the tourist

Jag lovade en rapport av mitt möte med Johnny och ett löfte är ett löfte. Han är fin, min lille Johnny. Synd bara att han är sisådär tjugofem år för gammal. Ett klassiskt "pappakex" som Karin så fint skulle uttryckt det. Men hej, adoptera mig så jag kan regissera dig? Som ni kanske redan förstått har jag återigen besökt vår kära biograf. The Tourist med Johnny Depp och Angelina Jolie blev dagens film. Eftersom jag är fruktansvärt trött i ögonen orkar jag inte göra någon längre beskrivning kring mina tankar om denna film, dock bör sägas att jag gillade den. Har aldrig riktigt förstått hysterin kring Jolie (är hon ens SÅ snygg egentligen?), men Johnny presterade mycket trevligt! Det han gör. Kroppsspråket. De fantastiska ögonen med det mystiska djupet. Rösten som hela tiden är ett steg före. Han fascinerar. Tänk att få göra en film med den människan! Tänk Johnny springandes barfota på takpannorna i Venedig. I flanellpyjamas! Komiken föll i sin rätt. Som helhet innehöll filmen överhuvudtaget oväntat mycket humor för att vara den här typen av thriller, men ja varför inte tänker jag där jag sitter i den smockfulla salongen och myser i vanlig ordning. Omåttfullt. Maffiabossar, turister, ryska gangsters, pistoler och bevakande poliser med fina blekansiktet i spetsen i en vacker Italienmiljö. Även om handlingen emellanåt kändes lite väl förutsägbar så underhöll den mig och jag ser redan fram emot nästa biobesök. Stort tack för blodbiljetten Aaron! JJJJ

Så. Nu ska jag lägga mig på min säng och lyssna på nyupptäckta The National och bara försvinna. It's allright, allright to see a ghost. It's allright, allright to see your ghost. I was afraid I'd eat your brain. Cause I'm evil. I'm evil.