Jomen visst tusan var jag trött inatt. Shit sicket svammel att läsa på ljusnan dag. Skriva mest bara för att skriva?! I klartext? Haha. Jomenvisst knas.
Uschanemej! Idag är det en sådan där faslig illamåendedag. När jag vaknade var det helt fruktansvärt. Det låg liksom i munnen. Inga spyor, onej, onej, men känslan..
Tänk dig att du mår asilla, du har inte ont, du mår bara sådär oerhört illa. Sakta men säkert stiger den gradvis. Det svartnar emellanåt. Du känner hur du skulle kunna spy vilket ögonblick som helst. Men du gör det inte eftersom det är rena reflexer. Du tar tag i något att hålla fast vid. Ögonen svartnar igen. Du skakar men du vet att snart känns det som vanligt igen så du väntar ut det med ett stadigt tag i det du har närmast till hands. Du lägger dig ner och vilar en stund. Lyckas få i dig en smörgås. Det blir bättre. Men du vet att än är det inte över. Det kan pågå i dagar. Ibland bara en timme. Det kallas för stress. Eller har du en bättre förklaring?
Idag fanns där nog till och med en inbäddad svimning. Det kändes iaf så. I öronen. Jag har bara svimmat en gång (enormt obehagligt var det!) så jag kan inte alla symtom. Men jag tror nästan att det var nått sånt. Usch, hoppas det går över snart!
Älskade älskade syster! Vad jag är glad att du finns och för att vi kan prata nu, att vi alltid har varandra. Du anar inte vad jag har saknade det förut.. Du är underbar! En helt annan människa. Love you! Inte för att jag vet om du läser detta, men just had to say it! Me ama grateful! Heh. Hoppas Esther blir bättre snart..
1 kommentar:
Usch vad jobbigt det där lät. Läskigt att nästan svimma. Har aldrig riktigt gjort det, men nära på. Inte behagligt alls!
Skicka en kommentar