dåliga vanor

Ibland kan man mycket drastiskt märka hur man faller tillbaka i vissa gamla mönster. Ovanor som man på något sätt tidigare blivit av med. Ett sådant exempel är sår. Det petas och det kletas och argt inser man varje gång att man åter brutit det stabila löfte man en gång gav. Såsom malande tankar i en avlägsen vrå någonstans där i huvudet. Återkommande misstag. Att fenomenen vill påvisa någon slags brusten desperation är ingen tveksamhet. Inre plågor får inte visas inom större utsagor och gör du minsta fel är det kört! Jag önskar det gick att stänga av. Jag önskar att jag fick plats i mina gamla kläder med mitt nya jag. Att det fanns en plats för mig.

Saknar dig så det gör ont.

tomma ord ur en tom hjärna

Nu sitter jag här. Igen. Skriver. Andra gången inom loppet av nio timmar. Det är nog rekord! Iaf för i år.. Jag har helt enkelt inte orkat skriva. Men nu kommer en ny fas. En ny höst med nya dagar. Ändå fastnar jag hela tiden i tankarna bakom den filtrerade dåtiden. Kanske att jag snart ändå orkar skriva om det på riktigt, berätta hur det verkligen var. Men inte idag! Inte nu när syster blivit inlagd på psyk igen. Åh jag förstår inte denna sjukdom!! Det är som en epidemisk eld som fattar eld i allt i dess närhet. Det är som om hela världen är dränkt i bensin och bara väntar på tändstickans explosion. Och jag har konstigt ont i kroppen men tänker att det är datorns fel. Krämpor som kommer av psykiska fenomen eller bara svininfluensan som inte ens lär vara hälften så hemsk som alla så bittert vill påstå.

I bakgrunden står MTV på. En trött hjärna orkar inte hänga med i alla dåliga filmer och gamla serier just nu. Inte inatt. Det är så tomt. Nyss spelades Lady Gagas Love Game och jag tycker det är så pinsamt att man börjat uppskatta somliga av hennes låtar. Särskilt om man gör det genom att samtidigt ha videon på. Åh denna förbannade ytliga sexistiska bajsvärld. Alltid ska alla vara så himla snygga och röra sig som jag vet inte vad. Det irriterar! Vad är det som människor tycker är så himla bra med det? Vad är det killarna tror att de är? Inte konstigt att folk börjar tro att de inte duger. Men hennes hår.. Den där Gaga. Luggen. Frisyren. Åh jag älskar den! Jag kan inte låta bli! Och en annan video var så stört fin trots att låten var kass. Det är tur att det alltid finns bra grejer! Det är så skönt att veta i en värld där man inte förstår. Musik räddar!


Nej den här värken är jag inte van vid, kan det verkligen vara sjukdom? Jag hinner inte vara sjuk nu! Skolan börjar ju på tisdag och på söndag har jag ju bestämt att det ska vara fint väder så vi kan se Slumdog på utomhus. Nej, jag är INTE sjuk!

vilse i en djungel

Jag sitter och lyssnar till tonerna av mitt nya favoritband. Snart har jag trasat ut de tonerna så till den grad att jag inte kommer kunna lyssna på dem på länge länge. Men detta är i framtiden, det är inte än! Tills dess lyssnar jag och ler. The Dresden Dolls heter de. Dresdendockorna! Det får mig obevekligen att tänka på trasdockorna. Dessa stackars små varelser som sjunger att de är trasiga och knasiga. De skulle kunna vara jag!

Som ni kanske märker har jag gjort om lite här. Men jag blir aldrig riktigt nöjd. Som vanligt blir det inte helt perfekt vilket iofs är rätt lätt hänt när man inte fattar hur man ska göra för att det ska bli sådär riktigt fint. Den skicklighet som man ganska ofta ser om man kikar runt lite, den skickligheten skulle man alls inte ha något emot att inneha. Men icke! HTML-koder och bildretuschering är kanske det nya jag borde lära mig. Men hur i fridens namn ska man komma ihåg allt bland alla dessa röriga tecken ihopvirvlade till en enda sörja? Min hjärnkapacitet spelar död på det planet. Redan i gymnasiet på multimedielektionen var jag sämst.. Haha! Min lärare tyckte att jag var ett nöt som aldrig fattade ens färdiga hemsideprogram. Men då fick han väl tycka det då! Så jag ger upp, låter det förbli halvfärdigt, halvsnyggt, halvmatchigt, rörigt.. Tills den dag jag orkar bry mig igen. Just nu har jag bara väldigt väldigt tråkigt.