Jepps.. Jag är såld på sådanahära grejor ^^ Ni som känner mig på bd vet det redan, nu blir det alltså premiär även här. Håll till godo eller dra :P
1. Hur gammal är du om fem år? 26
2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Inte vart så social idag, men hade föreläsning så en stund med Elin
3. Hur lång är du? Etthundrasjuttio centimeter
4. Vilken är den senaste filmen du sett? Det var nog Freedom Writers i fredas, såg Donnie Darko då också.. Asbra!
5. Vem ringde du senast? Aaron
6. Vem ringde dig senast? Min far
7. Hur löd det senaste sms:et du fick? "Å redan :) Jag är på väg till forum och kaffe. När är du framme?" Haha.. ^^ Mycket intressant va ;P
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Lätt sms! Fast orkar knappt det nuförtiden..
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Faktiskt så är de gifta, sedan sisådär 31 år
10. När såg du senast din mamma? När tåget rullade ut från perongen i Nässjö för cirka 2 veckor sedan
11. Vilken ögonfärg har du? Bruna
12. När vaknade du i dag? Alldeles för sent! Typ sjutton minuter över nio
13. Vilken är din favoritjulsång? Vet inte riktigt.. Himlen i min famn kanske
14. Vilken är din favoritplats? Bland människor jag trivs med och som jag trivs med mig ^^
15. Vilken plats föredrar du minst? Ensamhetens plågande tankevärld
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Det lär märkas
17. Vad skrämde dig om natten som barn? Mördare
18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? I lördags kväll kanske.. Det blir så komiskt med mina kommentarer ibland
19. Hur stor är din säng? En 90
20. Har du stationär eller bärbar dator? Min lille Lars-Göran är en bärbar sak
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Påbyltad till max
22. Hur många kuddar har du i sängen? Just nu är där typ sex styckna..
23. Hur många landskap har du bott i? Småland, Östergötland, Blekinge och Närke, så typ fyra blir det väl
24. Vilka städer har du bott i? Heh, undrar om det verkligen kan räknas som städer.. Men iofs Örebro såklart. Annars är väl Olofström något på gränsen ^^ Skogiska hålorna Skärsboda och Rimforsa är nog lite annat än städer
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota utan strumpor och skor. Nej men strumpor är bra när det är kallt. Och skor när det är blött ;)
26. Är du social? Oh ja! Med dem jag vill vara social med ^^
27. Vilken är din favoritglass? Riktig glass.. Innerhåller det choklad är det aldrig fel. Eller sådana där mumsiga fruktiga grejor
28. Vilken är din favoritefterrätt? Oj, jag har nog ingen favorit, men får klart gärna innehålla socker och fett! Yoghurttårta kanske.. Cheescake?
29. Tycker du om kinamat? Givet
30. Tycker du om kaffe? Never ever
31. Vad dricker du till frukost? Te eller chokladmjölk
32. Sover du på någon särskild sida? Allt utom ryggen typ
33. Kan du spela poker? Jag är världens sämsta på kort
34. Tycker du om att mysa/kela? Man är väl inte kramgo för intet?! Men man får aldrig göra sådär.. RYSA! Obehaglig är det
35. Är du en beroendemänniska? I am an addict
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Faktiskt inte
37. Vill du ha barn? En dag vill jag det, men not yet
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska kan jag lite. Och tyska.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Pigg som en nötkärna så nopes
40. Föredrar du havet eller en bassäng? Alltså jag gillar sjöar då va. Men havet är aldrig fel..
41. Vad spenderar du helst pengar på? Sjalar tror jag.. och örhängen. Haha. Sicken ytlig skit jag är. Iofs en del teknikpryls och inredning med ^^
42. Äger du dyrbara smycken? Nje.. inte direkt
43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? The Big Bang Theory
44. Kan du rulla med tungan? Nepps
45. Vem är den roligaste människan du känner? Hah..
46. Sover du med gosedjur? Min alldeles enormt gosiga kudde sover jag med
47. Vad har du för ringsignal? Bultande hjärta med Navid Modiri & Gudarna
48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Det undrar jag med, men ärvda kläder liksom? Tror inte det
49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? Eh, jag ser inget alls som är rött. Eller jo, vänta. Standbyknappen på förlängningssladden ^^ Och det är lite rött på påslakanet, men ja
50. Flirtar du mycket? Jag vet inte riktigt.. Omedvetet isf.
51. Kan du byta olja på bilen? Jag skulle säkert kunna om nån visade
52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Lucky me
53. Vilken var den senaste boken du läste? Någon kursbok
54. Läser du dagstidningen? Typ aldrig, om jag är hemma kan jag dock bläddra igenom SMT
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej
56. Dansar du i bilen? Om sittande dans räknas så JA
57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? P3 lär det ha vart
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Plugganteckningar eller kanske inköpslista (jag glömmer alltid annars)
59. När var du i kyrkan senast? I lördags kväll när vi hade konsert i Köping
60. Vem var din favoritlärare på högstadiet? Slöen.. Helt klart! Fysikläraren.. haha, hör och häpna
61. Hur länge har du campat som längst i ett tält? Jag vet inte, lite mer än en vecka kanske. Vet inte hur länge vi brukade vara på Böda när jag var liten?
2008-11-25
2008-11-22
hjärnstillestånd
Fredag ack fredag du ljuvliga! Jag förstår inte hur jag klarar det här.. Idag hade vi dugga. Tror att det gick ganska sådär. Med andra ord sämst! Jag pallar inte mycket mer. Idag var det massa sådana där blickar igen. Folk älskar att glo, iaf vill de få mig att känna det som att de glor. Det plågar mig! Obehagligt som stryk är det.. Ändå pallar jag så mycket mer nu än för bara ett par år sen. Men det skrämmer mig så. Är det därför jag undviker att gå på stan? Är det därför det är obehagligt att åka buss? Är det därför man inte får missa "viktiga" grejor (som att gå av bussen vid rätt hållplats) eller att helt enkelt bara palla grejen med att gå förbi värsta folkhopen?
Ibland känner jag mig som en livrädd trettonåring. Eller kanske inte tretton, de ska vara så sjukt coola jämt. Men ändå, när de är rädda, då är det äkta rädsla. Jag har hängt på ett högstadie i ett år. Då ser man saker. Kanske borde jag erkänna att jag själv också varje dag var livrädd, livrädd att gå dit. Livrädd för dom. De små liven. Undra om de någonsin kommer att ana vilken makt de har.
En iskall järnhand med ett krampaktigt tag kring nacken, så känns det!
Hon får elchocker nu.. och besöken är förbjudna. Jag är rädd!
Snart ska Aaron komma hit, och kanske Sofia. Försöka borra lite och kanske fika. Får se vad de hinner på en halvtimme. Haha ^^ Och sen ska jag möta min jess på ICA och handla och kolla film. Me like! Thank you box.
Yey! Jag blev godkänd på tentan.. =)
Ibland känner jag mig som en livrädd trettonåring. Eller kanske inte tretton, de ska vara så sjukt coola jämt. Men ändå, när de är rädda, då är det äkta rädsla. Jag har hängt på ett högstadie i ett år. Då ser man saker. Kanske borde jag erkänna att jag själv också varje dag var livrädd, livrädd att gå dit. Livrädd för dom. De små liven. Undra om de någonsin kommer att ana vilken makt de har.
En iskall järnhand med ett krampaktigt tag kring nacken, så känns det!
Hon får elchocker nu.. och besöken är förbjudna. Jag är rädd!
Snart ska Aaron komma hit, och kanske Sofia. Försöka borra lite och kanske fika. Får se vad de hinner på en halvtimme. Haha ^^ Och sen ska jag möta min jess på ICA och handla och kolla film. Me like! Thank you box.
Yey! Jag blev godkänd på tentan.. =)
2008-11-17
de aktivas leverne
Fasligt vad länge sen det var jag skrev här. Det är onekligen nästan så att jag (precis som på min bilddagbok) skriver mer aktivt och flitigare då det INTE händer något i mitt liv. För nu har jag ju ändå hittat på saker.. Förra söndagen sjöng vi till exempel på Conventum, sjukt kul men också enormt mycket väntan. I måndags var det sedan joybellsrep igen, detta efter en lång dag på skolan med gruppgrej, plugg och tvcampusmöte. Efter den jobbigt sega dagen var det sjukt kul att få sjunga lite. Det är det iofs alltid, åtminstone när det känns som att det funkar ^^ Det är synd att de kvällarna går så fort.. Sen har det bland annat blivit både BIO a la James Bond, cellgruppsmys och omtenta den här veckan. Och säkert annat med, men det orkar inte min hjärna komma ihåg. Skolan finns exempelvis givet alltid med i bakgrunden. Eller ska man kanske säga framgrunden?
Men nu sitter jag alltså här. Fortfarande i pyjamas och jag funderar så smått på vad jag egentligen håller på med. Jag har faktiskt saker att göra även nu. Måste måla om den dära dörren nån gång! Städa litegrann vore också bra. Sedan måste jag såklart läsa i boken tills imorrn. Ej heller att förglömma nerbärning av resväskan till förrådet, skriva upp tvättid och duscha. Det finns saker! Varför sitter jag då här och glor hela dagen? Jag börjar bli mer än en aning besviken på mig själv. Så handlingsfattig! Ibland blir jag nästan rädd. Klarar jag ingenting på egen hand? Jag har ju inte ens en säng än. Så sämst! Kan jag inte ens vara snäll mot min rygg? Ae men håll käft nu och sluta klaga! Det är ditt eget fel!
Hoppas jag blir godkänd på tentan..
Kollade för övrigt på grejor som vi gjort på gymnasiet igår. Alltså filmer.. Shit. Haha! Cencur (vårt livesända skol-tv-program) är minst sagt en komedi! ^^ Får se, en dag kanske jag visar nått. Om ni är riktigt snälla vill säga.. ;P
Men nu sitter jag alltså här. Fortfarande i pyjamas och jag funderar så smått på vad jag egentligen håller på med. Jag har faktiskt saker att göra även nu. Måste måla om den dära dörren nån gång! Städa litegrann vore också bra. Sedan måste jag såklart läsa i boken tills imorrn. Ej heller att förglömma nerbärning av resväskan till förrådet, skriva upp tvättid och duscha. Det finns saker! Varför sitter jag då här och glor hela dagen? Jag börjar bli mer än en aning besviken på mig själv. Så handlingsfattig! Ibland blir jag nästan rädd. Klarar jag ingenting på egen hand? Jag har ju inte ens en säng än. Så sämst! Kan jag inte ens vara snäll mot min rygg? Ae men håll käft nu och sluta klaga! Det är ditt eget fel!
Hoppas jag blir godkänd på tentan..
Kollade för övrigt på grejor som vi gjort på gymnasiet igår. Alltså filmer.. Shit. Haha! Cencur (vårt livesända skol-tv-program) är minst sagt en komedi! ^^ Får se, en dag kanske jag visar nått. Om ni är riktigt snälla vill säga.. ;P
2008-11-01
looking like an ape, dancing like a monkey
Det är iskallt! Sitter här i min lilla lägenhet och skakar. Ändå har jag dragit på mig varma koftan över tröjan.. Jobbigt läge? Jotack, det kan man säga. Hoppas det bara är köldchocken som gör att elementen inte hänger med. För fortsätter det såhär lär det ju bli mördande iskallt (precis som när dödens spöken hälsar på) när det väl blir riktig vinter. Något som det aldrig längre blir, men ändå. Några grader fler minus brukar det faktiskt iofs vara, iaf bortåt typ februari. Eller som nu, med blixthalka ute. Och värsta askylan. Heh. Och stjärnklart.
Oh stjärnor. Jag älskar stjärnor! Fast helst då på sommarn.. När man kan ligga på taket invirad i en filt och bara titta och drömma. Eller på en sån där ljuvligt härlig fetinggunga. Det är så vackert, så fint. Jag är såld på sån skit. Man kan ligga där i evigheter. Bara man slipper frysa.. Att man sedan ganska snart blir smått deprimerad för att man ligger där helt allena och glor, det, ja det är en helt annan sak.
Hm. Apropå allena. Månen har visst övergivit mig inatt. Undrar vad det betyder? Förmodligen bara något så simpelt som att det inte är fullmåne just dessa dagar. Usch. Sorgligt. Men ack ja sant. Åh vad jag saknar dess värmande sken denna ensamma natt.
Vart på tjejmys ikväll. De där tösera, de är för underbara! Att man sen då ska gå och kraschlanda så ofantligt och så snabbt.. Det är absurt!
Efter den fina kvällen vandrar jag i sakta mak i nattens stjärnklara kyla bort till den lilla busskuren för att fara hem. Där befinner sig redan ett par, vilka ihärdigt pratar och knappt ens noterar min ankomst. En liten tösabit är det som blivit följd till bussen av en pöjk. Vad det framgår av samtalet (och vissa andra ljud) dem emellan är det mer än vänskap som råder. Hursom, de pratar på. Och han är helt värsta fin.. Shit killar, ibland vet ni nog mer än ni anar hur ni ska föra er! Jag föll hårt. Ack aj, så hårt. Att den lilla tösen inte blev vidare imponerad kan ju diskuteras. Dock brukar vi nog ofta tendera till att låtsas som att det regnar och ignorerar de omtänksamma orden vi får till oss. Tror vi att det blir mer rätt på det viset? Jag vet inte. Detaljen hör inte hit.
Som om inte detta vore nog kommer det strax därpå ytterligare ett par. De är inte fullt så pratsamma, men ändock, ett par. Och en flicka i mobil.. ALLA har visst någon.
Platt fall på mage. Jag gillar inte sånt här. Sånt gnager. Det killas och det sticks. Men jag får väl fortsätta sitta här och se ut som en apa ett litet tag till. Kanske lyxa till med att dansa fult en liten trudelutt och tro bättre om världens framtid?! För egentligen, egentligen är det ju lite mindre komplicerat såhär. Ja, till och med kan det vara ganska skönt att slippa stövlarna. Men ändå..
KRAM OCH KÄRLEK?
KÄRLEK OCH RESPEKT!
Nu får du allt ta och ge dig illans sketkyla! Mina tår förfryser.. Ändå sitter jag nu instoppad i lagervis med kläder under både täcke och filt. Är det verkligen meningen att man ska gömma sig under täcket helt och på riktigt? Dumma bittra värld.
Oh stjärnor. Jag älskar stjärnor! Fast helst då på sommarn.. När man kan ligga på taket invirad i en filt och bara titta och drömma. Eller på en sån där ljuvligt härlig fetinggunga. Det är så vackert, så fint. Jag är såld på sån skit. Man kan ligga där i evigheter. Bara man slipper frysa.. Att man sedan ganska snart blir smått deprimerad för att man ligger där helt allena och glor, det, ja det är en helt annan sak.
Hm. Apropå allena. Månen har visst övergivit mig inatt. Undrar vad det betyder? Förmodligen bara något så simpelt som att det inte är fullmåne just dessa dagar. Usch. Sorgligt. Men ack ja sant. Åh vad jag saknar dess värmande sken denna ensamma natt.
Vart på tjejmys ikväll. De där tösera, de är för underbara! Att man sen då ska gå och kraschlanda så ofantligt och så snabbt.. Det är absurt!
Efter den fina kvällen vandrar jag i sakta mak i nattens stjärnklara kyla bort till den lilla busskuren för att fara hem. Där befinner sig redan ett par, vilka ihärdigt pratar och knappt ens noterar min ankomst. En liten tösabit är det som blivit följd till bussen av en pöjk. Vad det framgår av samtalet (och vissa andra ljud) dem emellan är det mer än vänskap som råder. Hursom, de pratar på. Och han är helt värsta fin.. Shit killar, ibland vet ni nog mer än ni anar hur ni ska föra er! Jag föll hårt. Ack aj, så hårt. Att den lilla tösen inte blev vidare imponerad kan ju diskuteras. Dock brukar vi nog ofta tendera till att låtsas som att det regnar och ignorerar de omtänksamma orden vi får till oss. Tror vi att det blir mer rätt på det viset? Jag vet inte. Detaljen hör inte hit.
Som om inte detta vore nog kommer det strax därpå ytterligare ett par. De är inte fullt så pratsamma, men ändock, ett par. Och en flicka i mobil.. ALLA har visst någon.
Platt fall på mage. Jag gillar inte sånt här. Sånt gnager. Det killas och det sticks. Men jag får väl fortsätta sitta här och se ut som en apa ett litet tag till. Kanske lyxa till med att dansa fult en liten trudelutt och tro bättre om världens framtid?! För egentligen, egentligen är det ju lite mindre komplicerat såhär. Ja, till och med kan det vara ganska skönt att slippa stövlarna. Men ändå..
KRAM OCH KÄRLEK?
KÄRLEK OCH RESPEKT!
Nu får du allt ta och ge dig illans sketkyla! Mina tår förfryser.. Ändå sitter jag nu instoppad i lagervis med kläder under både täcke och filt. Är det verkligen meningen att man ska gömma sig under täcket helt och på riktigt? Dumma bittra värld.
2008-10-30
tjyv ska du heta!
Jag är arg. Shit! Jag är riktigt riktigt arg. Man gör inte såhär.. Sketans! På egna bakgården också. Det är ett skämt! Hur idiotiska kan man inte vara?! Ni kan väl för tjyven fixa era egna grejor istället för att sno andras.. Den var faktiskt min! Aldrig hört talas om mitt och ditt?
Hur ska jag nu göra? Jag har inte råd med det här. Och hur ska jag säga det till honom? Att några skitstövlar klippt sönder låset och snott min älskade cykel? Var det de som släppte ut luften med, både fram och bak, så att jag blev tvungen att ta bussen igår? Arseholes! You bastards!
Suck. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. jag pallar inte med det här. När ska saker och ting sluta upp med att bara gå emot?
Bajs. Jag kommer inte att våga säga det till honom. Han kommer koka. Han ville ju knappt ens lämna den ifrån sig. Men jag lyckades övertala honom. För jag blev kär i den. Kär en sommarkväll. En cykeltur till Nömmen. Det var allt som behövdes.
Åh.. Varför? Jag vill ha tillbaka den, snälla jag vill ha tillbaka den! Min lilla röda.
Ja, jag tänker lipa.. IDIOT!
Hur ska jag nu göra? Jag har inte råd med det här. Och hur ska jag säga det till honom? Att några skitstövlar klippt sönder låset och snott min älskade cykel? Var det de som släppte ut luften med, både fram och bak, så att jag blev tvungen att ta bussen igår? Arseholes! You bastards!
Suck. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. jag pallar inte med det här. När ska saker och ting sluta upp med att bara gå emot?
Bajs. Jag kommer inte att våga säga det till honom. Han kommer koka. Han ville ju knappt ens lämna den ifrån sig. Men jag lyckades övertala honom. För jag blev kär i den. Kär en sommarkväll. En cykeltur till Nömmen. Det var allt som behövdes.
Åh.. Varför? Jag vill ha tillbaka den, snälla jag vill ha tillbaka den! Min lilla röda.
Ja, jag tänker lipa.. IDIOT!
2008-10-27
bräckande symtom
Jomen visst tusan var jag trött inatt. Shit sicket svammel att läsa på ljusnan dag. Skriva mest bara för att skriva?! I klartext? Haha. Jomenvisst knas.
Uschanemej! Idag är det en sådan där faslig illamåendedag. När jag vaknade var det helt fruktansvärt. Det låg liksom i munnen. Inga spyor, onej, onej, men känslan..
Tänk dig att du mår asilla, du har inte ont, du mår bara sådär oerhört illa. Sakta men säkert stiger den gradvis. Det svartnar emellanåt. Du känner hur du skulle kunna spy vilket ögonblick som helst. Men du gör det inte eftersom det är rena reflexer. Du tar tag i något att hålla fast vid. Ögonen svartnar igen. Du skakar men du vet att snart känns det som vanligt igen så du väntar ut det med ett stadigt tag i det du har närmast till hands. Du lägger dig ner och vilar en stund. Lyckas få i dig en smörgås. Det blir bättre. Men du vet att än är det inte över. Det kan pågå i dagar. Ibland bara en timme. Det kallas för stress. Eller har du en bättre förklaring?
Idag fanns där nog till och med en inbäddad svimning. Det kändes iaf så. I öronen. Jag har bara svimmat en gång (enormt obehagligt var det!) så jag kan inte alla symtom. Men jag tror nästan att det var nått sånt. Usch, hoppas det går över snart!
Älskade älskade syster! Vad jag är glad att du finns och för att vi kan prata nu, att vi alltid har varandra. Du anar inte vad jag har saknade det förut.. Du är underbar! En helt annan människa. Love you! Inte för att jag vet om du läser detta, men just had to say it! Me ama grateful! Heh. Hoppas Esther blir bättre snart..
Uschanemej! Idag är det en sådan där faslig illamåendedag. När jag vaknade var det helt fruktansvärt. Det låg liksom i munnen. Inga spyor, onej, onej, men känslan..
Tänk dig att du mår asilla, du har inte ont, du mår bara sådär oerhört illa. Sakta men säkert stiger den gradvis. Det svartnar emellanåt. Du känner hur du skulle kunna spy vilket ögonblick som helst. Men du gör det inte eftersom det är rena reflexer. Du tar tag i något att hålla fast vid. Ögonen svartnar igen. Du skakar men du vet att snart känns det som vanligt igen så du väntar ut det med ett stadigt tag i det du har närmast till hands. Du lägger dig ner och vilar en stund. Lyckas få i dig en smörgås. Det blir bättre. Men du vet att än är det inte över. Det kan pågå i dagar. Ibland bara en timme. Det kallas för stress. Eller har du en bättre förklaring?
Idag fanns där nog till och med en inbäddad svimning. Det kändes iaf så. I öronen. Jag har bara svimmat en gång (enormt obehagligt var det!) så jag kan inte alla symtom. Men jag tror nästan att det var nått sånt. Usch, hoppas det går över snart!
Älskade älskade syster! Vad jag är glad att du finns och för att vi kan prata nu, att vi alltid har varandra. Du anar inte vad jag har saknade det förut.. Du är underbar! En helt annan människa. Love you! Inte för att jag vet om du läser detta, men just had to say it! Me ama grateful! Heh. Hoppas Esther blir bättre snart..
det handlar om film
Jaha. Så kan man då räkna ytterligare en helg till det förgångna. En helg som blev relativt soft med socialisering, onyttigt ätande och film. Åtta sådana blev det för att vara exakt. Varav hälften ganska så askassa TV-filmer. Mycket otippat, inte sant?! Ack ja, men så är det också underbart med film. Om de sen är bra eller dåliga vet man ju alltsom oftast inte förns efteråt. Några visste jag iofs redan innan att de garanterat skulle vara bra. Eh, och det var ju typ den fördelningen. Av någon intressant anledning lyckas tydligen bestämmande folk alltid välja de mindre roliga filmerna nattetid. Kan klart bero på att det hela alltid handlar om pengar. Men ja, det är ungefär lika intressant som att människor väljer filmgenres efter dagar. Fast det ska vi inte gå djupare inpå. Inte idag, eh, natt. Är alltför trött redan och kan knappast med stavningen som det är. Heh.
Nu kanske du då undrar vad i sjutton det var för filmer tösen såg. Eller iofs, jag skulle nog snarare tippa på att du är en aning ironisk i det fallet, har jag förresten sagt att jag är ironin i egen hög person? Oviktig detalj jomenvisst men hursom. Vart var vi nu? Hm. Just, filmerna.
Det börjades då stort och slagkraftigt med Fight Club. En helt klart skaplig film men som blir bättre ju fler gånger man sett den.. ^^ Tokigt men sant. Jo jag tycker faktiskt det! Sen blev det nattfilm med mysiga Den Bästa Sommaren. Inte fullt så klockren som jag minns den. Men ändock, helt klart så go! Man blir så somrig i magen liksom.
En utdragen krigsfilm hanns så ock med under lördagseftermiddagen, Back to Cold Mountain. Mycket bra film, men som sagt, smått seg. Ändock sevärd. Så har vi då några sämre TV-filmer, Som man bäddar.. Säkert jättefin, men shit vad störd man blir! Svensk film, jag säger då det.. Hm. The Wedding Date är inte värd att nämna, gu vad tråkig! För att inte tala om Den Ende. Full-court Miracle var helt okej. Dock kan man ju kanske då skylla det på den trötthet som överväldigade då natten sakta gick mot morgon samt att sjukt många filmer kunde vara bättre än de filmer jag sett precis innan. Hursom var den lite mysig, en sån där ny-tränare-räddar-lag-film som det finns så sjukt många varianter av. Just den här handlade om basket, helt klart ganska vanligt inom denna genre(brukar vara typ base-ball eller amerikans fotboll med ^^). Ändå brukar jag gilla sådana filmer. Kanske för att de rymmer en sådan peppande anda. Att man är ett lag liksom. Eller så älskar jag sport så oerhört mycket. Hi ho. Let's go. Heh.
Nu senast har jag precis sett About a Boy. Alvarligt, den filmen alltså.. Me sort of love! Så fin, så töntigt hjärtskärande komisk och fin! En sån där film som man inte ska tycka om egentligen, men som man absolut inte kan låta bli. Förmodligen för att man känner igen sig så mycket i det misäriska. Eller kanske inte. Man tar den hursom till sitt hjärta. Heh. Jo, jag gillar sånt där. Ett litet plus är också att den inte ser sådär fånigt B ut. Som a Walk to Remember tex.. Shit, jag fattar verkligen inte hur folk kan tycka om den. Ta inte illa upp nu, du som kanske läser detta (om nån nu läser detta) men den är allvarligt så sjukt B från börja till slut. Även om den bättrar sig aningens mot slutet. Men början liksom, shit man säger jag. Och klyschorna.. Eh, aja. Nej. jag borde nog ge mig innan jag dissekerar halva världes favoritfilmer.
Onekligen en hel del filmtjötande nu, men jag ser framåt med positivitet. Film är liksom ändå film. Nu ska jag dock sova. God natt slöfockar!
Och jo, jag hade en finfin helg! :P
Nu kanske du då undrar vad i sjutton det var för filmer tösen såg. Eller iofs, jag skulle nog snarare tippa på att du är en aning ironisk i det fallet, har jag förresten sagt att jag är ironin i egen hög person? Oviktig detalj jomenvisst men hursom. Vart var vi nu? Hm. Just, filmerna.
Det börjades då stort och slagkraftigt med Fight Club. En helt klart skaplig film men som blir bättre ju fler gånger man sett den.. ^^ Tokigt men sant. Jo jag tycker faktiskt det! Sen blev det nattfilm med mysiga Den Bästa Sommaren. Inte fullt så klockren som jag minns den. Men ändock, helt klart så go! Man blir så somrig i magen liksom.
En utdragen krigsfilm hanns så ock med under lördagseftermiddagen, Back to Cold Mountain. Mycket bra film, men som sagt, smått seg. Ändock sevärd. Så har vi då några sämre TV-filmer, Som man bäddar.. Säkert jättefin, men shit vad störd man blir! Svensk film, jag säger då det.. Hm. The Wedding Date är inte värd att nämna, gu vad tråkig! För att inte tala om Den Ende. Full-court Miracle var helt okej. Dock kan man ju kanske då skylla det på den trötthet som överväldigade då natten sakta gick mot morgon samt att sjukt många filmer kunde vara bättre än de filmer jag sett precis innan. Hursom var den lite mysig, en sån där ny-tränare-räddar-lag-film som det finns så sjukt många varianter av. Just den här handlade om basket, helt klart ganska vanligt inom denna genre(brukar vara typ base-ball eller amerikans fotboll med ^^). Ändå brukar jag gilla sådana filmer. Kanske för att de rymmer en sådan peppande anda. Att man är ett lag liksom. Eller så älskar jag sport så oerhört mycket. Hi ho. Let's go. Heh.
Nu senast har jag precis sett About a Boy. Alvarligt, den filmen alltså.. Me sort of love! Så fin, så töntigt hjärtskärande komisk och fin! En sån där film som man inte ska tycka om egentligen, men som man absolut inte kan låta bli. Förmodligen för att man känner igen sig så mycket i det misäriska. Eller kanske inte. Man tar den hursom till sitt hjärta. Heh. Jo, jag gillar sånt där. Ett litet plus är också att den inte ser sådär fånigt B ut. Som a Walk to Remember tex.. Shit, jag fattar verkligen inte hur folk kan tycka om den. Ta inte illa upp nu, du som kanske läser detta (om nån nu läser detta) men den är allvarligt så sjukt B från börja till slut. Även om den bättrar sig aningens mot slutet. Men början liksom, shit man säger jag. Och klyschorna.. Eh, aja. Nej. jag borde nog ge mig innan jag dissekerar halva världes favoritfilmer.
Onekligen en hel del filmtjötande nu, men jag ser framåt med positivitet. Film är liksom ändå film. Nu ska jag dock sova. God natt slöfockar!
Och jo, jag hade en finfin helg! :P
2008-10-24
ge mig socker, ge mig fett, ge mig godis på ett spett
Trött på helvetesleken. Den här veckan, allt bara går emot. Och om jag säger allt, ja, då är det nog så. Är så sjukt trött på att alltid vara så beroende av andra och vad de tycker och tänker. Om folk inte gillar mig, jamen SÄG det då! Jag kan inte tvinga er till annat. Att det är förebilderna som faller där? Det må vara intressant.. Bottennapp på människokännande?! Jo, det verkar nästan så. Kan man lita på människor som inte går att lita på?
Oh vad jag har insett att folk faktisk kan läsa mitt skitsnack på den här fissidan. Men jag orkar inte bry mig, orkar verkligen inte bry mig. Inte idag.
Kommer jag någonsin bry mig? Alla gånger! Alla gånger att jag kommer fortsätta ta åt mig av varje liten handling, varje liten gest. Av minsta mått. Sjukt sämst, jag vet, men ja. Ibland kan man inte komma ifrån det som är, eller det som en gång varit. Jag är så förbannat skettrött på det så det är inte sant.. Då är det tur att det finns små stjärnor som lyser upp den träliga vardagen. Människor som i kemin ser bortom det miserabla i en varelse och ändå tycker om henne. Trots fel och misstag. Trots att hon kan tyckas skabbig och kass. Ingen av oss har väl aldrig inte gått och tänkt tanken att vi inte duger som vi är. Att alla speglar borde slängas på soptippen och att vi inte kan ett skit utan hela tiden jämför oss med andra. Men om alla tänker så, då borde ju alla vara asfula dorkheads som inte kan nått?! Mitt tips är att skaffa dig en spegel, en levande spegel. En vän som kan reflektera ljuset. I den spegeln kommer du bli vackrare än du någonsin varit. Och den dag du känner dig älskad och uppskattad för den du är tack vare den där spegeln, ja den dagen kommer din skönhet stråla. Några simpla rader säger så mycket, några simpla vänner kan rädda ett liv.
Älskade vänner
Som står vid min sida
Utan er är allting svart
Älskade vänner
Står vid min sida
Tills jag förtjänar det
Jag har stått vid ett stup
för att kasta mig ner
För att aldrig aldrig aldrig aldrig mer ha ont
Jag har dykt ner i djup
för att min luft ska ta slut
för att inget mer ska göra så ont
Älskade vänner
Står vid min sida
Tills jag förtjänar det
Älskade vänner
Stanna vid min sida
Utan er är allting svart
Jag har stått vid ett stup
för att kasta mig ner
För att aldrig aldrig aldrig aldrig mer ha ont
Jag har dykt ner i djup
så att min luft ska ta slut
för att inget mer ska göra så ont
Vad vore jag utan er? Halvt fiasko urtappad på livsgnista och glädje. Dagen gör ont, men den gör sig överlevd med de små knepen. Just nu är det mer än tacksamt. Psykproblemen har onekligen kommit till vår familj för att stanna.. Som om det inte vore nog med allt annat? Ge mig socker, ge mig fett, ge mig godis på ett spett! Det är nog vad jag behöver just nu. Och kanske en film? Jo, definitivt en film! Jag kommer ändå inte kunna somna än på länge. Lucky me. Frågan är bara vilken jag ska ta, men det lilla problemet ska väl enkelt vara löst ^^ Hohojaja, men du lär dig..
Oh vad jag har insett att folk faktisk kan läsa mitt skitsnack på den här fissidan. Men jag orkar inte bry mig, orkar verkligen inte bry mig. Inte idag.
Kommer jag någonsin bry mig? Alla gånger! Alla gånger att jag kommer fortsätta ta åt mig av varje liten handling, varje liten gest. Av minsta mått. Sjukt sämst, jag vet, men ja. Ibland kan man inte komma ifrån det som är, eller det som en gång varit. Jag är så förbannat skettrött på det så det är inte sant.. Då är det tur att det finns små stjärnor som lyser upp den träliga vardagen. Människor som i kemin ser bortom det miserabla i en varelse och ändå tycker om henne. Trots fel och misstag. Trots att hon kan tyckas skabbig och kass. Ingen av oss har väl aldrig inte gått och tänkt tanken att vi inte duger som vi är. Att alla speglar borde slängas på soptippen och att vi inte kan ett skit utan hela tiden jämför oss med andra. Men om alla tänker så, då borde ju alla vara asfula dorkheads som inte kan nått?! Mitt tips är att skaffa dig en spegel, en levande spegel. En vän som kan reflektera ljuset. I den spegeln kommer du bli vackrare än du någonsin varit. Och den dag du känner dig älskad och uppskattad för den du är tack vare den där spegeln, ja den dagen kommer din skönhet stråla. Några simpla rader säger så mycket, några simpla vänner kan rädda ett liv.
Älskade vänner
Som står vid min sida
Utan er är allting svart
Älskade vänner
Står vid min sida
Tills jag förtjänar det
Jag har stått vid ett stup
för att kasta mig ner
För att aldrig aldrig aldrig aldrig mer ha ont
Jag har dykt ner i djup
för att min luft ska ta slut
för att inget mer ska göra så ont
Älskade vänner
Står vid min sida
Tills jag förtjänar det
Älskade vänner
Stanna vid min sida
Utan er är allting svart
Jag har stått vid ett stup
för att kasta mig ner
För att aldrig aldrig aldrig aldrig mer ha ont
Jag har dykt ner i djup
så att min luft ska ta slut
för att inget mer ska göra så ont
Vad vore jag utan er? Halvt fiasko urtappad på livsgnista och glädje. Dagen gör ont, men den gör sig överlevd med de små knepen. Just nu är det mer än tacksamt. Psykproblemen har onekligen kommit till vår familj för att stanna.. Som om det inte vore nog med allt annat? Ge mig socker, ge mig fett, ge mig godis på ett spett! Det är nog vad jag behöver just nu. Och kanske en film? Jo, definitivt en film! Jag kommer ändå inte kunna somna än på länge. Lucky me. Frågan är bara vilken jag ska ta, men det lilla problemet ska väl enkelt vara löst ^^ Hohojaja, men du lär dig..
2008-10-21
sågspån
Jag kan inte bestämma mig för om det var en mardröm eller inte. Men det är nog ändå åt det hållet det lutar..
Efter att åter ha somnat sent plingar det tidigt på förmiddagen på dörren. Jag vet redan vem det är, den där krannissen som skulle komma och byta kranar och se över grejorna. En uppgiven suck. Att bli väckt av en dörrklocka är inte riktigt vad man önskar sig en tidig morgon, särskilt inte när man vet att man MÅSTE gå och öppna för att han annars låser upp dörren på egen hand. Givetvis förstår han också direkt att man är nyvaken. Ändå säger man självklart att det inte gjorde något alls att man blivit väckt, man inte så mycket som knystar om hur skittrött man egentligen faktiskt är. Hurdan otur kan man inte ha? Av en hel dags arbetstid, på tre hela arbetsdagar kommer han ändå just den morgonen när man väl är hemma och vill sova?! Skumt! Ibland kan man verkligen undra vad världen har emot en. Och särskilt när han gång på gång muttrar att det går ju inte göra någonting åt den här kranen, vilka gamla grejor det är. Som om det vore mitt fel liksom? Ja, inte vet jag men det är säkert bra.
När han väl stuckit kryper jag så tillbaks under täcket för att sova bara någon timme till, en timme som visst råkade bli till tre. Timmar då jag hann drömma om en hel del sågspån. Tur att inte drömmar är sanna säger jag bara. Då hade jag varit knäckt och min dator totalt kaputt, full av sågade spån. För det var precis det jag drömde. Den sprack upp i sömmen liksom, och ur den välde sågspånen. Eller vällde är väl att ta i. De låg mest bara där. Det var snarare min dator som svällde. Delade på sig. Sprack upp och blev till två löst sammanhängande delar. Med inre organ av sågspån! Fast det kanske du hade förstått vi det här laget. Sougspaaaun! Otäcka grejor det där. Shit vilken tur att drömmar inte är sanna, jag hade fått MER än abstinens.
Nej, nu ska jag vakna och sätta lite allvar på tillvaron. Dvs plugga och vara en duktig flicka.. ;) Det kan dock bli spännande, med ett helt huvud fullt av sågspån.. Så pass smart är jag. Ah ted arb!
Efter att åter ha somnat sent plingar det tidigt på förmiddagen på dörren. Jag vet redan vem det är, den där krannissen som skulle komma och byta kranar och se över grejorna. En uppgiven suck. Att bli väckt av en dörrklocka är inte riktigt vad man önskar sig en tidig morgon, särskilt inte när man vet att man MÅSTE gå och öppna för att han annars låser upp dörren på egen hand. Givetvis förstår han också direkt att man är nyvaken. Ändå säger man självklart att det inte gjorde något alls att man blivit väckt, man inte så mycket som knystar om hur skittrött man egentligen faktiskt är. Hurdan otur kan man inte ha? Av en hel dags arbetstid, på tre hela arbetsdagar kommer han ändå just den morgonen när man väl är hemma och vill sova?! Skumt! Ibland kan man verkligen undra vad världen har emot en. Och särskilt när han gång på gång muttrar att det går ju inte göra någonting åt den här kranen, vilka gamla grejor det är. Som om det vore mitt fel liksom? Ja, inte vet jag men det är säkert bra.
När han väl stuckit kryper jag så tillbaks under täcket för att sova bara någon timme till, en timme som visst råkade bli till tre. Timmar då jag hann drömma om en hel del sågspån. Tur att inte drömmar är sanna säger jag bara. Då hade jag varit knäckt och min dator totalt kaputt, full av sågade spån. För det var precis det jag drömde. Den sprack upp i sömmen liksom, och ur den välde sågspånen. Eller vällde är väl att ta i. De låg mest bara där. Det var snarare min dator som svällde. Delade på sig. Sprack upp och blev till två löst sammanhängande delar. Med inre organ av sågspån! Fast det kanske du hade förstått vi det här laget. Sougspaaaun! Otäcka grejor det där. Shit vilken tur att drömmar inte är sanna, jag hade fått MER än abstinens.
Nej, nu ska jag vakna och sätta lite allvar på tillvaron. Dvs plugga och vara en duktig flicka.. ;) Det kan dock bli spännande, med ett helt huvud fullt av sågspån.. Så pass smart är jag. Ah ted arb!
2008-10-20
en magisk värld
Jag bubblar. Kokar över. Är så sjukt inspirerad. Vill ut nu!
Leka med kameran. Redigera. Åhh.. Som jag har saknat. Tänk om jag nu äntligen kan få göra det igen? Och med folk som också är intresserade?!
När de största intressena blir verklighet. Det är då man fungerar som bäst.
Jag saknar gymnasiet. Inte för dissandet, inte för pluggandet, inte för betygen, utan för de små trevliga detaljerna. Som rörlig bild.
Frågan är om jag inte var en av de enda tjejorna i min inriktning som verkligen ville det vi gjorde. Jo, vi var bara tjejor. 10 stycken för att vara exakt. Åtminstone i B- och C-kurserna. De som betydde något.
Live-TV.
Oh. Om det ändå hade varit ett enklare yrke. Konkurrensfattigt? Aldrig i livet.
Men så var det det där med idéer. De klockrena, ljuvliga. De som ska finnas där, men som givetvis faller bort i frånvaro varje gång man riktigt längtar efter dem. Jag måste skaffa hit filmerna från Småland! Så jag kan se, inspireras och berikas. Men orka vänta ända tills november..
Har du någon idé?
För övrigt bör sägas att den här helgen till slut ändå blev helt otroligt underbar. Och för att fira detta kommer jag härmed publicera den mest fantastiska av låttexter som någonsin skrivits (eller framförts heller för den delen) Här bjuds det på schlager för hela slanten! Också detta från en saknad tid, men det, ja det är en annan helt annan historia..
VILKET OFLYT - Rare Birds
solen gnistrar, glädjen sinar
vackra strålar blänker som stjärnor i ditt öga
ensam står jag här
min vän, varför står du där
isande kyla i hjärta och sinne
som en banan, halkande på ett minne
varje sekund
varje minut
mitt hjärta svävar
jag vill gå ut
en stjärnas promenad
i nattens kavalkad
andas syret i en måne
och vila på din skira kudde
var min för en stund, en kort sekund
föll i gropen som du grävt
en morgon föll jag ner, smasch på magen vilket oflyt
varför står du bara där
min vän, ser nästan ut som en pingvin
varför kan du inte förstå
varför måste du alltid gå
HAHAHA. Jag ÄR bäst! Det måste helt enkelt vara så.. ^^
Leka med kameran. Redigera. Åhh.. Som jag har saknat. Tänk om jag nu äntligen kan få göra det igen? Och med folk som också är intresserade?!
När de största intressena blir verklighet. Det är då man fungerar som bäst.
Jag saknar gymnasiet. Inte för dissandet, inte för pluggandet, inte för betygen, utan för de små trevliga detaljerna. Som rörlig bild.
Frågan är om jag inte var en av de enda tjejorna i min inriktning som verkligen ville det vi gjorde. Jo, vi var bara tjejor. 10 stycken för att vara exakt. Åtminstone i B- och C-kurserna. De som betydde något.
Live-TV.
Oh. Om det ändå hade varit ett enklare yrke. Konkurrensfattigt? Aldrig i livet.
Men så var det det där med idéer. De klockrena, ljuvliga. De som ska finnas där, men som givetvis faller bort i frånvaro varje gång man riktigt längtar efter dem. Jag måste skaffa hit filmerna från Småland! Så jag kan se, inspireras och berikas. Men orka vänta ända tills november..
Har du någon idé?
För övrigt bör sägas att den här helgen till slut ändå blev helt otroligt underbar. Och för att fira detta kommer jag härmed publicera den mest fantastiska av låttexter som någonsin skrivits (eller framförts heller för den delen) Här bjuds det på schlager för hela slanten! Också detta från en saknad tid, men det, ja det är en annan helt annan historia..
VILKET OFLYT - Rare Birds
solen gnistrar, glädjen sinar
vackra strålar blänker som stjärnor i ditt öga
ensam står jag här
min vän, varför står du där
isande kyla i hjärta och sinne
som en banan, halkande på ett minne
varje sekund
varje minut
mitt hjärta svävar
jag vill gå ut
en stjärnas promenad
i nattens kavalkad
andas syret i en måne
och vila på din skira kudde
var min för en stund, en kort sekund
föll i gropen som du grävt
en morgon föll jag ner, smasch på magen vilket oflyt
varför står du bara där
min vän, ser nästan ut som en pingvin
varför kan du inte förstå
varför måste du alltid gå
HAHAHA. Jag ÄR bäst! Det måste helt enkelt vara så.. ^^
2008-10-18
om änglar kunde tala
Nyvaken och trött. Två ord som hör samman. Jag vill inte vakna. Inte idag. Vill gömma mig under täcket. Gömma mig och inte visa mig. Om jag ändå haft en riktig säng.
Det är så mycket att göra. Så fasligt mycket att göra. Men ändå ingenting. Det får mig att må illa. Sabla idiotiska stress!
Igår gick min lucka till frysfacket sönder. Just som jag ska iväg på mys så bara faller den mitt framför ögona. Vad är det för stil egentligen? Så nu måste jag höra av mig till min hyresvärd. Drar mig så sjukt för det. Det är läskigt!
Varför ska man vara så jobbigt rädd för allt sånt där? Det slösar sådan onödig energi. Först måste man ringa, bara det får en att spy. Man sitter (skakande och kallsvettig med dunkande hjärta) med telefonen i hand i sisådär en halvtimme innan man ens vågar. Och sen, när man väl fixar att ringa upp, ja då ska man få ur sig att sakerna pajar. Pinsamt pinsamt. Jotack, jag vet. Men jag klarar ju knappt ens att ringa mina vänner. Ehh.. Ja, nu är stunden då du får skratta, jag tillåter det! Anyway. Aaasch.. Blaj blaj bajs!
NEJ NEJ NEJ!! Fick precis veta.. Det får inte vara sant! Det går inte att beskriva med ord. Min lilla själsfrände.. Han är död! Min Pontus. Tårar i ögat.
Jag vet att han var gammal, att han blev allt svagare, att han inte åt och bara jamade högt och förskräckligt för att han om möjligt skulle få bara lite mer sällskap.
Lilla katten. Ja, du får tycka att jag är ett korkat svin.. Tss. Lipa för en katt liksom? Men då tror jag inte du förstår, då tror jag inte du anar.
Pontus har vart min lilla hjälte i livet. Min vän i skiten. Ända sedan min födsel har han funnits där. Legat bredvid mig. Legat i min famn. Värmt mig i min förtvivlan. Nu är han död. Jo, jag vet att han fick leva onaturligt länge (21 år), att jag blev bortskämd med att ha honom hos mig, att jag inte alltid uppskattade honom fullt så mycket som jag borde. Men ändå.
Det är sjukt hur något bara kan ryckas bort sådär. Men han har det bättre nu. Dock hade vi ett speciellt band, han och jag, lika gamla som vi var. Nu kommer jag inte våga åka hem, det kommer vara så sjukt tomt. Ändå är där ingenting. Känslokall. En avskalad iskyla, så hård. Är jag en människa av sten? Jag vill inte, jag vet inte, jag är. Allt sitter under ytan. Saknad. All kärlek till dig Pontus, tack för du fanns!
Hur ska nu denna dag sluta? Nu när den av allt att döma inte börjat så särskilt bra..
Det är så mycket att göra. Så fasligt mycket att göra. Men ändå ingenting. Det får mig att må illa. Sabla idiotiska stress!
Igår gick min lucka till frysfacket sönder. Just som jag ska iväg på mys så bara faller den mitt framför ögona. Vad är det för stil egentligen? Så nu måste jag höra av mig till min hyresvärd. Drar mig så sjukt för det. Det är läskigt!
Varför ska man vara så jobbigt rädd för allt sånt där? Det slösar sådan onödig energi. Först måste man ringa, bara det får en att spy. Man sitter (skakande och kallsvettig med dunkande hjärta) med telefonen i hand i sisådär en halvtimme innan man ens vågar. Och sen, när man väl fixar att ringa upp, ja då ska man få ur sig att sakerna pajar. Pinsamt pinsamt. Jotack, jag vet. Men jag klarar ju knappt ens att ringa mina vänner. Ehh.. Ja, nu är stunden då du får skratta, jag tillåter det! Anyway. Aaasch.. Blaj blaj bajs!
NEJ NEJ NEJ!! Fick precis veta.. Det får inte vara sant! Det går inte att beskriva med ord. Min lilla själsfrände.. Han är död! Min Pontus. Tårar i ögat. Jag vet att han var gammal, att han blev allt svagare, att han inte åt och bara jamade högt och förskräckligt för att han om möjligt skulle få bara lite mer sällskap.
Lilla katten. Ja, du får tycka att jag är ett korkat svin.. Tss. Lipa för en katt liksom? Men då tror jag inte du förstår, då tror jag inte du anar.
Pontus har vart min lilla hjälte i livet. Min vän i skiten. Ända sedan min födsel har han funnits där. Legat bredvid mig. Legat i min famn. Värmt mig i min förtvivlan. Nu är han död. Jo, jag vet att han fick leva onaturligt länge (21 år), att jag blev bortskämd med att ha honom hos mig, att jag inte alltid uppskattade honom fullt så mycket som jag borde. Men ändå.
Det är sjukt hur något bara kan ryckas bort sådär. Men han har det bättre nu. Dock hade vi ett speciellt band, han och jag, lika gamla som vi var. Nu kommer jag inte våga åka hem, det kommer vara så sjukt tomt. Ändå är där ingenting. Känslokall. En avskalad iskyla, så hård. Är jag en människa av sten? Jag vill inte, jag vet inte, jag är. Allt sitter under ytan. Saknad. All kärlek till dig Pontus, tack för du fanns!
Hur ska nu denna dag sluta? Nu när den av allt att döma inte börjat så särskilt bra..
2008-10-16
ord av en annan värld
Tom
Som i en annan värld
Världen utanför
En bubbla
Som om ingenting längre betyder något
Som om allt vore tyst
En skön känsla
En vemodig känsla?
Tomt
Världen rusar förbi
Som ett skådespel där jag sakta går
Som i dimma
Ser inte
Hör inte
Svävar
Maten är slut, jag måste ut, det regnar
Grå dagar
Skriva pm, träffa pm, skriva pm
Laga mat?
ICA
Hur lever människor?
Med ro att tänka
Ensam? Kanskede. Den svenska ensamheten
Kyla
Inte närmre
Inte prata
40 centimeter
Bort bort
Det angår inte dig!
Vart går man om man vill hjälpa?
Som i en annan värld
Världen utanför
En bubbla
Som om ingenting längre betyder något
Som om allt vore tyst
En skön känsla
En vemodig känsla?
Tomt
Världen rusar förbi
Som ett skådespel där jag sakta går
Som i dimma
Ser inte
Hör inte
Svävar
Maten är slut, jag måste ut, det regnar
Grå dagar
Skriva pm, träffa pm, skriva pm
Laga mat?
ICA
Hur lever människor?
Med ro att tänka
Ensam? Kanskede. Den svenska ensamheten
Kyla
Inte närmre
Inte prata
40 centimeter
Bort bort
Det angår inte dig!
Vart går man om man vill hjälpa?
2008-10-15
pure dork
43% nerd, 26% geek och 74% dork. Det är jag det! Iaf om man får tro det mycket intressanta nerdgeekordork-testet där jag numer betitlas som pure dork, och i och med det alltså sällar jag mig till den lyckliga skaran av äkta dorks. Just like our friends Napoleon Dynamite & co.. (vilket det så vackert stod skrivet i mitt resultat) Yey!
För att ha betitlats som pure dork är väl ändå något att berätta för barnbarnen? Dock skulle jag iofs troligen alltför snart tvingas inse det faktum att mina barnbarn nog inte skulle ta nån vidare notis om utifall deras farmor någonsin varit en tönt eller inte. Och ännu mera egentligen, vad garanterar att jag någon gång ens kommer att bli farmor? Eller mormor? Men that deep shit orkar vi inte med inatt. Hursom. För den som nu råkat bli lite nyfiken på det där mystiska testet som hon sitter och tjötar så evinnerligt om så har jag givetvis, som den vänliga själ jag är, lagt upp länken till det lilla testet här. Så scroll it down and do dhe test yourself. Muchas enjoyas!
Hohojaja.
Hm, me sort of VERY tired. Lär dig någon gång kvinna! Men. 36,46 minuter av lycka! Vem kan sova då? Jag har fixat skivan.. och den är så kalas! Så bäst! Iofs är frågan då om det kan bli annat med fint folk som sjunger fin musik? Jag vet inte, men jag tror inte det. Ändå finns där en bevikelse, en snudd på sorg, den är ju slut innan den knappt ens har börjat.. Men inte ska vi väl klaga, let's push the repeatbutton! Over and over and over again. För trots allt är lyckan total, de är ju de bäst. Om bara folk ville börja förstå det, inse det, och inte bara dissades hela tiden. Usch. Jag ÄR verkligen trött. Trött trött trött och skola imorrn.. Jag ska nog sova ändå. Senaste dygnets alltför lite sömn gör sig lite för väl påmint.
Kom och hämta din kniv ^^ och sussa sött alla prinsar och prinsessor!
För att ha betitlats som pure dork är väl ändå något att berätta för barnbarnen? Dock skulle jag iofs troligen alltför snart tvingas inse det faktum att mina barnbarn nog inte skulle ta nån vidare notis om utifall deras farmor någonsin varit en tönt eller inte. Och ännu mera egentligen, vad garanterar att jag någon gång ens kommer att bli farmor? Eller mormor? Men that deep shit orkar vi inte med inatt. Hursom. För den som nu råkat bli lite nyfiken på det där mystiska testet som hon sitter och tjötar så evinnerligt om så har jag givetvis, som den vänliga själ jag är, lagt upp länken till det lilla testet här. Så scroll it down and do dhe test yourself. Muchas enjoyas!
Hohojaja.
Hm, me sort of VERY tired. Lär dig någon gång kvinna! Men. 36,46 minuter av lycka! Vem kan sova då? Jag har fixat skivan.. och den är så kalas! Så bäst! Iofs är frågan då om det kan bli annat med fint folk som sjunger fin musik? Jag vet inte, men jag tror inte det. Ändå finns där en bevikelse, en snudd på sorg, den är ju slut innan den knappt ens har börjat.. Men inte ska vi väl klaga, let's push the repeatbutton! Over and over and over again. För trots allt är lyckan total, de är ju de bäst. Om bara folk ville börja förstå det, inse det, och inte bara dissades hela tiden. Usch. Jag ÄR verkligen trött. Trött trött trött och skola imorrn.. Jag ska nog sova ändå. Senaste dygnets alltför lite sömn gör sig lite för väl påmint.
Kom och hämta din kniv ^^ och sussa sött alla prinsar och prinsessor!
2008-10-14
telefonsvararen
Ohlala.. imorrn släpps skivan! För er som dock råkat missa dessa underbara pöjkar ger jag härmed ett litet smakprov. Låt mig presentera; Navid Modiri & Gudarna med nya singeln Telefonsvararen! Håll väl till godo alla goa gubbar och unga mör ^^
ett bra system?
Nattvak. Igen. Ibland borde man nog av rent förnuft gå och sova vid den tid då vanligt vettigt folk sover. Just av den enkla anledningen att man orkar så mycket mer den tidiga morgonen dagen efter. Vilket iofs egentligen är totalt osant eftersom jag är lika morgontrött oavsett vilken tid jag kilar till kojs.
Och nätterna.. Det är nått speciellt med de där nätterna, de liksom omsluter en i en säker trygghet. Shitans pommesfritans. Det går inte att komma ifrån, nätter är så snygga! Estetiska verk skapade för mig och bara mig. Okej, lite för dig med.
Det har vart mycket idag. Det är det alltid. Ändå är det lugnare nu än det någonsin varit. Kanske är det bara en vanesak. Tanken slog mig när jag var i affären (och köpte glassen som nu fyller upp halva mitt frysfack, vilket det iofs givetvis är värt) att en del system är ganska bra. Ta övergångsstället till exempel.. Ja, okej, det var just det där med övergångsstället som slog mig, men hursom. Man trycker på en liten knapp, eller trycker, berör är kanske ett mer korrekt ord. Sekunderna går, kanske minuter, ibland har man tur, ibland inte. Plötsligt slår det om till grönt och alla stannar.. För mig! Haha. Är det inte ganska smart konstruerat så säg. Skulle ena lampan slå om för sent på ett ställe skulle det typ bli lite krock. Men nu är det inte så. Nej, om väl en lampa inte fungerar, ja då blinkar de bara gult istället. Och alla vet givetvis vad de ska göra. Tokigt? Ett bra system? Jo, kanskede.
Hur är det då med mitt egna system? Hur bra är det? Jag måste lära mig hitta mitt egna bra system, ett system för alla mina oändliga sysslor. Jo, jag bekänner. Idag gjorde jag bara de skojiga grejorna. Okej, duktig som jag är, lite plugg blev det med. Men kladdkakefika med glass (ändamålet för glassköpet) och frusna hallon tillsammans med fin pärla? Klart värt det! Sjunga massa skoj sånger med joybellarna? Värt det! Prata massa onödigt tjafs på msn? Värt. Plugga? Värt det? Jo, förmodligen. Men man borde ändå hitta systemet. Hur i sjutton hittar man ett bra system?
Och nätterna.. Det är nått speciellt med de där nätterna, de liksom omsluter en i en säker trygghet. Shitans pommesfritans. Det går inte att komma ifrån, nätter är så snygga! Estetiska verk skapade för mig och bara mig. Okej, lite för dig med.
Det har vart mycket idag. Det är det alltid. Ändå är det lugnare nu än det någonsin varit. Kanske är det bara en vanesak. Tanken slog mig när jag var i affären (och köpte glassen som nu fyller upp halva mitt frysfack, vilket det iofs givetvis är värt) att en del system är ganska bra. Ta övergångsstället till exempel.. Ja, okej, det var just det där med övergångsstället som slog mig, men hursom. Man trycker på en liten knapp, eller trycker, berör är kanske ett mer korrekt ord. Sekunderna går, kanske minuter, ibland har man tur, ibland inte. Plötsligt slår det om till grönt och alla stannar.. För mig! Haha. Är det inte ganska smart konstruerat så säg. Skulle ena lampan slå om för sent på ett ställe skulle det typ bli lite krock. Men nu är det inte så. Nej, om väl en lampa inte fungerar, ja då blinkar de bara gult istället. Och alla vet givetvis vad de ska göra. Tokigt? Ett bra system? Jo, kanskede.
Hur är det då med mitt egna system? Hur bra är det? Jag måste lära mig hitta mitt egna bra system, ett system för alla mina oändliga sysslor. Jo, jag bekänner. Idag gjorde jag bara de skojiga grejorna. Okej, duktig som jag är, lite plugg blev det med. Men kladdkakefika med glass (ändamålet för glassköpet) och frusna hallon tillsammans med fin pärla? Klart värt det! Sjunga massa skoj sånger med joybellarna? Värt det! Prata massa onödigt tjafs på msn? Värt. Plugga? Värt det? Jo, förmodligen. Men man borde ändå hitta systemet. Hur i sjutton hittar man ett bra system?
2008-10-12
jantelagen 2.0
Oinspirerad och långt ifrån fattningsförmågan. Plötsligt ligger allt bara på backen, kikar med illmariga ögon under lugg. Jag kan se hur tankarna försöker reta gallfeber på mig. Men det kommer aldrig gå. Någonstans finner man alltid ord. Tröttheten överväldigar. Dagen har varit lång, ändå har jag gjort precis så mycket som jag alltid brukar. Dvs allt förutom det jag verkligen borde göra. Det ena slukar det andra som glupska orangutanger.
Spegeln är iaf klar nu. Eller är den klar? Jag kommer nog aldrig bli en kreativ konstnär. Den ådran vägrar infinna sig hur mycket jag än vill, hur mycket jag än försöker. Trots detta måste spegeln fixas. För den är inte klar. Den vill inte bli klar. Om inte ur ett barns perspektiv. Men vad gör det? Vem bestämmer att allt ska vara så noga och precist hela tiden?
Jantelagen 2.0. Jag hörde om den idag. Har du hört talas om detta fenomen nån gång? Oundvikligen vet vi alla vad som är jantes lag. Men 2.0? Vad är det för nytt påfund? Helt enkelt är det den rena tanken att om han kan, så kan jag. Ett steg bort från att alltid skjuta ifrån sig sina fantastiska skills. Ett steg i rätt riktning? Mjo. Kanskede. Vem har egentligen bestämt att vi inte får tycka att vi är bra? Ja inte är det Napoleon Dynamite iaf.
Spegeln är iaf klar nu. Eller är den klar? Jag kommer nog aldrig bli en kreativ konstnär. Den ådran vägrar infinna sig hur mycket jag än vill, hur mycket jag än försöker. Trots detta måste spegeln fixas. För den är inte klar. Den vill inte bli klar. Om inte ur ett barns perspektiv. Men vad gör det? Vem bestämmer att allt ska vara så noga och precist hela tiden?
Jantelagen 2.0. Jag hörde om den idag. Har du hört talas om detta fenomen nån gång? Oundvikligen vet vi alla vad som är jantes lag. Men 2.0? Vad är det för nytt påfund? Helt enkelt är det den rena tanken att om han kan, så kan jag. Ett steg bort från att alltid skjuta ifrån sig sina fantastiska skills. Ett steg i rätt riktning? Mjo. Kanskede. Vem har egentligen bestämt att vi inte får tycka att vi är bra? Ja inte är det Napoleon Dynamite iaf.
2008-10-11
reparationstid för kreativiteten
Det är mörkt. Det är regn. Det är rusk. Det är en natt i oktober.
Jag sitter på min hårda skumgummimadrass, längtar så smått efter den riktiga sängen, den där mjuka sköna, den som ännu inte är införskaffad. Ensam i natten sitter jag, glor stint på den lilla datorn. Jag har bestämt mig, jag SKA skaffa blogg. Envisheten står mig fast när världen tycks vara emot detta otippade faktum. Eller verkar det bara så? Spänd av förväntan antar jag utmaningen. Onekligen kan även jag falla för grupptryckets förföriska klor. Eller är det grupptryck? Är det kanske snarare en önskan att en gång för alla få säga något med mina egna ord, ett försök att skrika ut min tråkiga vardag till världen och få den bekräftad. Det kan vara svårt att tro, men ibland gör vi saker av ren vilja. Desperata efter att bli något vi inte är, eller för att visa vad vi faktiskt är. På riktigt och på låtsas. Så välkommen till min inbillade lilla värld. Den är perfekt. För hur länge får denna eminenta skrivarglädje utvisa.
Tills dess kan vi ju sitta här och känna lyckan spira eftersom vi slipper sova på en fuktig kartong ute i den svarta ruggiga oktobernatten.
Jag sitter på min hårda skumgummimadrass, längtar så smått efter den riktiga sängen, den där mjuka sköna, den som ännu inte är införskaffad. Ensam i natten sitter jag, glor stint på den lilla datorn. Jag har bestämt mig, jag SKA skaffa blogg. Envisheten står mig fast när världen tycks vara emot detta otippade faktum. Eller verkar det bara så? Spänd av förväntan antar jag utmaningen. Onekligen kan även jag falla för grupptryckets förföriska klor. Eller är det grupptryck? Är det kanske snarare en önskan att en gång för alla få säga något med mina egna ord, ett försök att skrika ut min tråkiga vardag till världen och få den bekräftad. Det kan vara svårt att tro, men ibland gör vi saker av ren vilja. Desperata efter att bli något vi inte är, eller för att visa vad vi faktiskt är. På riktigt och på låtsas. Så välkommen till min inbillade lilla värld. Den är perfekt. För hur länge får denna eminenta skrivarglädje utvisa.
Tills dess kan vi ju sitta här och känna lyckan spira eftersom vi slipper sova på en fuktig kartong ute i den svarta ruggiga oktobernatten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)