stuck in the sky

Idag är det en sån där dag då jag suttit i pyjamas hela dagen. Igen. Orkar inte bry mig. Jag är arg och kolossalt besviken. På allt och alla. När jag är stressad blir jag en riktig tyrann, jag har förstått det nu. Jag blir grymt cynisk och med det minimala tålamod som jag i stressens stund innehar försvinner alla hämningar och och jag blir så irriterad. Trött och ledsen. Sedan kommer ångesten, alla människor som jag förstör i min väg. Inte minst förstör jag ju för mig själv. Det är svårt det här, jag vet inte hur jag ska jobba med det. Min totala panik över allt förvärrar hela saken. Hur gör man? Det gör ont i hela mig att veta att jag sårar folk. Bryter ihop och försöker hålla andan så länge jag kan innan det brister. Lyssnar på hårda trummorna och hoppas på nått sätt att allt ska lätta. Att allt ska lösa sig. På nått sätt! Och blir ännu mer stressad när jag inser att det inte kommer att bli så. Inte den här gången. Känner mig så smått övergiven. Inte ens mamma har tid att prata med mig. Men jag klarar mig, för jag är så himla stark. Eller hur var det nu? Jag längtar så efter att bara få bli peppad, uppmuntrad. Att någon säger att det här klarar du, jag tror på dig och jag gillar dig som du är.


I tisdags på bilden efter hemska redovisningen pysslade vi med bildmanipulation. Dvs klistra in grejer i bilder för att göra om dem utan att det syns. Eller helst utan att det syns. En riktigt tråkig uppgift var det tyckte jag. Det tyckte väl nästan hela min klass tror jag. Jag måste fixa en rubrikmanipulation, men jag har inte hittat någon rubrik än. Och egentligen borde jag manipulerat de här mer. Men jag orkar inte engagera mig. Har gett upp den där förbannade bildkursen. Eller har jag det? Men jag kan ju inte sånt.

Idag har jag hållit på med teckning. Vi har tecknardagar kallar de det. Ska rita en sak massor med gånger och förhoppningsvis bli bra på det. Jag har valt att rita knivar. Mest pga mitt humör och för att jag inte kom på nått bättre. För varje kniv sticker jag ner någon eller något jag blivit ledsen av. Som en voodo. Medan tårar emellanåt faller. Ja, jag säger ju att jag är hemsk! De flesta knivarna har jag stuckit i mig själv, för mitt idiotiska sätt. Givetvis bildligt talat. Det finns ju den som kan missförstå saker och ting. Men jag är inte mig själv den här veckan. Alls. Förlåt alla alla människor för att jag är sådan här. Jag upptäckte att jag tryckt hårdare och fått svartare svärta för varje papper jag fyllt. Det var en intressant upptäckt. Jag tolkade in mycket i det. Men orkar inte ta det här. Jag gillar att man märker att jag blir bättre de tre första arken. Det sista arket var jag fruktansvärt trött på hela grejen så den blev mest bara svart kludd.

Första arket. De gjorde jag inatt.

Det var väldigt svårt att göra knivblad. Särskilt när de vinklades mycket. Och kniv uppifrån och nerifrån. Så att perspektiven blir rätt. Det var svårt. Hur gör man sådant?

Några är iaf bra. Bättre än andra. Det gillar jag! Andra ser mer mojsgojs ut. Kanske de flesta enligt dig. Som skruvmejslar eller nått annat konstigt.

Sista som sagt mest svart. Imorgon, eller på lördag, ska jag göra 2-5 mer noggranna bilder. Förmodligen blir det på lördag eller imorgon natt för imorgon har jag seminarium på svenskan. Jag har inte pluggat, vet inte hur jag ska plugga. Och vad. Men det ordnar sig kanske. Hoppas att jag fattar allt lite bättre då iaf. Det känns lite bra med svenskan, på ett sätt känns den roligare än bilden just nu. Likt en tillflyktsort. Även om jag inte fattar allt. En av de sakerna jag funderar på just nu; att hoppa av eller inte hoppa av. Det är den stora frågan!

Det här blev visst ett väldigt tragiskt inlägg. Jag skäms fruktansvärt mycket över mig själv. Jag borde inte ta nått av det här här. Men jag känner mig bara så förbannat ensam om allt. Och jag frågar igen, hur ska man få saker ur sig om man aldrig får ge utlopp för dem? Heh ja, du får gärna skratta åt mig och kalla mig för emobarn. Det är jag säkert.

Jag har iaf äntligen fått mina tillgodobetyg i svenskan. Nu finns de bland mina andra betyg från ladok. Jag blir så väldigt väldigt lättad över det. Som jag oroat mig över bara en sådan sak. Och det är fint att det finns räddande änglar som Håkan Hellström, Glasvegas, The Hollies, Yelle, Elin Ruth Sigvardsson, Rise Against, System of a Down och Foo Fighters. Åh vad jag vill att Foo Fighters nya skiva ska komma nu. Jag gillar nyaste singeln. Det bådar gott. Men åh det känns som jag redan väntat en evighet på skivan. Och jag vill på deras konsert. Men det har jag inte råd med. Och jag vill på festivaler, med det har jag inte heller råd med. Fast festival har jag inte nån att åka med på ändå så det kanske inte spelar nån roll om jag har pengar eller inte till det. Nej nu ska jag försöka tänka stenhårt på Emmas ord senast jag träffade henne; att hon tyckte att jag blivit positivare senaste året (lär inte märkas här nu men hon tyckte det) och att jag är en av få som hon lärt känna i Örebro och faktiskt fortfarande träffar. De gjorde mig så glad de orden. De ska jag tänka på. För sådana saker blir jag varm i hjärtat av och värme i hjärtat är positivt och tas tacksamt emot. Åh vad jag skulle behöva en kram nu. För ja, jag tror att sådant hjälper. Vänskap hjälper alltid! Och att jag gör bra och nyttiga saker som att gå hem från skolan istället för att ta bussen. Men om jag bara kunde komma underfund med stressen med. Jag kanske inte har nått val?

picasso

Jag springer runt som en stressad idiot i min lägenhet (vilket utifrån sett måste se ganska komiskt ut eftersom lägenheten är ganska minimal). Jag är lite lättad och ännu mer nervös. Svenskan började idag och det kändes bra, lyckades prata med några stycken. Blir alltid lättad av sådant. Så orolig när folk inte pratar med en. Hittade bland annat en tös som läst bild med min lärare så vi klagade lite tillsammans över honom. Det kändes fint, även om jag inte sa vad som hänt i fredas. Men tydligen är hans pedagogiska inkompetens vida känd. Hon verkade trevlig den där tösen och bor tydligen jättenära här med sin man och jag tror den här svenskakursen kan bli en spännande kurs och jag tror att jag gillar läraren. Iaf änsålänge. Sådant är bra! Sen var jag duktig och gick till Willys och handlade istället för till Ica. Åh vad man nog ändå sparar några kronor på det. Det borde jag göra mer. Köpte massor med fina saker som till exempel sambal oelek, purjolök, vitkål, morötter och mörk mörk god choklad (som såklart redan är slut, jag är inte klok när det gäller sådant). Visst är det väl roligt att få veta sådana här trevligheter? Imorgon har vi redovisning av måla som. Iiisch! Nervös var ordet ja. Av mer än en anledning. Jag petade iaf lite mer i mina bilder idag. Såhär ser de ut nu och så kommer de att se ut imorgon i vårt ljusa ljusa klassrum (det är lite dumt ibland att det är så ljust där).

Alltså supersnygga är de ju inte. Men lite bättre än förut. Tror jag. Det händer iaf mer. Tror jag. Petade i den första målasomakvarellen jag nämnde att jag gjorde. Tror resultatet blev bättre när färgerna blev mer rätt. Sen att proportionerna i jämförelse med originalet är fel och lite färgerna med får vara så. Så himla himla svårt att få det bra! Jag som knappt tänkte peta på dem mer har suttit halva dagen idag så måtte de ha bra grejer att säga! Usch så nervös man kan bli då.

Originalet igen. Så ni kan jämföra.

Och Jessica, du får visst säga juddan! Det är nog det enda smeknamn jag har ju. Så om du inte kommer på nått bättre så.. Tack för dina ord!

Och jag har fått finaste presenten på posten idag. Lite försenat. Från min fina fina lillasyster, tack världens bästa lillis! <3

vissna danser

Japp. Sista helgen innan allvaret är över. Fredagens händelse knäckte mig verkligen så jag har praktiskt taget inte lyckats njuta någonting av lugnet före stormen. Jag känner tomhet och överväldigande frustration. Hela helgen har jag känt en stark känsla av något som inte kan kallas för annat än hopplöshet. Har dykt in i plugg som bara misslyckas. Ingenting alls krävs för att tårarna ska dyka upp. Varje motgång reageras i allmän hopplöshet. Är det lönt att försöka?

Som sagt har jag nästan bara pluggat i helgen. Här är resultaten. Uppgiften är att måla som. Först att ta en känd konstnär och måla av så likt som möjligt men i en annan teknik. Jag valde akvarell, tror originalet är typ olja? Hursom, Picassos Woman in a hat ska det föreställa. Och jag tycker fortfarande på allvar att det är ett barn som målat bara. Konst är konstigt!


Det är sjukt inte likt. Jag gjorde två stycken. Båda har massa misstag och jag orkar inte försöka mer. Akvarell är riktigt svårt att jobba med. Funkar det tycker ni, ser det ut som originalet? (Understa bilden är alltså akvarellen. Tror det syns, inte för att den andra känns så avancerad men ja?) Färgerna är lite mer lika i verkligheten, men inte mycket. Vad tycker ni?


Andra bilden ingår också i uppgiften måla som. Denna skulle dock gå ut på att måla en tavla som Picasso (alltså samma konstnär som i första uppgiften) skulle ha kunnat måla. Jag valde ett enklare motiv men det blev ändå fail på den med. Gillade skissen mer. Men inget att göra åt. Kanske petar jag lite i den imorgon. Redovisningen är på tisdag. Men snälla kan någon kommentera de båda tavlorna i uppgiften. Kanske? Liksom vad som är bra och dålig? Skulle behöva lite tips känner jag. Men ja nej jag kanske inte ska fråga om saker jag ändå inte får något gensvar i.

En positiv sak i helgen var iaf lördagens besök på Conventum. Och min Håkan! Trots att jag var lite smått besviken första halvtimmen och folk var galna och höll på med sitt hår hela tiden (sjukt irriterande, vem bryr sig egentligen om sin frisyr när man är på en konsert?) Annat folk var också ganska galna men somliga av dem var jag lite mer avundsjuk på, jag skulle med vilja vara sådär helt galen! Men jag gled ifrån mina fina vänner så kunde inte parta med dem heller. Men ja det slutade helt ljuvligt och jag blev nästan sådär härligt galen mot slutet. Första halvtimmen kan alltså varit ren paralysation av stundens allvar för sedan fylldes jag av varmaste kärleken. Som jag nämnde tidigare är jag sjukt känslig den här helgen så tårarna var nära mer än en gång. Kan man säga. Särskilt mot slutet när typ alla de fina melodierna kom. Men de lyckas aldrig lossna helt i folkmassor. Lycklig eufori med vemod i hjärtat! Så mottaglig för alla ord. Texter. Och fina fina musikmänniskor! Älskar musikspråket, mellansnacken på ren göteborska, kroppsspråk, lyckan i sången, och de djupa och sorgliga undertonerna. Jag blir salig och kommer tänka på de här ögonblicken länge. Tack för en fin kväll fina fina Håkan!

man måste genom skam
man måste genom drömmar
man måste dö några gånger innan man kan leva
man måste genom skam
man måste genom drömmar
man måste dö några gånger innan man kan leva
man måste
man måste
man måste dö några gånger innan man kan leva
innan man kan leva



Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont
Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod
Som ett hjärta som vägrar sluta slå
När varje bön gått åt, fortsätt
När jag fallit tungt
På ditt minnes skrothög
Hitta mig närsomhelst
På samma gator som Cederhök

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar

Fortsätt när de lynchat sista hoppet
Fortsätt när allt du levt för räknats ut som ett skämt
Där under träden, bakom stängslet
Finns en stig för dig, fortsätt
När du blir gammal
Och när du somnar
Med det sista de sa i din dörr
"Håkan, du var bättre förr"

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Säg det, säg det, säg det igen

Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Ljug för mig, ljug för mig

brännande

Den läraren vi har nu. Han som jag tidigare nämnt som enormt läskig. Han är inte bara en miljard gånger läskigare nu. Han har fullkomligt överträffat sig själv, den människan är på riktigt dum i hela sitt huvud. Nu är det kanske inte jättesmart att skriva sådant såhär till allmän beskådan. Men åh jag vill bara skrika. Gråta sönder mig riktigt ordentligt. Är så fruktansvärt arg. Arg och ledsen! Orolig. Besviken. Nu frågar ni väl eventuellt er själva varför han lyckats framkalla denna reaktion hos mig. Ja se det ska jag berätta för er, jag mitt praktarsle går nämligen lite vänligt och försöker så trevligt jag kan förklara för honom att jag tänker läsa dubbelt från och med måndag och att hans bedårande bildundervisning därmed kommer att krocka lite med detta ibland och att jag därför undrar lite hur man kan göra för att kompromissa detta. För att rädda bilden. Eftersom bland annat eventuellt några redovisningar kanhända är lite i vägen. Hur fullständigt korkad får jag bli som går och säger något sådant? Hur fullständigt idiotiskt att säga något alls!! Jag hatar mig fullt och på riktigt. Ack, jag tänkte ju att det ändå kommer att komma fram till slut då och hur skulle det se ut då? Om han plötsligt inser att jag bara skiter i lektioner för att kunna gå på svenskan? Vad trodde jag egentligen? Att de verkligen skulle gå med på att kompromissa? För nej vad får jag tillbaka måntro? Jo, ett värdelöst fiasko och en hård spark i magen. Rakt i ansiktet på mig säger han att jag aldrig i livet kommer att klara att läsa så mycket och hela hans attityd andas den hårda du-kan-inget-du-är-inget-stämpeln. Som om jag vore fullständigt dum i huvudet och inte redan innan fattat att det kommer bli mycket? Åh vad jag ville klippa till hela honom. Bara säga rakt i ansiktet tillbaka att det fattar jag väl, du kanske inte ska nedvärdera hela din omvärld för att du alltid tror att du är så himla bra och kan allt? Typ. Men inte i sjutton heller säger jag nått. Aldrig i livet att jag ens skulle våga så mycket som att säga emot ett knyst. Känner istället hur hela jag krymper. Ljudet av min röst som knappt når läpparna. Klumpen som snörs åt i strupen, växande. Och jag känner. Det bränner. Inte gråta, inte än! Inte förns jag kommer hem. Åh jag vill nästan hoppa av NU. Vill aldrig i hela mitt liv se den människan mer. Varför kan inte lärare föregå med gott exempel och inte klanka ner och såga och spotta på sina elever? Tror de på allvar att det är uppbyggande att motsätta istället för att diskutera alternativ? Jag som pratat ihjäl mig med studievägledaren och fått alltihop beviljat av antagningen. För att det ska bli rätt. Åh vad min oro att tala med honom var befogad. Jag som har dragit på det så. Himla mig! Jag skulle verkligen inte sagt något. Hur är mitt eländiga huvud funtat egentligen? Jag börjar på riktigt tro på hans nedvärderande ord. Jag kan ingenting och jag klarar inte nått och jag är en korkade idiot som inte fattar nått och jag kommer säkert inte få betyg för första delkursen alls så allt jag har gjort är bara totally lönlöst. Det enda enda som bra var att jag lyckades få ur mig att det är hans himla bild som får ta stryk om det inte funkar. Fast det blev han iofs bara ännu surare av så han kommer väl underkänna allt jag gjort oavsett, bara för att. Om vi nu får betyg för det vi gjort. Någon sa att de inte tänkte sätta dem förns i slutet av kursen trots att det är två delkurser. Det vore så fruktansvärt typiskt! När ska jag någonsin få lite tur i mitt liv, NÄR?

Förlåt för mina ord och för vad ni får utstå. Blir inte ens motiverad att försöka hålla inne. Att försöka alls överhuvudtaget. Jag vet att jag är en mes som inte tål nånting. Nu ska jag mörda mig själv lite. Genom att plugga med eländet och vräka i mig våfflor med bordsmargarin istället för bakmargarin och lyssna på bästa System of a Down. Jippi hej.

delkurs ett avklarad

Japp. Då var delkurs ett överstökad. Eller ja, några betyg har vi inte direkt fått. Inte så mycket som en kommentar på nått enda av det vi gjort. Grymt osäker blir man av sådant. Men jag tänkte sammanfatta delkursen lite smått med mina alster. Något saknas tror jag, men så gott som allt har lyckats komma med på bild. Till exempel saknas dock kursens allra första dags gruppuppgift med de nakna paren.

Marmorering som sedan skulle placeras på portfolion. Min i form av en "tygväska".



Grupparbete. Skulptur under temat glamour; vår tolkar vardagsglamouren. Vi gjorde sedermera även en plansch/layout till skulpturen, men den blev så ful så den ville jag överhuvudtaget inte ta någon bild på. Den hänger här på väggen ovanför skulpturen.


Uppgift att "rita som". Blyerts. Här har jag försökt efterlikna Salvador Dalis teckningstekniker och inspirerats av hans motiv.

Teckningsuppgift att rita fritt. En bild som skulle inkludera för, mellan och bakgrund. Blyerts.


Perspektivlära. Tvåpunkts. Och det fruktade perspektivläraprovet som resulterade i G-. Enormt stor lättnad över detta! Denna bild är från föreläsningen.


Produktion av teknikuppgiftskompendium. Massor med olika tekniker som är användbara i bildskapandet med barn. 24 olika tekniker för att vara exakt. Visar nedan några uppslag med exempel.



Att måla. Tillsammans. Ett resultat som alla påverkat. Först svarta konturer. Sedan flytta runt. Mer konturer. Sedan nya platser och positioner för att fylla all vit yta med färg. Väldigt kul uppgift och jag älskar resultatet av de tre stora papprena.

Passpartouter. (Eller hur det stavas?) En del i uppgiften att måla var sedan att göra minst tre passpartouter till utklippta delar av de stora målade attmålaarken. Jag jobbar i vanlig ordning ganska så smått.


Stilleben. Blyerts. Resultatet av en eftermiddags arbete i skolan. Jag är inte jättebra på kontraster och skuggning och proportioner och perspektiv och former och så, men annars var det ju nästan likt.

Stilleben efter några gångers övning. De andra får ni inte se och den sista som jag valde att få till bedömning glömde jag fotografera men den består av exakt samma motiv som denna, frånsett extra mer omogna bananer. Och att den är lite mindre och lite lite bättre. Jag älskar sådana där flaskor och bananerna var för övrigt fruktansvärt svåra att få till. Typ omöjliga var de.


Sedan blev det fördjupningsveckor. Trycka mönster på tyg. Mitt stora arbetsbord och material ser vi här.
.
Gudrunsjödéntulpaner i närbild.

Lägenhet överfull med tryckta tyger.

Den överfulla lägenheten som i färdiga resultatet blev en något mindre tyghög.

Slutprodukt tygkasse.

Slutprodukt klänning.


Konsthistorian som resulterade i gruppuppgift fantasigrottmålningar i naturliga format. Med jordfärg. Samt en konstfilm. I grupp. Även den om grottmålning, baserad på forntida konsthistorien. Filmen skulle läggas upp någonstans så vi kunde få den men den har visst inte blivit fixad där än. Visar den när jag får tag på den.


Bildbygge med tema; en svan a la Magritte. Ett husdjur, eller rättare sagt ett djur i vilket man känner igen konstnären Magritte och hans skapande. Det är meningen att man ska känna igen honom iaf. För den som inte känner till den här konstnären har han gjort en känd målning med en pipa där det under pipan står att det inte är någon pipa. Därav svanens pipformade bak. Han målade även många saker som flyter ihop, bland annat flaska/morot, fot/sko och fisk/människa. Därför har svanen fått människofötter. Dessa syns dock inte så bra pga orangea trasslet. Även hatten är typisk för Magritte då han i några målningar målat män i plommonstop. Typ. Så detta blev hans husdjur. A la mig.


Sista uppgiften redovisades igår. Uppgiften "bästa bildidén" då vi pratat med en bildlärare om deras favoritidé och sedan utfört idén själva. Jag var den enda som hade gjort en till alla i klassen. Jag är antingen dum eller alldeles för snäll eller fattar uppgiften fel. Min bildlärares bildidé var hursom att gömma en liten målad tidningsbild på ett papper. Så att den inte syns men ändå finns där. För att öva färgnyansering. Vi måste ju tänka lite didaktiskt med när det handlar om barn, bild och lärande ju!

Ett antal skriftliga uppgifter har också gjorts. Bland annat i anknytning till länsmuseumbesök och seminarier och reflektioner och lite sådant. Men de är inte så roliga för er så de slipper ni iaf.

Däremot. När jag ändå är i fasen att visa mina kreativa verk. Här är mitt typ livs första självporträtt. Eller ja, porträtt överhuvudtaget. Den första är mest lik. Tror jag? Fyllde i sedan och det blev ganska fail då. Sedan petade jag ännu mer, efter fotograferandet, och då blev den färdig för papperskorgen. Men jag är snäll och visar min skit ändå. Eller kanske för att minnas själv mest kanske. Eftersom det är första ever och blir papperskorgen som sagt.

Man ser nästan. Men ja, ett antal misstag! Och sjukt bleka kontraster.
Ännu mera fail. På riktigt. Kom ihåg att aldrig peta för mycket Judith. Och kom ihåg, testa igen när du misslyckas!

Så, nu får ni inte ser mer! Jag behöver mat och något att lugna min oro med. Men hörrni. Lars, ni vet underbare flummige Lars som var med i 2008 års upplaga av Idol. Han Lars, idol-Lars, har släppt ett album nu! Och shit ett sådant album sedan. Shit om det inte är riktigt bra till och med. På riktigt, fruktansvärt bra! Det ni. Det är garanterat värt för er att checka in tycker jag. Gör det här och nu vetja! Och på lördag ska jag dränka mig i fine vackre Håkan. Det blir fint! Och jag har petat lite mer och gjort en till lista. Duetter och sånt där. Den består av typ duetter. Den lär komma att ändras lite men jag älskar sådana där listor. Kan inte någon göra en fin lista till mig nån gång? Som är sådär, åh-det-här-passar-verkligen-Judith-och-jag-har-sådan-himla-bra-smak? En sån där lite genomtänkt lista. Fast nää, sånt vill nog inte folk för folk är lata och bryr sig inte om nått så vettigt som musik och trevliga listor och tips och sånt så då gör folk inte sånt. Särskilt inte till nån annan än sig själv!

Dagens intellekt? En dag ska jag ha utvecklats så pass att jag helt och hållet vet vem som är jag. Och ACCEPTERA den personen och det hon gör och inte minst när andra människor inte accepterar henne! Liksom bli smart på riktigt så att säga. Jag hoppas och vill att det ska bli så.
IF YOU CAN DREAM IT, YOU CAN DO IT!

Jag har för övrigt ändrat på färgerna här. Igen. Till slut. Nu är det bara favoritfärger. Grön, orange, blå, brun. Så att bloggen säger ännu lite mera om mig. Vem jag är. Och vad jag vill säga. För det är ju det den är till för. Typ. Ungefär! Det är fint med favoritfärger iaf. Och så passar det lite bättre med mina nytillagda bilder i layouten, Popcorn och Dr Caligaris Cabinett.

dagens skrivbord

Dagens skrivbord ser ut såhär. Sängen är min absoluta favoritplats. Alla gånger. Oavsett. Här kan man göra precis allt. Det är bra och fint och den gjorde mig lite effektiv idag. Rent kreativt. Jag har gömt 18 tidningsurklipp nu. Varav 14 idag. Mer eller mindre bra. Och jag har kollat alla texter. Imorgon ska de skrivas ut, även om de är fel. För jag förstår inte hur jag ska göra annorlunda. Och sen att jag fortfarande grubblar runt på all skit bör inte sägas högt. Men att jag älskar Yann Tiersen kan jag säga. Rakt in i hjärtat går han och jag skulle vilja se Goodbye, Lenin! för den har jag aldrig sett och den verkar bra och har bästa musiken. Nu borde jag laga lite mat eller nått till mig för jag har bara levt på ett par chokladbitar sedan frukost, typiskt mig! Hej.

en dröm jag har

Mina tårar tycks inte ha något slut idag. Försöker kväva och dränker mig i vacker musik men ger upp när alla tankar mosar mig där jag ligger på min säng. Blundar och försöker försvinna bort. En gång i mitt liv, bara någon gång, då skulle jag vilja slippa vara ensam vid de här tillfällena. Egentligen överhuvudtaget. Att någon annan fanns bredvid där mitt i natten. På min säng. Någon som precis som jag ligger där, blundar och svävar i vacker musik. Prata djupa tankar kring livets alla frågor. Jag vet att det doftar sjuttiotal och knarkångor men det är en dröm jag har. Precis som jag skulle vilja ligga i gräset, eller på taket och se på stjärnorna, gå på picknick och promenader, fuldansa och sjunga, spela melodier, åka på festivaler, upptäcka världen, nya erfarenheter, busa och uppmuntras. Och slippa göra det själv! Jag har alltid fått göra saker själv. Har alltid varit en ganska ensam människa. Även om jag är allt annat än en idiotisk ensamvarg. En sådan som jag ville vara när jag var liten, eller som jag rättare sagt önskade och sa att jag var. För att utstå ensamheten bara lite mer. Som om det skulle hjälpa. Aldrig har jag gjort en sådan sak, att bara ligga sådär och insupa livet med en riktigt riktigt bra vän. Jag har aldrig ens på riktigt haft en såndär vän. En som man kan prata med om precis allt. Det är något jag saknar otroligt mycket. Det skulle vara bättre än alla killar i världen! Om man nu ska jämföra. Eller ja liksom, visst att den vännen kanske skulle få vara en kille om det nu skulle råka vara så, fine liksom. Men inte på det sättet. Inte en sådan relation! Det är inte det jag vill ha. Men en vän, det är typ min högsta dröm att bara få ha en riktigt riktigt bra vän. Som man kan vända sig till med precis allt. Som man kan göra massor med saker med. Som man kan ventilera sig hos. Så, nu har jag sagt det. Det är vad jag vill. Men ja, shit happens och nej, det är natt och jag tänker för mycket. Och vem i helskotta skulle för övrigt det vara? Som skulle vilja det? Men jag är så trött på att alltid vara ensam. Att tvinga sig på folk som inte ens vill ha med en att göra.

Lite sådana här tankar snurrar just nu. En natt som denna. Och nu känns det som jag utelämnat mig sådär dumt igen. Sådär som jag vet att jag kommer att ångra. Men jag orkar inte bara tänka allt. Själv. Fy vilken tragisk själ jag är! Nu ska jag knipa.

inga ord

Idag är det en sådan där dag då jag inte orkar se åt solen. Då misslyckande efter misslyckande återupplevs och har sin gång. Då alla sinnen fullkomligt skriker självförtroendets värdelösa dom. Pyjamasen får sitta på hela dagen och illamående spykänslor fastslås i både maggrop och svalg. En sådan där dag när jag inte kan skriva. Inte måla. Som om jag någonsin kunnat något? Då sängen har sin plats där tårarna avlöser sömnen och filten försöker värma frusen hud. Reflekterande tankarna. Påminn mig, vad var det egentligen som var bra med den här klumpen, den här tråkiga själen? Varför ska jag alls försöka? Någonsin?

dagens projekt

I morse besökte jag Verkmästaregatan för att fira mig själv hos bror och hans fru och son. En kort stund innan de skulle fara till Västerås (tror jag det var) för att köpa ett lastgaller som de hittat på blocket. Jag vet ingen som älskar blocket som dem! Sedan promenerade jag hem i varm fin sol och bländande tösnö. Jag är nog den enda som inte blivit vansinnig över snön som kom igår. Jag tyckte nästan att det var lite mysigt att pulsa upp till skolan och nä jag är nog inte helt normal för visst vill man väl ha vår och riktig värme nu? Precis så som det varit idag?

När jag kom hem satte jag igång med mitt lampprojekt som påbörjades igår. Med mindre lyckat resultat. Jag tänkte trycka fina spetsmönster med lite överbliven textilfärg men det blev mest kladdigt. Därför fortsatte projektet idag, när färgen torkat. Det var inte helt lätt och jag är inte riktigt nöjd men det får duga som provisorisk lösning för en stund. Eftersom det bara är fäst med säkerhetsnålar är det inte så svårt att bara ta bort hela alltet.


Jag hoppas det inte är brandfarligt att ha det såhär?

Jag är onekligen inne i nått slags svantema. Den här kommer från en gardin vi har hemma i köket i Småland. Eller ja, det här lär vara en rest därifrån.

Som sagt; inte helt bra. Och inte helt jag. Men det får duga!

Sedan fortsatte jag vara kreativ och försökte mig på lite plugg. Vi ska prata med en aktiv bildlärare om deras favoritbildidé och sedan ska vi göra den och skriva om den. Jag har pratat med bildlärare så nu tänkte jag göra bildidén. Det visade sig inte vara helt lätt. Idén går ut på att en utklippt tidningsbild ska döljas på ett papper. Typ. Här är några försök. Eller jag har gjort två, ska försöka göra de andra två imorgon. Förhoppningsvis går de bättre än de jag gjorde idag.


Den första innehåller typ bara favoritfärger. Om än i en smått oestetisk röra. Men jag tror att jag nästan lyckades gömma tidningsurklippet. Fast inte helt. Riktigt svårt var det. Och färgytorna blev upprivna och röriga. Fast det kanske inte gör nått?

Den andra blev ganska misslyckad. Ful på riktigt. Tappade energi helt på slutet och gav upp. Vilket märks. Kanske att man kan peta i den lite imorgon? Så synd när det inte funkar.

Sedan gick jag och handlade tortilla/tacosgrejer till mig själv. Blev så fruktansvärt sugen. Fast sedan när jag väl åt blev jag helt besviken på smaken men åt jättemycket ändå. Smartjuddan! Och jag kan aldrig låta bli att köpa det onyttiga när jag är och handlar. Hur håller folk sina spärrar? Hur gör de för att inte falla för frestelsen? Jag fattar inte, fattar verkligen inte!

Ehum, jag känner mig sjukt likgiltig idag. Ikväll. Ursäkta! Fast jag gillar det där nya amerikaplagierade barnprogrammet med femteklassarna som började på ettan idag. Jag kan ju grejer som varken de vuxna eller barnen kan där. Jag är bäst! Och blir glad. Så kom inte med några besserwisserkommentarer tack. Hej!

det ljuva sextiotalet

Och femtio! Och förtio! Mm.. De senaste veckorna har jag snöat in rejält på musiken från de här åren. Och för modet. Danserna. Kläderna. Trenden. Samhället och pappersbiten. Jag bjuder här på min lilla insnöingslista. Massor med godbitar som bara kan varvas med sjungande klasskamrater eller nyutgivna skivor från fina musikmänniskor såsom Lykke Li, Rise Against, Emil Jensen, bob hund och Melody Club. MUMS! Ja det var allt för mig just nu. Puss!

shapeshifter

Jag gillar bra dagar. Och den här veckan har bestått i typ nästan bara bra dagar. Dagar av hjälp. Influerad av hjärtats vänner som till slut dyker upp med fina värmande ord. All tårttröstan till trots. Igår var det min dag och även att jag satt på skolan mellan åtta och fem så kändes det ändå som en bra min dag. Det var ordentligt skönt att slippa vara själv. Faktiskt! Födelsedagar är ett riktigt orosmoment dag i min mage. Jag gillar verkligen inte att fylla år och har varit nervös i veckor. Särskilt när planer ignoreras och kör i botten. Hatar alla mina förväntningar som aldrig vill infrias så mycket att det ibland gör ont på riktigt. Men jag lyckades trotsa de onda orden i tankarna. Överväldigas på riktigt av människors vackra hjärtan som delar fina små ord. Att prata med mamma, systrar och bror-i-annat-land i telefon är ibland det allra finaste man kan göra när man är ensam. Och den där känslan av att vara riktigt riktigt ledig. Att ha tid. Och titta på ljuvligaste Singin' in the rain (en av de där filmerna jag nämnde att jag råkade köpa..). Mums!

Jag satt extra lång dag igår för att hinna klart med min vackra (den blev inte fullt så morbid som jag egentligen ville) svan a la konstnären Magritte. Hans sagolika husdjur. A la mig. Den blev någorlunda bra och jag tänker visa den för er här och nu. Mina material var tidningspapper, tejp, gipsbindor, gammal musmatta, plaskfärg (aka flaskfärg), kartong och pistollim. Och lite pimpande stenar och kärleksfullt oranget trassel. Vingarna blev inte riktigt som tänkt och halsen blev lite osvanig men ja jag är ändå relativt nöjd faktiskt. Skönt att vara för en gångs skull! Och jag skiter i den som tycker motsatsen. Jag är stolt att jag kan åstadkomma saker även om andra är bättre. Sådetså! Imorgon väntar redovisning av resultatet. Hoppas den inte gick sönder igen! Och litteraturseminarium. Hohojaja.

Closeup. Jag ville inte ha några ögon nej. Och huvudet ska vara sådär härligt morbidigt vridet.


Jag älskar gyllenesnittetbilder. Jag vet. Överanvänder detta perspektiv.

Fossingarna var meningen skulle vara människofötter. Det är dock väldigt svårt att göra tår i tidningspapper, kartong och gipsbindor, så jag dolde mina hudfärgade vackra ben en smula i det fina orangea trasslet som Barbro hittade och som Emil gav till mig eftersom han inte ville använda det.

Lite sådär från ett vänsterperspektiv. Den vingen blev klart bäst! Synd att den andra sidan är mer framsida. Undra varför det alltid b-sidan blir bäst?

Så nu vet ni vad jag satt och pysslade med hela dagen igår. Idag har världens absolut bästa Emma varit här. Åh vad jag gillar den människan! Hon har en förmåga att göra alla människor så glada. Det är en fin egenskap det. Vi fikade massa för vi älskar att fika och jag fick fina blommor och en vas och massor med fina ord. Så glad blir jag så jag kan inte förklara alls. Tack emma!!

Och nu ska jag ha en alldeles alldeles skön ledig kväll. Allt är förberett till skolan imorgon. Härliga härliga känsla!