mellanfaser

Ojoj. En hel vecka har redan gått sedan sist jag skrev. En vecka med lika många toppar som dalar. Lika mycket död som liv. En vecka av smärta, av ilska, av sorg, av lycka. Så som det ofta brukar vara i mitt liv. Så allt är i alldeles vanlig ordning. Eller är det så? Tisdagslyckan som faller platt vid onsdagsolyckans inträde. Totala snabba dödlägen, vändningar. Tröttheten. Insikter och plugg. Men ja det är väl ganska ointressant egentligen. Det här. Jag har iaf bland annat utfört en uppgift på bilden som resulterat i två ganska så fula tavlor i akryl. Förmodligen fulaste stillebenet ever (jag skyller på att jag blev ostrategiskt tvungen att stå hela tiden, i skolan). Skäms på riktigt när jag öppet lämnade den på skolan till allas beskådan. Helst skulle jag lagt den upp och ner men nä se det skulle de nog inte gå med på. Den andra var ett valfritt motiv. Eller är. Även den ganska ful ja. Eller ja, ett par saker blev jag lite nöjd med men åh så mycket jag skulle behöva öva för att bli sådär bra och åh vad jag sågar ner mig för mycket för att orka öva så. För att klara sådant behöver jag pepp och komplimanger, ärlig uppmuntran för fortskridande verksamhet inom kreativiteten. Jag har iaf köpt massor med tavelduk nu. Inför fördjupningen där det är meningen att jag ska måla ytterligare en tavla. Frågan är hur det ska gå. Håller på att leta någon låt att analysera texten på just nu. Som jag kan måla. Har ni några förslag tas de jättetacksamt emot! Hursom, mina båda färdiga tavlor ska jag lägga upp här någon gång när jag orkat ladda mitt batteri på kameran. Stillebenet och det fria motivet. Så. Ja. Idag har jag suttit ute i solen och läst lite drama och suttit ute i solen och firat namnsdag. Och tittat på Det blir bättre, sådana program berör mig sjukt mycket. Barn som far illa berör mig alltid sjukt mycket. Jag vill alltid rädda dem allihop. Rädda dem från allt det onda de lever i. Detta lockar mig till och med att lyssna på låtar av Peter Jöback, och tycka om det jag hör. Det är förvånansvärt! Inte mycket lyckas med det. I kvällens premiärprogram handlade det om Morgan Alling. Om fosterbarn och missbruk. Jag gillar Alling, jag har insett det nu. Erkänner till slut. Han är en sådan där människa som inspirerar mig. Vare sig ni vill det eller inte, så är det så. Det finns många sådana människor. När jag tänker efter har jag egentligen ganska många förebilder överhuvudtaget. Människor som av olika anledningar påverkar mig och som jag ser upp till, beundrar. Människor som inspirerar och som förmedlar det sanna livet. Det borde jag ta och diskutera med mig själv lite här någon gång, det kan ju vara en intressant tanke att väcka. Ja det kan nog vara värt. Men nu orkar jag inte skriva mer, orkar inte plugga heller. Hur ska jag lyckas få in allt i mitt huvud, det är min oroligaste tanke just nu. Imorgon kväll far jag till finaste Skärsboda. Småland. Vårens mecka, solens paradis. Kärlek! I en hel vecka ska jag vara där. Njuta av solen, himlen, blommorna, skogen, sjön, mamma, landet. Plugget. Kanske ses vi där? KRAM!

Jag har fruktansvärt ont i nacken det senaste. Idag sticker en punkt som den vassaste av knivar, det är obehagligt och jag hoppas det går över. Dumma bil, all värk har blivit värre sedan den. Men igår träffade jag Jessica, det var så fint! Vi kollade på film och jag vill på riktigt bilda filmklubb. Diskutera filmer, klassiker, filmtipsa och ha trevliga maraton. Jag vill, jag vill! Vem joinar mig?? Jessica, var du på?