peppar peppar

Nu har det gått några timmar sedan sist. Eller ja, en sisådär 19 timmar eller nått kanske. Jag har knappt tagit paus och mitt huvud är nästan förstört. Men jag har gjort ett första utkast av min kära examination. Dock kommer typ allt att ändras och kortas ner och deformeras imorgon när jag är lite piggare igen, men jag har nått att jobba med iaf. Det kommer dock bli tufft. Men det känns skönt att jag är på väg. Och att jag har ett helt dygn kvar! Peppande systrar är för övrigt nått av det bästa som finns. Jag verkligen älskar min syster! Hon skickade en låt. Med Timo. På svenska. Om Göteborg. Den var väldigt fin. Är väldigt fin. Sedan sa hon massor med fina ord. Det var precis rätt tillfälle! Jag höll på att dö, åh vad fina ord blir ännu finare då!

Trött. Jag blir irriterad på dryga människor utan social kompetens. Jag vill inte bli det men jag blir verkligen det. Det stör mig. Jag blir så otroligt ledsen. Arg. Sorgsen. Sårad. Men det kanske är svårt att förstå? Kanske är det trötthetssyndromet som spökar. Jo, vi bestämmer att det är så.

överaskningar

Egentligen ska jag skriva hemtenta just nu. På tid. Eller ja, jag har två dagar på mig. Men iaf, på tid. Jag kan inte koncentrera mig. Inte alls. Kan inte formulera orden. Inte hitta faktan. Sidorna. Jag känner mig förvirrad. Vilsen. Kanske har jag nog fortfarande inte riktigt hämtat mig från mailet heller. Det som jag upptäckte när jag loggade in idag på morgonen. Från ladok. Ett betyg med andra ord. Ett väldigt bra betyg. Jag är så förvånad. Helt häpen. Ställd. Jag trodde inte ens att man kunde få det i den här delkursen. Men jag blev glad såklart. Chockad men glad. Ett vg. Jag fick vg! Nu tycker kanske du att; hah varför bli chockad och helt ställd av en sådan sak? Löjligt, vg är ju helt bra ju! Mjo, du har kanske rätt, men för mig blev det så. Det är häpnadsväckande. Stort. Jag är förundrad. Jag var verkligen inte beredd, inte beredd alls. Jag förstår inte riktigt att jag kan. Blir stolt och kan fortfarande inte förstå. Och olyckan, trots olyckan! Jag BLIR glad, åh så riktigt glad! Faktiskt. Även om det kanske inte låter så. Och motiverad? Kanske lite. Kanske att jag kan klara det här ändå? Om jag ändå bara fick foten ur och fattade hur jag ska fokusera på den här tentan. Jag fattar inte!

julpyssel i januari

Eftersom jag nu är så inne i mitt kreativa flow tänkte jag ge er ett par smakprov från de julklappar jag pysslade ihop till min familj i julas.


Här har vi ett par av de örhängen jag gjorde. Pyttesmå pärlplattor sammansatta med örkrokar, tråd och ståltråd. Egentligen var det tänkt att enbart fästa med ståltråden men då det visade sig vara ganska klurigt att fästa samman de olika delarna utan att plattorna gick sönder övergick jag till vanlig sytråd. Min lilla massproduktion resulterade i fyra par örhängen i olika former. Tråkigt nog gick de andra försöken sönder vid produktionen, men jag ska pröva igen och se om jag kommer på nått bra och hållbart knep.



Här har vi sedan två exempel av mina numera mycket klassiska örngott. Örngott med fina (och personanpassade) textrader, eller ja, låttexter/titlar är det väl framförallt. Andra texter som jag plitat ner genom mitt broderande är bland annat bulletproof, don't fucking tell me what to do, today for me tomorrow for you och dancing with the wolves. Jag är ganska nöjd med min idé och när en av mina systrar blev inspirerad av sin julklapp och började brodera själv gav hon mig ännu mer förslag. That's nice!


Och så till sist bilen med de skeva hjulen som pappa fick. Jag försökte mig på en ko också, men den misslyckades totalt. Tråkigt nog. Är det någon som vet hur man målar ett koansikte?

min vackra kärlek

För ett par dagar sedan nämnde jag att jag äntligen fått min efterlängtade kärlek, min symaskin. Den som min fina mamma lovade mig i födelsedagspresent för drygt ett år sedan. Äntligen! Den är hur fin som helst. Och jag tog några bilder. Egentligen främst för att komma ihåg hur jag ska trä den eftersom det inte fanns någon bruksanvisning. Men varför inte visa upp för er också tänkte jag och laddade upp några bilder. Håll till godo kära vänner och njut av en skönhet!





Nu hoppas jag bara att jag snart snart ska få den hem hit också. Så att jag kan börja pyssla med alla mina syprojekt som jag vill ägna mig åt. Maskinen står nämligen fortfarande i Småland och skräpar eftersom det blev lite otympligt att släpa med sig ytterligare en megatung väska på tåget. Men nästa gång de far hit, då kommer den. Och glädjen är stor, åh vad jag ser fram emot den dagen!

kung caspian och skeppet gryningen

Så var 2011 års bioår ingång på riktigt. Årets andra film under sf's tak blev den tredje Narniafilmen, kung Caspian och skeppet Gryningen. I 3D. Ett par timmar av sagoväsen och mystik i äventyrsformat. Jag fascineras som vanligt starkt av biofenomenet och andas doften av popcorn och biopublikens reaktiva atmosfär. Och trots att jag aldrig riktigt på allvar förstått mig på Narniafilmerna så dras jag (som alltid) in i dess magiska värld, sugs in och fastnar. Ända till slutet. Jag älskar sagor! Extra mycket fascineras jag av den förvandling som ter sig i övergången mellan två världar. Sedan kan det diskuteras huruvida själva filmen egentligen har de kvalitéer som man kan efterfråga. Men jag faller svagt för sagornas effekter, för Lucys utveckling, för psykologisk abstrakt ondska, för fina pojkar och för godhetens viljestarka kärna. Dock innehåller filmen tröttsamt mycket vatten. Jag saknar kentaurerna och alla andra talande djur. Och det sötsliskigt övertydliga slutet? För att inte tala om EMDs låt? Inget ont emot EMD, ohnej de är troligen väldigt fina människor. Jag tål bara inte riktigt detta med smör. En smärre chock tillbragtes mig och jag ville kräkas lite i ett hörn. Jämför med tvåans film, den om prins Caspian, där Regina Spektor i slutscenen sjunger en riktigt vacker melodi. Förlåt mig för detta EMD, jag vet att det finns många andra i vår värld som älskar er! Överhuvudtaget tycker jag mig dock känna fler svagheter jämfört med de tidigare filmerna. Kanske är det skogen jag saknar. Dessa faktum innebär dock inte att detta var en dålig film. Inte alls faktiskt. Men i ärlighetens namn kan jag inte riktigt bestämma mig för vad jag egentligen tycker om det jag sett ikväll. Något tilltalar mig verkligen riktigt mycket under de två timmar jag sitter i min stol och betraktar underverket. Men ändå. Det får bli en trea. För mycket saknas för det lilla extra. Allt för intetsägande flimmer för att slå mig baklänges. Dock ser jag fram emot en fjärde film, Narnias magiska värld kan man oförklarligt aldrig riktigt få nog av! JJJ


För övrigt bara måste jag kommentera underbaraclara, kikade nyss in i hennes blogg och bara måste vidarebefodra länk från ett av hennes inlägg. Om att släppa perfektionismen och låta saker få bli fel. "Kreativitet är en muskel som växer om man tränar den." Åh vad det ändå ligger nått i det och åh vad jag ska (eller ja, åtminstone ska försöka) börja tänka så.. En sådan sjukt inspirerande tjej det där!

easy A

Det har varit en riktigt lång dag idag. En lång evighet sedan jag vaknade. Ändå är det inte mer än en dag som gått. Lika många timmar som en vanlig dag. Det är lite småtokigt och jag tycker fenomenet är mycket spännande. Att min tågresa hem tog fem och en halv timme istället för tre och förtio var dock något mindre spännande. Att vänta på oviss tid i en och en halv timme i kyla är lite segt då man bara vill sitta i ett tåg och komma fram, komma hem. Men till slut kom de undan växelfelet och tåget kom och jag hamnade på min destination. Något småstressad, eller snarare ganska mycket stressad, nästan springer jag ut ur tåget med kryckor och tre tunga väskor. Det blev en tung vandring i snön in mot centrum. Hjärtat pulserade och blodsmaken vaknade. Jag är glad att mitt knä blivit så pass mycket bättre att jag nästan kan gå igen. Och jag hann. Något mosad under all packning och med hjärtat i halsgropen. Men jag hann! Och jag träffade allra finaste Ida och Jessica i filmstaden för bio. Underbart!

Men hur var då biobesöket? Vad var det egentligen för en film vi såg? Det måste jag ju som filmnörd recensera lite kort. En komedi med Emma Stone i huvudrollen var det vi såg. En smått otippad film. Kanske bör jag nämna att det enda jag visste om filmen då jag sjönk ner i biostolen var filmens titel esay A. Och att det var en komedi. Att bara ha sådan information kan ibland vara betydande för omdömet. I det här fallet var det nog egentligen varken eller, men jag tyckte att det var en trevlig rulle. Om än otippad. Men ändock en typisk komedi med många av de klassiska detaljer som vi så ofta kan se inom denna genre. Några tråkiga, men också några roligt smarta. För att förtydliga kan jag helt klyschigt tala om för dig, kära läsare, att det var inte den bästa filmen jag sett, men inte heller var det sämsta. Jag fnissade till ett par gånger och smålog en annan. Myste av det älskade fenomenet bio och lät salongens atmosfär bädda in mig i ett trevligt töcken av lögner, ryktesspridningar och kärlek i high schoolformat; se upp med vad du säger utanför toalettbåsen i framtiden. JJJ


Sådär. Nu har jag packat upp nästan alla mina grejer, har ont i huvudet på riktigt och ska sova. Tack och godnatt, kram och kärlek!

man måste dö några gånger innan man kan leva

Onsdag. Eller nu är det egentligen torsdag. Trettondagsafton. Jag gör inget av det jag borde. Men har bokat tre biljetter till Håkan Hellström. På Conventum. Den 26 mars. Och jag blir glad i magen. Riktigt glad. Lycka är vänner och musik! Mitt hjärta vaknar och lever. Lever och andas. Och andas lite till. Det kommer att bli en fin födelsedagspresent i efterskott. Det kommer bli kärlek. Det ÄR kärlek! Kram och kärlek. Mums!

tjugohundraelva punkt nu

Nytt år. Nytänkandet. Ljusare tider. Jomentack, varför inte? Jag har valt att ändra riktning på denna lilla blogg. Återigen. Den som följt mig här slås troligen snarast av det oväntat bländande. Så ljust. Så skärande. Vit pastell. Ett vad jag kallar färgbyte. Ljusa källor. Jag ska gå in i mig själv och gräva fram det. På riktigt nu. Tror jag. Det är åtminstone värt att sägas, att försökas. Som en del i det jag ändrar så ändrar jag kurs. I framtiden kommer jag att fokusera på min mycket vackra estetiska sida. Den inkluderar filmen, inkluderar musiken, mina djupaste poetiska ord och ett och annat konstverk. Inte minst genom den symaskin jag äntligen fått i min ägo. Som jag längtat efter denna maskin! Hoppas bara att den ska fungera, detta har jag nämligen inte haft möjlighet att utforska mitt i alla juliga bestyr vilka innehållit alltifrån familjen, magsjuka, klappar, pyssel och sällskapsspel till tandläkare, vårdcentraler, shopping och äckliga sår. Men en sak vet jag, våren kommer och den kommer att innehålla mycket pyssel och trevande försök att veckla ut min djupa ådra så denna kan förmedlas till äldre barn. Wish me luck!

För allt i världen, jag höll ju nästan på att glömma.. GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!