Det är som på nyårsafton när jag står under den nattsvarta himlen och beskådar de vackra fyrverkerier som en efter annan fälls. Det är som när jag står där och tårarna är nära för jag inte känner nått hopp över min egen framtid. Eller för världens framtid. Jag är villig att bara falla i snön. Stå i timmar i tomheten och bara se på fyverkeri efter fyrverkeri. Inglasad för omvärlden. Oseende. Osedd. Hopplös utan hopp. Är det så mitt 2009 kommer att se ut? Det kändes så sorgligt att stå sådär. Att tänka så. Hopplös utan hopp. Vem är jag egentligen, vad har jag att ge?
Alla har folk de tyr sig till. Ofta slås jag av tanken vem sjutton det är som tyr sig till mig. Eller finns den människan ens? Mina tankar snurrar i takt. Hjärnan arbetar på full effekt. I vart fall då det gäller filosofiskt analyserande av mitt liv. Du hittar alltid något som kan förvåna, betvivla, rädslas, överges och som kan låta tårarna randas. Vilka tårar tänker jag då? Jag kan ju aldrig gråta!
Det är få saker som får mig så till den grad till bristningsgränsen. Få saker får mina ögon att forsa. Och då räknar jag inte förkylning. Nej nej, förkyld är jag alltid! Med eller utan tårar. Nej detta är något mera. En strid ström. Det handlar om relationer. De är ondskan och kärleken i ett. Alla omges vi av människor som vi håller mer eller mindre av. Familjen, vännerna, pojkvännen, flickvännen eller någon annan i din närhet. Är det något som fäller mina tårar så är det när relationer till människorna i min omgivning inte fungerar eller om man tvivlar på dem. Som jag tidigare berättat är mina tvivel starka då det gäller det mesta. Den här bloggen kommer att med min tillåtelse under det här nya året fortsätta vara en sorglig sak där jag kan få ut nått av det jag på hjärtat bär. Om jag någonsin ska börja tro på mig själv behövs en plattform där allt kan slitas och slängas. Där saker vrids ut till bristningsgräns i miserabel katastrof. Mitt 2009 behöver jag för att arbeta med mig själv. Vill ni kommentera med råd och tips eller bara stöd är det mer en tacksamt. Jag behöver er!
Och lugn! Tönten ska komma tillbaka en dag. Det lovar jag! ^^ Starkare än någonsin kommer hon stå där och glo på er med ett ansikte som strålar av inre lycka och lugn. Oavsett hur hon ser ut. Okej överdrift men hursom. Älskar ni mig får ni älska mig, hatar ni mig får ni hata mig. Men är ni falska slår jag ihjäl er i tårar för sånt får världen att svikta och krig att falla. Bajs är inte alltid härliga grejor.
GOTT NYTT ÅR ni folk som läser detta mitt folk! Det är lycka att ha er!
Till sist (det var ju ändå ett tag sedan nu så måsta passa på lite ^^) bara några bilder från förra våren då jag hade en fett underbar dag med min lilla tok i ett annars ganska jobbigt år i en jobbig håla.
Konstigt var året minsann men jag saknar dig jos!
Gu vad jag saknar sommar och sol! Tur att det går mot ljusare tider nu..
