teckning på schemat

I torsdags hade vi en lång lång dag om vad som definieras som bild. Verkligheten. Och komposition och trovärdighet i ritandet. Samt perspektivlära. I grundligt format! Tvåpunktsperspektivet. Det var riktigt svårt och jag hängde inte riktigt med. Linjaler är inte min bästa vän och något talar emot i mina försök. Jag gör allt annat än längtar efter perspektivprovet om en och en halv vecka. Jag är rädd för att det inte kommer att gå så bra..



Sedan fick vi två uppgifter till på måndag. Att rita som och att rita med en bild som inkluderade för-, mellan-, och bakgrund. Jag valde att försöka rita på samma sätt som Salvador Dali. Det ser inte ens ut som en Dali. Alls. Men uppgiften är gjord iaf. Jag är gruvligt nervös för redovisningen. Här är iaf mina båda alster av dessa uppgifter.

Det ser mer ut som bajs än Dali? Fast jag är lite nöjd med skelettjejen i burken. För en gångs skull. Även om hon blev lite för suddig på slutet.


Förgrunden; en cykel och ett träd. Mellangrunden; vatten(?) och en flicka. Bakgrunden; skog och orolig himmel. Hm. Syns det egentligen att det är dåligt väder och vind? Jag ville försöka få det till det men tror att jag misslyckades lite. Hm.

Gud vad jag borde öva! Jag suger!!!


Heh. Det märks inte alls på mitt sätt att skriva att jag har en tråkig och tankfull dag? Blir sådär extra självförtroendelös sådana dagar. Tror jag. En bieffekt av att vara ensam för mycket?

glamourskulptur

I måndags fick vi i uppgift att göra en lerskulptur under temat glamour. I grupp. Jag vill visa vår lilla skulptur här nu. Glamour möter vardagen. Bilderna är väldigt dåliga eftersom jag inte hade något annat än en kameramobil att använda. Men vad sjutton, det funkar ju också!

portfolio

Jag har visst inte visat upp min portfolio än så tänkte nu visa er mitt arbete och resultat. Timmar av klippning, symaskinsarbete och sprättning.


I början var det mycket tyg och här sitter jag med en av otaliga sprättningar då jag sydde fel.

Till slut blev jag ändå klar med både botten och grund. Då gjorde jag handtagen som även de blev lite knepiga eftersom jag klantade till och fick sprätta upp och sy om dem ungefär tio gånger. Men till sist så.

Då gjordes det blommor som klipptes ut i de marmorerade papprena. Klipp klipp.

Sy. Jag zickzackade först fast mina blommor på mitt jeanstyg innan jag zickzackade fast dem på min väska för att stabilisera och få dem att hålla bättre.

Till sist broderade jag namn och kurs enligt lärarens instruktioner.
Och såhär blev resultatet. Jag inte helt nöjd men som jag tidigare sagt, det fick duga!

Så. Nu har ni fått se mitt arbete. Inspirationen är i sitt flöde! Förresten. I måndags fick jag min symaskin från Småland. Jag är så glad, nu har jag äntligen en alldeles egen symaskin! Wow!! Jag har därmed just nu två maskiner som står i min lägenhet. Det känns som världens lyx. Så himla fint! Och igår efter skolan var jag och prövade en kycklingburgare som Anna rekommenderade. Den var ganska god, vilket iofs inte är så oväntat när det kommer till kyckling. Efteråt tänkte jag gå på lampjakt på Myrorna. Där var utbudet stort eftersom det tydligen varit stängt för omändring i en vecka men någon lampa hittade jag tråkigt nog inte. Däremot köpte jag bruna temuggar, fler lp-skivor till min vägg och en brödkorg. Brabra vad jag gillar secondhand men vad dålig jag blivit på att hålla i mina pengar det senaste. Det får bli skärpning med det nu! Bara ett par nya mjukisbyxor måste jag se till att hitta.

winter's bone

Ojoj, jag tänkte skriva här i fredags natt men stressade massor på symaskinen då istället. Inte förns nu har jag faktiskt fått, eller ja tagit, mig tid att göra det. Nu när min portfolio äntligen efter mycket om och men är så gott som klar. Resultatet visar egentligen inte alls den bild jag hade i huvudet innan jag började. Men nu orkar jag inte mer, nu får den duga! Någon sa att den ändå inte ens ska betygsättas så mycket. Vilket gör att mitt jobb känns lite ovärt. Men oh vad roligt det har varit att sy på maskin igen! Trots att jag fick sprätta upp typ tusen och åter tusen felsömmar. Men det är det värt. Det gör otroligt mycket att ha en maskin som fungerar. Oh så mycket roligare allt blir då! Men så, det här inlägget var ju egentligen inte ämnat att förtälja mitt pluggarbete utan om fredagskvällen, eller hela helgen som det får bli så här långt efter, en helg fylld av aktivitet. Åh vad jag älskar sådana helger! Jag blir så otroligt glad av att träffa människor, det är ett sjukligt beteende. Tänk om man kunnat bli så glad utan att göra det, så mycket mer glädje jag skulle ha i livet då. Hm. Hursomhelst, tillbaka till fredagen. Jag var ner på stan för att köpa nya symaskinsnålar då den enda jag hade gick av i mitt försök att sy fast tjockt tyg på kartong. Men bara några hundra meter från mitt hus springer jag på Erika (som är på besök från Linköping över helgen) och hennes nyblivna pojkvän Lucas. Ett roligt sammanträffande då de också var på väg upp på stan. För att göra en lång historia kort, det blev några fler timmar på stan än tänkt med lunch och shopping och en hel hög vänner. Underbart! Men så till slut kom jag hem och hann precis göra om min botten till portfolion innan det var dags att ge sig ut igen. Denna gång för mat och bio med kära vännerna Titti (aka Kristin) och Sara. Vi hämtade våra tre biljetter och min bitterhet till trots över utgångna oanvända presentkort hade jag massor med poäng på mitt klubbkort så bion blev gratis ändå. Tjohoo! Men innan bion, som sagt MAT! Vi vandrade runt och drog slutligen till Jensen's där det blev smarrig mat inkluderad kyckling och goda såsen samt fet efterrätt. Mumsigt! Allting dessutom trevligt gratis då inte alla mina rikskuponger var utgångna. Tack och lov, jag höll på att skämmas ihjäl då han sa att de första inte gällde längre. Hursomhelst blev det en måltid med väldigt många skratt, ljuvligt! Sedan blev det då bio, Winter's bone. En ganska djup och lågmäld film men ändå väldigt bra. Om man inte räknar sömnpillret jag onekligen fått i mig då jag höll på att somna ungefär hela tiden. En tydlig bieffekt av tysta filmer. Handlingen var dock intressant och smått konfunderad, jag tror inte det var för intet som halva biosalongen satt kvar under eftertexterna och pratade. Åtminstone var det vad vi gjorde. Veckla ut tankarna kring filmen för att förstå. Jag gillar när det blir så. Man blir fundersam och då hänger filmen kvar ett tag, precis som de kan hänga kvar av andra intryck. En film ur en vardag som definierar specifika drag som ger just vardagen. Men ändå inte. Misär. En oväntad vardag där orden hänger på liv och död i mystiska omständigheter där man ställer frågorna varför och vem. Närvaron blir ett viktigt steg, sida vid sida med den uppgivna och spända atmosfär som förmedlas genom duken då jag insuper verket. Att prata innebär vittnesskap, ett vittnesskap innebär död. JJJJ

Efter filmen tog titti och jag sällskap hem. Fastnade utanför hennes hus och diskuterade kärlekssyndromet. Det är rent otroligt hur de flesta av mina vänner nu är upptagna och hur fort det gått. Då är det skönt med vänner som sitter i samma skit. Eller ja, skit och skit. Jag borde nog definiera mina kärlekstankar i ett inlägg här någon gång. Egentligen. Liksom få saken ur världen. Tankar ur mitt eget hjärta, inte bara alla andras. Det de vill höra. Hela tiden. Mina tankar! Ja det borde jag.

Hmhm. Men jag har ju resten av helgen kvar! Ehum, fast det har kanske inte hänt så mycket mer än att jag sytt och klippt och sprättat och sprättat igen och haft minibesök i min syverkstad och varit på 26+27-årskalas och varit på mycket trevlig matstund och fin dag med underbara vänner i Tybble (samma folk som i övrigt, ungefär, man måste ju passa på när två människor gör finbesök i stan vetja). Men nu är jag trött och nervös för vad de ska säga om min portfolio imorgon. Jag visar bilder på den imorgon för nu måste jag sova. Puss, kram och kärlek!

marmor och naket sex

Igår började jag min nya termin, min nya kurs. Efter ett antal nervösa sammanbrott bör sägas. Oro som egentligen är helt bortkastad då sådana här förstadagar egentligen brukar lösa sig relativt smärtfritt. Även om man är spänd. Jag pratade ihjäl mig med halva klassen och försökte vara så trevlig jag bara kunde. Det var nog egentligen inte så konstigt att jag var helt trött hela kvällen sedan. Och helt slut nu. Men jag tror att det funkade! Det är åtminstone vad det verkar. Dumma onödiga oro, jag blir så arg på dig att du gör mig så instabil! Det var en lång dag med nya ansikten, lärare, stränga ögon, information och nakna par i gruppsammansättningar (dvs resultatet av gruppuppgiften som slutade med att klassens alla fyra grupper skapat en bild med nakna intima par. Det tyckte vår lärare var ganska intressant). Men nog om gårdagen nu, den är numera spännande förfluten tid. Det har ju varit en dag idag också och jag blev ganska inspirerad. Vi pratade portfoliometodik och marmorerade papper. Oj, det var så kul! Jag minns hur vi marmorerade på just detta sätt i mellanstadiet. Kreativiteten flödade och det kändes fint att se hur man gjorde framsteg och upptäckte nya nyanser och skiftningar för varje marmorerat papper jag gjorde. Att lära sig vad som krävs. Samtidigt var jag social med Anna, en mycket trevlig kursare från Lindesberg (vars vän precis börjat på just den svenskan jag ska hoppa på sedan, trevligt). Det var kul! Otippat och kul. Kanske att den här terminen trots allt kommande slit kommer att bli kul. Och givande. Hoppas bara att jag ska hinna med allt!

Här är för övrigt några av de marmoreringar jag gjorde idag..







Bilderna ser bättre ut i verkligheten men äsch, ni får se här ändå. Nu är jag verkligen helt slut. Sitter och somnar ungefär hela tiden. Borde dock skissa lite på min portfolio så att jag kan börja jobba med den imorgon. Yey me för min engagerade kreativitet. Oh fortsätt så. Oh måtte det fortsätta så. Måtte det gå bra!

misenlisenmacka in the natt

Hej jag är väldigt bra på att uppdatera min blogg just nu. Det känns bra. Även om jag egentligen bara har två läsare och mest gör det för min egen skull. Men det är ändå skönt. Avslappnat och motiverat. Ett bättre sätt går inte att ha för att minnas fina bitar. Ge utlopp för oron. En liten droppe i havet försvinner så lätt.

Det är natt nu. Under den senaste veckan har jag varit väldigt bra på att vara vaken lite för länge då. Återigen. Men det är som det ska vara. Det får vara så. Det är okej! Nu blev jag dock väldigt sugen på en misenlisenmacka. För dig som är lite nyfiken på vad detta är delar jag med mig av ett litet "recept" här nedan på hur du gör denna goda delikatess. Namnet härstammar från dess båda goda uppfinnare, mina kära systrar Maria och Lisa.

Ta fram en mumsig skiva bröd som inte smakar alltförmycket i sig själv, gärna med frön i (fröbröd är en personlig favorit, men ta något du själv har och gillar, knäckebröd passar utomordentligt för detta ändamål)
Bre eventuellt din macka med lite smör.
Ta en fin lagom mogen avokado. Dela den mitt itu, ta bort kärnan och skiva innehållet på mackan.
Ta en rödlök och hacka fint. Strö hacket över avokadon på mackan.
Salta lite på toppen.
Allra sist tar du ett par skivor ost (helst typ prästost men ta vad du har) och lägger dem över hela kalaset och voila så har du världens godaste misenlisenmacka, mums!

Mm! Hm, jag har avokado. Och sugen blev jag verkligen på riktigt nu. Oh det får nog bli en sådan nu minsann! Mina matvanor är inte alls som de ska den här helgen. Jag är inte hungrig och äter inte och sen när jag väl till slut äter blir jag hungrig direkt. Det är konstigt! Det konstigaste av allt är att godissuget försvunnit när jag inte ätit alls. Då blir man nästan motiverad att inte äta. Det är inte så bra. Hur gör man i sådana lägen, vad beror det egentligen på? Saksamma, det får jag fundera vidare på någon annan gång. Nej nu ska jag verkligen sätta igång och göra min macka. Sedan ska jag stänga på en film och njuta av sista natten och dagen innan allvaret börjar! Ser ut att bli riktigt många långa dagar, och ännu mer sedan när jag ska läsa dubbelt, så det är bäst att se till att njuta lite. Sådetså. Kram och kärlek till er!

mitt syre mitt liv

Att sväva bort i musik är bland det bästa som finns, det är mitt liv! Åtminstone en mycket stor del av det. Just nu: Local Natives, The National, Regina Spektor, Mumford & Sons, Nils Koppruch, La Roux, Wannadies, Johnny Flynn, Frida Hyvönen, Die Zimmermänner, Fleet Foxes, Woog Riots och Festland. Musik alldeles perfekt för nuvarande tillstånd och ändamål. Bara att drunkna i. Mmm ljuvt, härligt och mycket mycket vackert!

Timos vackraste låt på svenska spelas dessutom på repeat, synd att den inte finns på spotify så jag kunde länka den med. Och när jag ändå är i farten. Av någon anledning har jag gått och fastnat för Black Eyed Peas' The Time (Dirty Bit), deras version av den där Dirty Dancing-låten Time of my life ni vet. Den som jag egentligen inte alls gillar, egentligen. Från filmen som jag inte förstår storheten av. Men vad jag älskar coolaste will.i.am och skitiga beats!

the tourist

Jag lovade en rapport av mitt möte med Johnny och ett löfte är ett löfte. Han är fin, min lille Johnny. Synd bara att han är sisådär tjugofem år för gammal. Ett klassiskt "pappakex" som Karin så fint skulle uttryckt det. Men hej, adoptera mig så jag kan regissera dig? Som ni kanske redan förstått har jag återigen besökt vår kära biograf. The Tourist med Johnny Depp och Angelina Jolie blev dagens film. Eftersom jag är fruktansvärt trött i ögonen orkar jag inte göra någon längre beskrivning kring mina tankar om denna film, dock bör sägas att jag gillade den. Har aldrig riktigt förstått hysterin kring Jolie (är hon ens SÅ snygg egentligen?), men Johnny presterade mycket trevligt! Det han gör. Kroppsspråket. De fantastiska ögonen med det mystiska djupet. Rösten som hela tiden är ett steg före. Han fascinerar. Tänk att få göra en film med den människan! Tänk Johnny springandes barfota på takpannorna i Venedig. I flanellpyjamas! Komiken föll i sin rätt. Som helhet innehöll filmen överhuvudtaget oväntat mycket humor för att vara den här typen av thriller, men ja varför inte tänker jag där jag sitter i den smockfulla salongen och myser i vanlig ordning. Omåttfullt. Maffiabossar, turister, ryska gangsters, pistoler och bevakande poliser med fina blekansiktet i spetsen i en vacker Italienmiljö. Även om handlingen emellanåt kändes lite väl förutsägbar så underhöll den mig och jag ser redan fram emot nästa biobesök. Stort tack för blodbiljetten Aaron! JJJJ

Så. Nu ska jag lägga mig på min säng och lyssna på nyupptäckta The National och bara försvinna. It's allright, allright to see a ghost. It's allright, allright to see your ghost. I was afraid I'd eat your brain. Cause I'm evil. I'm evil.

jag är bra!

Negativ är mitt förnamn. Självförtroendet min botten. Därför tänkte jag försöka komma på lite positiva ord. Peppa mig. Saker som jag kan komma på att jag faktiskt kan och är bra på. Eller som andra kommenterat som goda egenskaper. Bara minsta lilla. Små tecken. Ord. Åt helskotta alla jantelagar. Shooot!

Estetisk. Snäll. Trevlig. Pålitlig. Fantasifull. Generös. Smart. Omtänksam. Mysa. Lyssna. Tänka. Kramas. Peppas. Skriva. Socialisera. Softa. Ansikten. Sy. Musikalisk. Layout. Tacksamhet. Uppskattning. Filmnörda. Slåss. Flumma. Sjunga. Fnissa.


Jag gillar min hårfärg och mina bruna ögon. Jag gillar att mitt hår är lockigt eftersom jag inte passar i rakt. Jag gillar att jag funnit en stil. Jag gillar att jag kan använda glasögon bland folk nu. Jag gillar att jag är halvtysk. Jag gillar mina tvillingtår. Jag gillar mina skulderblad. Jag gillar mitt ärr.

Nu har jag tänkt jättelänge men kommer inte på mer. Kommer ni på så snälla kan ni väl berätta så kan jag addera och rada upp alla mina goda kvalitéer och kika på dem när jag känner mig värdelös. Snälla, kan ni inte?
Tavlan i bakgrunden har för övrigt min underbara vän Erika målat till mig, visst är den fin!

Ikväll ska jag titta på min Johnny, återkommer med rapport om detta senare.

i ett tyst rum

Eftersom jag så ihärdigt skrivit och kommenterat hemtenta det senaste så måste jag börja med att berätta för er att den nu är inlämnad. Resultatet kan dock sluta precis hur som helst, men jag hoppas på det bästa och har löst uppgifterna så gott jag kunnat. Men trots att den nu är inlämnad och klar kan jag inte glädja mig. Lugnet vill inte infinna sig. Nej istället är jag fylld av oro. Sitter ensam i min lilla lägenhet och funderar på vad jag ska göra av livet. Hur jag skulle kunna ignorera det som får mig att må dåligt. Just nu känner jag mig bara hatad. Jag vet att det är mitt eget fel, jag borde skylla mig själv. Samtidigt känns det inte så. Att vara människa är svårt. Särskilt i interaktionen med andra människor. Jag får puckla på mig själv, puckla och tvinga mig att inse att det faktiskt finns goda sidor. En god mänsklighet. Fokusera på att frammana faktorerna som lugnar ner och ignorerar. Jag kan inte fortsätta må såhär. Tankarna och analyserna bryter ner mig. Komplikationerna som successivt försurar verkligheten. Ignorera mig inte. Rädslan är så stor, oron ett moln. Jag vill inte mata min negativitet, inte hata min identitet. Krossa min integritet. Nu ska jag inte pränta ner mer av min innersta sorg. Inte göra bort mig ännu mer. Nej nu ska jag likvidera ämnet och trivas i ensamhetens rum. Tålamod är en gåva!

peppar peppar

Nu har det gått några timmar sedan sist. Eller ja, en sisådär 19 timmar eller nått kanske. Jag har knappt tagit paus och mitt huvud är nästan förstört. Men jag har gjort ett första utkast av min kära examination. Dock kommer typ allt att ändras och kortas ner och deformeras imorgon när jag är lite piggare igen, men jag har nått att jobba med iaf. Det kommer dock bli tufft. Men det känns skönt att jag är på väg. Och att jag har ett helt dygn kvar! Peppande systrar är för övrigt nått av det bästa som finns. Jag verkligen älskar min syster! Hon skickade en låt. Med Timo. På svenska. Om Göteborg. Den var väldigt fin. Är väldigt fin. Sedan sa hon massor med fina ord. Det var precis rätt tillfälle! Jag höll på att dö, åh vad fina ord blir ännu finare då!

Trött. Jag blir irriterad på dryga människor utan social kompetens. Jag vill inte bli det men jag blir verkligen det. Det stör mig. Jag blir så otroligt ledsen. Arg. Sorgsen. Sårad. Men det kanske är svårt att förstå? Kanske är det trötthetssyndromet som spökar. Jo, vi bestämmer att det är så.

överaskningar

Egentligen ska jag skriva hemtenta just nu. På tid. Eller ja, jag har två dagar på mig. Men iaf, på tid. Jag kan inte koncentrera mig. Inte alls. Kan inte formulera orden. Inte hitta faktan. Sidorna. Jag känner mig förvirrad. Vilsen. Kanske har jag nog fortfarande inte riktigt hämtat mig från mailet heller. Det som jag upptäckte när jag loggade in idag på morgonen. Från ladok. Ett betyg med andra ord. Ett väldigt bra betyg. Jag är så förvånad. Helt häpen. Ställd. Jag trodde inte ens att man kunde få det i den här delkursen. Men jag blev glad såklart. Chockad men glad. Ett vg. Jag fick vg! Nu tycker kanske du att; hah varför bli chockad och helt ställd av en sådan sak? Löjligt, vg är ju helt bra ju! Mjo, du har kanske rätt, men för mig blev det så. Det är häpnadsväckande. Stort. Jag är förundrad. Jag var verkligen inte beredd, inte beredd alls. Jag förstår inte riktigt att jag kan. Blir stolt och kan fortfarande inte förstå. Och olyckan, trots olyckan! Jag BLIR glad, åh så riktigt glad! Faktiskt. Även om det kanske inte låter så. Och motiverad? Kanske lite. Kanske att jag kan klara det här ändå? Om jag ändå bara fick foten ur och fattade hur jag ska fokusera på den här tentan. Jag fattar inte!

julpyssel i januari

Eftersom jag nu är så inne i mitt kreativa flow tänkte jag ge er ett par smakprov från de julklappar jag pysslade ihop till min familj i julas.


Här har vi ett par av de örhängen jag gjorde. Pyttesmå pärlplattor sammansatta med örkrokar, tråd och ståltråd. Egentligen var det tänkt att enbart fästa med ståltråden men då det visade sig vara ganska klurigt att fästa samman de olika delarna utan att plattorna gick sönder övergick jag till vanlig sytråd. Min lilla massproduktion resulterade i fyra par örhängen i olika former. Tråkigt nog gick de andra försöken sönder vid produktionen, men jag ska pröva igen och se om jag kommer på nått bra och hållbart knep.



Här har vi sedan två exempel av mina numera mycket klassiska örngott. Örngott med fina (och personanpassade) textrader, eller ja, låttexter/titlar är det väl framförallt. Andra texter som jag plitat ner genom mitt broderande är bland annat bulletproof, don't fucking tell me what to do, today for me tomorrow for you och dancing with the wolves. Jag är ganska nöjd med min idé och när en av mina systrar blev inspirerad av sin julklapp och började brodera själv gav hon mig ännu mer förslag. That's nice!


Och så till sist bilen med de skeva hjulen som pappa fick. Jag försökte mig på en ko också, men den misslyckades totalt. Tråkigt nog. Är det någon som vet hur man målar ett koansikte?

min vackra kärlek

För ett par dagar sedan nämnde jag att jag äntligen fått min efterlängtade kärlek, min symaskin. Den som min fina mamma lovade mig i födelsedagspresent för drygt ett år sedan. Äntligen! Den är hur fin som helst. Och jag tog några bilder. Egentligen främst för att komma ihåg hur jag ska trä den eftersom det inte fanns någon bruksanvisning. Men varför inte visa upp för er också tänkte jag och laddade upp några bilder. Håll till godo kära vänner och njut av en skönhet!





Nu hoppas jag bara att jag snart snart ska få den hem hit också. Så att jag kan börja pyssla med alla mina syprojekt som jag vill ägna mig åt. Maskinen står nämligen fortfarande i Småland och skräpar eftersom det blev lite otympligt att släpa med sig ytterligare en megatung väska på tåget. Men nästa gång de far hit, då kommer den. Och glädjen är stor, åh vad jag ser fram emot den dagen!

kung caspian och skeppet gryningen

Så var 2011 års bioår ingång på riktigt. Årets andra film under sf's tak blev den tredje Narniafilmen, kung Caspian och skeppet Gryningen. I 3D. Ett par timmar av sagoväsen och mystik i äventyrsformat. Jag fascineras som vanligt starkt av biofenomenet och andas doften av popcorn och biopublikens reaktiva atmosfär. Och trots att jag aldrig riktigt på allvar förstått mig på Narniafilmerna så dras jag (som alltid) in i dess magiska värld, sugs in och fastnar. Ända till slutet. Jag älskar sagor! Extra mycket fascineras jag av den förvandling som ter sig i övergången mellan två världar. Sedan kan det diskuteras huruvida själva filmen egentligen har de kvalitéer som man kan efterfråga. Men jag faller svagt för sagornas effekter, för Lucys utveckling, för psykologisk abstrakt ondska, för fina pojkar och för godhetens viljestarka kärna. Dock innehåller filmen tröttsamt mycket vatten. Jag saknar kentaurerna och alla andra talande djur. Och det sötsliskigt övertydliga slutet? För att inte tala om EMDs låt? Inget ont emot EMD, ohnej de är troligen väldigt fina människor. Jag tål bara inte riktigt detta med smör. En smärre chock tillbragtes mig och jag ville kräkas lite i ett hörn. Jämför med tvåans film, den om prins Caspian, där Regina Spektor i slutscenen sjunger en riktigt vacker melodi. Förlåt mig för detta EMD, jag vet att det finns många andra i vår värld som älskar er! Överhuvudtaget tycker jag mig dock känna fler svagheter jämfört med de tidigare filmerna. Kanske är det skogen jag saknar. Dessa faktum innebär dock inte att detta var en dålig film. Inte alls faktiskt. Men i ärlighetens namn kan jag inte riktigt bestämma mig för vad jag egentligen tycker om det jag sett ikväll. Något tilltalar mig verkligen riktigt mycket under de två timmar jag sitter i min stol och betraktar underverket. Men ändå. Det får bli en trea. För mycket saknas för det lilla extra. Allt för intetsägande flimmer för att slå mig baklänges. Dock ser jag fram emot en fjärde film, Narnias magiska värld kan man oförklarligt aldrig riktigt få nog av! JJJ


För övrigt bara måste jag kommentera underbaraclara, kikade nyss in i hennes blogg och bara måste vidarebefodra länk från ett av hennes inlägg. Om att släppa perfektionismen och låta saker få bli fel. "Kreativitet är en muskel som växer om man tränar den." Åh vad det ändå ligger nått i det och åh vad jag ska (eller ja, åtminstone ska försöka) börja tänka så.. En sådan sjukt inspirerande tjej det där!

easy A

Det har varit en riktigt lång dag idag. En lång evighet sedan jag vaknade. Ändå är det inte mer än en dag som gått. Lika många timmar som en vanlig dag. Det är lite småtokigt och jag tycker fenomenet är mycket spännande. Att min tågresa hem tog fem och en halv timme istället för tre och förtio var dock något mindre spännande. Att vänta på oviss tid i en och en halv timme i kyla är lite segt då man bara vill sitta i ett tåg och komma fram, komma hem. Men till slut kom de undan växelfelet och tåget kom och jag hamnade på min destination. Något småstressad, eller snarare ganska mycket stressad, nästan springer jag ut ur tåget med kryckor och tre tunga väskor. Det blev en tung vandring i snön in mot centrum. Hjärtat pulserade och blodsmaken vaknade. Jag är glad att mitt knä blivit så pass mycket bättre att jag nästan kan gå igen. Och jag hann. Något mosad under all packning och med hjärtat i halsgropen. Men jag hann! Och jag träffade allra finaste Ida och Jessica i filmstaden för bio. Underbart!

Men hur var då biobesöket? Vad var det egentligen för en film vi såg? Det måste jag ju som filmnörd recensera lite kort. En komedi med Emma Stone i huvudrollen var det vi såg. En smått otippad film. Kanske bör jag nämna att det enda jag visste om filmen då jag sjönk ner i biostolen var filmens titel esay A. Och att det var en komedi. Att bara ha sådan information kan ibland vara betydande för omdömet. I det här fallet var det nog egentligen varken eller, men jag tyckte att det var en trevlig rulle. Om än otippad. Men ändock en typisk komedi med många av de klassiska detaljer som vi så ofta kan se inom denna genre. Några tråkiga, men också några roligt smarta. För att förtydliga kan jag helt klyschigt tala om för dig, kära läsare, att det var inte den bästa filmen jag sett, men inte heller var det sämsta. Jag fnissade till ett par gånger och smålog en annan. Myste av det älskade fenomenet bio och lät salongens atmosfär bädda in mig i ett trevligt töcken av lögner, ryktesspridningar och kärlek i high schoolformat; se upp med vad du säger utanför toalettbåsen i framtiden. JJJ


Sådär. Nu har jag packat upp nästan alla mina grejer, har ont i huvudet på riktigt och ska sova. Tack och godnatt, kram och kärlek!

man måste dö några gånger innan man kan leva

Onsdag. Eller nu är det egentligen torsdag. Trettondagsafton. Jag gör inget av det jag borde. Men har bokat tre biljetter till Håkan Hellström. På Conventum. Den 26 mars. Och jag blir glad i magen. Riktigt glad. Lycka är vänner och musik! Mitt hjärta vaknar och lever. Lever och andas. Och andas lite till. Det kommer att bli en fin födelsedagspresent i efterskott. Det kommer bli kärlek. Det ÄR kärlek! Kram och kärlek. Mums!

tjugohundraelva punkt nu

Nytt år. Nytänkandet. Ljusare tider. Jomentack, varför inte? Jag har valt att ändra riktning på denna lilla blogg. Återigen. Den som följt mig här slås troligen snarast av det oväntat bländande. Så ljust. Så skärande. Vit pastell. Ett vad jag kallar färgbyte. Ljusa källor. Jag ska gå in i mig själv och gräva fram det. På riktigt nu. Tror jag. Det är åtminstone värt att sägas, att försökas. Som en del i det jag ändrar så ändrar jag kurs. I framtiden kommer jag att fokusera på min mycket vackra estetiska sida. Den inkluderar filmen, inkluderar musiken, mina djupaste poetiska ord och ett och annat konstverk. Inte minst genom den symaskin jag äntligen fått i min ägo. Som jag längtat efter denna maskin! Hoppas bara att den ska fungera, detta har jag nämligen inte haft möjlighet att utforska mitt i alla juliga bestyr vilka innehållit alltifrån familjen, magsjuka, klappar, pyssel och sällskapsspel till tandläkare, vårdcentraler, shopping och äckliga sår. Men en sak vet jag, våren kommer och den kommer att innehålla mycket pyssel och trevande försök att veckla ut min djupa ådra så denna kan förmedlas till äldre barn. Wish me luck!

För allt i världen, jag höll ju nästan på att glömma.. GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!