Oinspirerad och långt ifrån fattningsförmågan. Plötsligt ligger allt bara på backen, kikar med illmariga ögon under lugg. Jag kan se hur tankarna försöker reta gallfeber på mig. Men det kommer aldrig gå. Någonstans finner man alltid ord. Tröttheten överväldigar. Dagen har varit lång, ändå har jag gjort precis så mycket som jag alltid brukar. Dvs allt förutom det jag verkligen borde göra. Det ena slukar det andra som glupska orangutanger.
Spegeln är iaf klar nu. Eller är den klar? Jag kommer nog aldrig bli en kreativ konstnär. Den ådran vägrar infinna sig hur mycket jag än vill, hur mycket jag än försöker. Trots detta måste spegeln fixas. För den är inte klar. Den vill inte bli klar. Om inte ur ett barns perspektiv. Men vad gör det? Vem bestämmer att allt ska vara så noga och precist hela tiden?
Jantelagen 2.0. Jag hörde om den idag. Har du hört talas om detta fenomen nån gång? Oundvikligen vet vi alla vad som är jantes lag. Men 2.0? Vad är det för nytt påfund? Helt enkelt är det den rena tanken att om han kan, så kan jag. Ett steg bort från att alltid skjuta ifrån sig sina fantastiska skills. Ett steg i rätt riktning? Mjo. Kanskede. Vem har egentligen bestämt att vi inte får tycka att vi är bra? Ja inte är det Napoleon Dynamite iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar