forsa fritt

Jag gråta i boken
Jag gråta i trans
Jag gråta till sömns
Jag gråta ej sans
Jag gråta av orden
ni sa att ni sa
Jag gråta av blicken
ni sa att jag va
Jag gråta av smärtan
båd fysisk och och blind
Jag gråta åt tiden
som rinn ur mitt sinn
Jag gråta av tomhet
i kvalets kvartal
Jag gråta av fridens
intet knysta symbal
Jag gråta av kraven
i ingens sal
Jag gråta


Lyssnandets filosofi, talandets psykologi? Jag är inte alls överkänslig?

det märks

Sådär. Då har jag läst allt till fredagens svenskseminarium. Möjligen bör jag kolla igenom allt lite mer imorgon kväll. Eller natt. Eller när jag kommit hem igen. Hursomhelst innan fredag. Imorgon blir det nämligen studieresa. Över dagen. Till el Stockholmo. Med bilden. Kan ju bli intressant. Så därför ska jag sova nu.

För övrigt fick min lärare mig att säga en mening på dagens seminarium. En mycket konstig och osammanhängande mening. Men ändock än mening. Bra lärare. Tack lärare. Det var bara lite pinsamt. Och jag går med två av jordens alla allra finaste människor. Deras ord gläder mitt hjärta och jag gillart! Positivt så in i bomben. Allt annat kan gå och slänga sig i någon riktigt hård vägg!

Kram och kärlek! Och godnatt.


För övrigt. Jag vill se nya pirates-filmen! Någon som orkar vänta in mig lite och se den?

born this way

Lady Gagas nya album har dykt upp på Spotify nu. Fem dagar innan utgivningsdatum. Jag tror iaf det inte skulle släppas förns den 23e? Jag har hursom redan lyssnat igenom det ett par gånger och jag tror att jag gillar några låtar. Starkt! Jag har redan erkänt att jag gillar henne så inga mer pikande kommentarer av människor som inte ens lyssnar på musik. Hur kan man för övrigt inte göra det? De vet inte vad de missar!

För övrigt tappar jag massor med hår, är jobbig, förvirrad och förstår konstigt och om ett par timmar har jag seminarium, igen. Jag MÅSTE klara detta!! Jag dör men jag är den jag är och jag är bra och du borde ha ett riktigt rejält kok stryk som inte förstår det. Du som inte vill veta av det!

färgsprakande tysklandsshow: esc 2011

Japps. Då är esc över för det här året. Alltså Eurovision Song Contest för den som inte hänger med på världsliga förkortningar. Esc, detta älskade fenomen! Det känns alltid lite tragiskt och otroligt tomt när det är över. Som när en kär vän försvinner för en lång tid. Esc har alltid en mycket speciell plats i mitt hjärta. Och kommer alltid ha. Så givetvis måste jag kommentera årets upplaga med några ord. Värdnationen, vårt alldeles egna stolta Tyskland (fina fina land!), som i denna bemärkelse dock får hemläxa i några kontextuella meningar. Men jag kan ju börja med att jag faktiskt gillar scenen och the classical greenroom i ny tappning. Det är uppgjort för vackert effektfulla bakgrundsvyer. Och jag gillar att jag känner igen programledare (mest från pappas parabol) och att vissa av dem har mycket fina namn (inga namn nämnda). Sedan finns det ju viss humor som tyskar tyvärr onekligen gärna proklamerar. För att inte tala om mystiska blåsakter. Det är smått tragiskt att de vill lyfta fram dessa punkter. Men visst hade vår käre mellanaktsaktör åtminstone ett par plus genom snygga kostymen och att faktiskt sjunga på tyska(!) samt inte minst genom att försvinna ur teverutan lagom till man vill mörda honom. (Förlåt känsliga läsare, jag är en mordisk människa.) Ändå är jag så otroligt stolt över mitt fadersland. Konstigt nog är jag stoltare över det än över mitt modersland som onekligen fick mycket plats i toppen genom olika bidrag till höger och vänster. Av någon anledning skäms jag så smått över detta men godkänner ändå lille söte bebis-Erics insats, han verkade vara lite klarare i skallen idag jämfört med semin då han var nästan lika övertänd som en irländare. Hela framträdandet gjorde sig överhuvudtaget helt klart bättre denna gång. Det ska han och grabbarna ha eloge för. Även om jag hade andra favoriter som jag klart höll på. Främst genom bland annat Bosnien Hercegovina som återigen hade ett starkt bidrag att räkna med. Och Serbiens Nina med underbara älskade sextiotalsretron kanske allra helst. För att inte tala om Moldaviens strutar och Sloveniens Maja! Finigheter. Osynkade speedtvillingarna charmade även de, både genom hörsel- och synnerver genom dess medryckande melodi och galna upptåg framför snygga bakgrundsflimret. Och Ukrainas sandkvinna imponerade stort, det är vad jag kallar konst! Var det för övrigt någon mer än jag som skymtade förbi Helen Hunt i Ungerns stjärna Kati Wolf? Eller funderade på hur mycket danskarna egentligen plagierat sin version av Andreas Johnsons Sing for me? Hm. Åh, jag skulle kunna kommentera på alla låter. Årets startfält var relativt starkt och röstningen otroligt jämn och spännande. Med otippat många svenskar i toppen. Det är nog bara att säga grattis! Och jag ska väl erkänna att jag väl egentligen innerst inne ändå är lite stolt över att vara svensk ändå. Även om jag tycker det känns lite skrytigt. Så! Vad borde jag kommentera mer i detta otroligt röriga inlägg? Hm. Varför inte de absoluta bottennapp som fullkomligt sprutade pinsamthet omkring sig. Jag tänker då särskilt på Blue. Vad höll egentligen dessa självgoda män på med på scen? Till och med sången var det ju fail på! Jag dog och skämdes nått otroligt för deras skull! Detta gjorde de dock onekligen inte själva så det kanske var tur att någon skämdes lite åt dem. Även Georgien singlade relativt långt ner på min lista med sin okaraktäristiska melodi. Ner i botten med andra. Men jag orkar inte såga fler för jag är otroligt trött. Så nu får det vara nog med ord. Synd bara att så många av de bra låtarna inte finns på Spotify. Det är något av en besvikelse. Men sådär sedär. Jag överlever nog. Godnatt nu mina fina! Nu ska jag drömma och längta till nästa år.

Jag hoppas så på ett bättre år tills dess, men ja jag ska göra mitt bästa för att bidra ytterligare till det! Jag har iaf tagit några steg i rätt riktning. Dock. Jag är inte den människokännare jag trodde att jag var. Detta hatar jag. Jag är blåögd och somliga människor är svin. På riktigt svin. Så genomskinligt. Så genomskådat. Som glas ser jag igenom. Vad tänkte jag? Vad trodde jag? Jag orkar inte fler falska inskränkta människor. Så trött. Åh. Räckte det inte med den crappiga dag gårdagen var? Behövde den verkligen fortsätta idag? Och imorgon? Fuck this shit ännu mer! Tur att det finns fina ord från fina människor som prickar in precis rätt tillfällen att säga rätt saker. Det allra allra bästa önskar jag dessa fina människor! Ni är som skinande guld, som gnistrande diamanter! Kärlek till er mina vänner. Jag tror ni vet vilka ni är.


Idag fyller bästaste bror Aaron och underbaraste syster Lisa år. GRATTIS kära ni!

ack show me your teeth du dalande blomma

Fuck this shit nu går jag ut och pluggar. Hoppas molnen inte gör det kallt. Byebye me och ja jag gillar Lady Gaga, mycket! Frågor på det?


Överkänslig..
Trött. Irriterad. Frustrerad. Besviken. Arg. Ledsen. Uppgiven. Rädd. Hopplös. Ensam. Osäker. Likgiltig. Livlös.
I'm the pain in your ass


Hopp? Hoppas!

död av fascination

Idag fick jag äntligen träffa Abbe. Eller igår rättare sagt. Och vilken kille, så fin så jag dör! Jag blir helt tagen. Hela jag blir som hypnotiserad när jag sitter med honom i min famn. Riktigt ser livet. Andetagen. Vilken kille, vilken kärlek! Tänk att man bara kan ploppa ut sådär helt plötsligt. Jag dör av fascination! Se bara.


Min kväll har jag sedan ägnat åt att sova ikapp mig lite (onekligen lite för länge eftersom jag inte är särskilt trött nu) och dränka mitt ensamma hemmasittande med tröstande chips, cola och ben and jerry. Välförtjänt lyx. Allvarligt talat var det riktigt länge sedan jag kände sådant fysiskt droppande som under min mest tragiska stund ikväll. Det var oväntat för så särskilt sorgligt var inte ens tvprogrammet jag såg på då. Men det var frigörande, på något sätt. Och nu har jag ryckt upp mig lite. Ser lättare på att se positivt, att se ljust. Och inte dö sådär bara. Plötsligt. Som jag alltid gör. Särskilt efter finigheter. Så nu blir det sömn och imorgon plugg ute i Karlaparken. Hej jag vill ju vara vän med dig! Får jag inte?

Gonattkram.

the mouse and the model

Japp. Jag lovade min tavla från fördjupningen och ett löfte är ett löfte så här är den. Andra individuella fördjupningen i bilden. Var ganska svårt att fota så att färger och grejer blev rätt men ja, skitsamma.

Jag har alltså tolkat en låt (eller snarare låttext) till ett motiv, en tavla. The Dresden Dolls, The Mouse and the Model. Ganska flummigt, ganska svårt och väldigt mycket tolkningsbart. Och jag hade kunnat hålla på i flera år till men jag har ärligt jobbat stört mycket med den. Sedan i fredags. Även om det kanske inte syns. Även om det kanske känns svårt att tro. Ju mer jag tittar på den, desto mer fel ser jag som jag vill peta på. En lagom tid för mig att göra en någorlunda tavla borde vara ett år. Hursomhelst. Ger er här nu också texten eftersom det mest är den jag utgått ifrån.

nothing is certain at this time of day
you could reverberate you could decay
the mouse and the model are laughing at us
we'll risk it we're desperate for someone to trust

let's start a new heart
the new charts are in
we'll take them we'll break them
and make them give in

by counting your blessings you wind up in debt
it starts with your family and ends in your bed
you jekyll and hyded when you could have let
your guard down your dress up you must be upset

let's start a new heart
the new charts are in
we'll take them we'll break them
and make them give in

it's dark over here on the flip side of reason
the teaser could be something easy like
"they did it in a book"
you're a crook
you're a fake
you're committed
if you did it say you did it
if you didn't
suck it up and say you did

let's start a new heart
the new charts are in
we'll tax them relax them
and mate them for fun

the vote by a landslide
for jekyll and hyde
mackenzie macavity
bonnie and clyde

Sådärja. Nu ska jag skämmas en liten stund och diska lite av min senaste veckas enorma diskhög. Prioriterar inte direkt sånt där med städning och disk nuförtiden annars. Ganska mycket annat som behöver göras. Och nu är jag så trött för har inte hunnit sova särskilt mycket heller. Men det löser sig, de brukar säga att allt löser. Tack och lov för det.. Nattis fina!

snabba korta ord

Fina dagar med mycket att göra. Så ser det ut just nu. Egentligen borde jag inte ta och skriva då men jag måste ändå skriva lite kort om allt som händer och har hänt. I tisdags natt föddes exempelvis ett litet gossebarn och jag blev faster för andra gången i mitt liv. Ett litet barn som ska få det underbara namnet Abbe och hela jag är lycklig! Hoppas att jag snart snart hinner träffa det lilla fina pyret! Och idag hade vi så redovisning på vår individuella fördjupning. Dvs min tavla som jag suttit som en idiot med den senaste veckan. Shit jag fattar inte ens själv att jag suttit så mycket med den på så kort tid. Men det får va, det är skönt att det är över nu iaf och jag fick åtminstone ett par positiva kommentarer även om somliga vill framhäva kritiken. Sedan är det idiotläsning som gäller, dvs läsa mycket på kort tid. Fast ja det går ju iofs relativt bra när man saknar två av de viktigaste böckerna. Relativt. Ska läsa en sista text nu och jaga lite sammanfattningar och grejs på nätet. Åh så glad jag är att jag har seminarierna på eftermiddagarna så det funkar bättre med bilden och vilka trevliga klasser jag tycks ha hamnat i. Både i bild och svenska. Men jag tänker då särskilt på svenskan där alla verkar vara typ übertrevliga. Jag börjar tro lite att det bara är bra folk som läser svenska för det var ungefär likadant sist jag läste svenska. Det känns så fint när man kommer in såhär långt i efterhand. Och varenda lektion, varenda schematiska detalj tycks tajma. Det är inte klokt att det faktiskt blivit så. I really like! Och blir rejält lättad. Hoppas bara inte några ändringar sker nu för det skulle fördärva allt. Och så inte minst, The Kills har släppt ny skiva. Bland annat The Kills har gjort det. And I like så det kan ni få checka om ni vill ha ett mycket trevligt litet musiktips. Apropå det drunknar jag just nu i härligt ljuvlig filmmusik medan jag läser. I like a lot där med! Men nej så, det var ungefär lite det jag ville säga. Jag är glad i själen just nu även om det är galet mycket att tänka på. Hoppas bara det ska fortsätta så. Nu hinner jag dock inte skriva mer för nu ska jag läsa, tjohej snyggingar!

Tavlan kommer upp inom kort. Eventuellt i helgen. Tjohej igen! Och kram och kärlek när jag ändå är i farten.

water for elephants

I torsdags var jag på bio med bästa Sandra och Karin. Ett bra tag sedan var det nu så det var ljuvligt att få fira att tentan var över genom att besöka ett av mina favoritställen. Water for elephants (28/4) blev det denna gång. Ett romantiskt drama smockat med sorg, cirkusfascination, kärlek, tragisk komik, djurplågeri och galen svartsjuka. Framsidan och baksidan av ett liv som resande i det vackra 30-talet. Jag älskar den enorma elefanten Rosie som görs till en otroligt trevlig figur i narrativets dramaturgi. Skådespelarna insatser är skapliga. Framför alla strålar Christoph Waltz (som jag av någon anledning alltid vill kalla för Christopher), den mannen är riktigt duktig och jag gillar honom massor! Sedan att han alltid tycks spela smått schizofrena udda typer med stråk av vassaste ironi gör väl inte saken mindre sevärd. Det är dock lite synd att antagonisten nästan aldrig bär huvudrollen så att man håller på dem. Vad gäller de övriga huvudkaraktärerna gör Reese Witherspoon helt okej ifrån sig medan Robert Pattinson ger ett vänligt och smått nerknarkat intryck. Jag kan fortfarande inte bestämma mig för om jag gillar honom eller inte. Om jag tycker att han är duktig eller inte. Han spelar bara samma sorts roller och ser ut att ha dåliga tänder. Men ja, i somliga vinklar är han både trevlig och vacker att se. Remember me fångar charm men här saknas ändå något, av någon anledning. Kanske är det kemi. Kanske krävs det ytterligare några filmers betänketid. Hursomhelst. Water for elephants är i sin helhet otroligt vacker med fint foto och godtagbara händelseförvecklingar. Det måste dock sägas att jag tycker att första halvan av filmen var lite mer intressant än resterande där särskilt sista halvtimmen knuffas på i ultrarapid. Att förlänga med en kvart skulle kanske inte skadat utan snarare resulterat i en minst lika bra slutproduktion. Men jag förstår om de inte ville överstiga de två timmar vi nu ser. När jag nu kommenterar lite nackdelar kan jag då även reagera lite på det som genom filmen egentligen irriterar mig allra mest. Nämligen berättarrösten. Filmen är gjord så att huvudpersonen som gammal berättar tillbaka på de olika händelserna men istället för att låta den gamle Jacob (protagonisten) berätta alltihop slänger man in den unge Jacobs röst vilket gör att hela poängen med berättandet tappar lite av sin trovärdighet. Åtminstone blir det så för mig. När man ändå bygger upp narrationen genom denna struktur, varför då inte gå den vägen fullt ut? Berättelsen förmedlar annars i övrigt både hjärta och själ. Åh vad jag älskar cirkusar, den där spektakulära fascinationen. Jag blir på riktigt kär i elefanten Rosie och hennes roll och det riktigt smärtar och skär i mig då de skadar henne. Så ont det måste göra! Okej ja jag vet att det är film, men tänk om! Och jag älskar den gamle Jacob och hans sista ord vid filmens slut. Det är så oerhört fint. Han är så oerhört fin! En sådan söt liten gubbe. Ytterligare en sak som jag älskar är soundtracket. Det är just precis så som ett soundtrack ska vara, fullt av slingor i symbios med berättandets skeenden. Ska jag vara helt ärlig har jag de senaste dagarna (sedan i torsdags) knappt lyssnat på annat än just detta soundtrack. Ungefär bara The Sounds (som jag just nu också är ganska galet beroende av) och Dresden Dolls (och Maggios nya lite på ett hörn) har annars funkat de här dagarna. Medan jag försöker måla. Det är något som fångar mig så starkt. Så pricksäkert. Och det är som jag alltid säger, filmmusik är sagolik! Den är elementets term i kontexten i vilken hela atmosfären fångas upp och skapar ren skär magi. Så, nu talar allt för det där maxade betyget, det mesta finns ju där och talar för det. Ändå är det något som inte ordentligt klickar till i mig där jag sitter i min biostol. Något fattas mig för att på riktigt fånga mig och även om musikens magi såhär i efterdyningarna får filmen att växa allt mer så kan jag inte bestämma mig. Det blir inte max nu, men när jag ser den igen (för jag kommer att se den igen!), ja då återstår att se om det blir någon ändring på den saken. För ibland är det så. Ja sedär. Tack och hej för mig nu, puss och gonatt! JJJJ

pinsam kreativitet

Jag säger alltid att jag ska lägga upp grejer här och sedan gör jag det inte. Därför tänkte jag lägga upp några av mina senaste alster här. Nu. Ytterst pinsamma, men om man har bestämt sig för att visa allt så har man visst gjort det.


Vi skulle göra en skulptur i valfritt material. Jag tänkte jobba stort men det blev som vanligt ganska litet. Först tänkte jag göra hela stommen i hönsnät. Sedan i ståltråd. Till slut blev det i kartong och ståltråd då jag insåg att detta var enklast. Tack adlibris.

Sedan papier macheade jag min stomme. I två lager.

Och såhär blev till slut resultatet. Med fot och färg och sönderklippt måttband. Och ja nej jag ska väl inte hyckla, lite nöjd är jag. Även om det såklart inte blev helt som tänkt. Juddan vs modelligt samhällsideal.


Skrivbordet när sängen inte duger. Och mitt provisoriska staffli. Jag ÄR så smart. Eh, ja. Precis.

Målning i akryl. Fritt motiv. Oengagerat projekt. Jag kallar den för sagan och nej jag är inte helt nöjd. Bara med ett par detaljer.

Stilleben. I akryl. Resultatet av en och en halv dags arbete i skolan. Sedan gav jag upp. Allt blev fail och jag skäms riktigt ordentligt över den! Man ska för övrigt inte ställa ett staffli så man inte kan sitta ner, fail på det med. Men ja då vet ni.

Allt för nu. Hoppas min fördjupningstavla blir lite bra. Jag hatar att vara dålig när alla andra är bra. Skäms och blir då ännu sämre. Jag borde nog inte bli bildlärare. Den tanken gör mig förkrossad i hjärtat. Även om den från början inte alls varit min grundtanke. Tur att jag har svenska iaf!