peppar peppar

Nu har det gått några timmar sedan sist. Eller ja, en sisådär 19 timmar eller nått kanske. Jag har knappt tagit paus och mitt huvud är nästan förstört. Men jag har gjort ett första utkast av min kära examination. Dock kommer typ allt att ändras och kortas ner och deformeras imorgon när jag är lite piggare igen, men jag har nått att jobba med iaf. Det kommer dock bli tufft. Men det känns skönt att jag är på väg. Och att jag har ett helt dygn kvar! Peppande systrar är för övrigt nått av det bästa som finns. Jag verkligen älskar min syster! Hon skickade en låt. Med Timo. På svenska. Om Göteborg. Den var väldigt fin. Är väldigt fin. Sedan sa hon massor med fina ord. Det var precis rätt tillfälle! Jag höll på att dö, åh vad fina ord blir ännu finare då!

Trött. Jag blir irriterad på dryga människor utan social kompetens. Jag vill inte bli det men jag blir verkligen det. Det stör mig. Jag blir så otroligt ledsen. Arg. Sorgsen. Sårad. Men det kanske är svårt att förstå? Kanske är det trötthetssyndromet som spökar. Jo, vi bestämmer att det är så.