kräkreflexen

Jag hade inte behövt bry mig om ikväll. Inte behövt fundera alls. Nej tydligen går jag och blir dålig ändå. Illamående spymagar i kombination med blixtrande huvudvärken som tycks förfölja mig den här veckan. Tack och lov att migränanfallen glesnat de senaste åren! Åh vad man inte fattar hur illa man kan må förrän man gör det. Så fort jag rör mig det minsta känns det som alla mina inälvor i nästa sekund ska ligga på backen. Att allt min mage är fyllt av bara flyger ut. Jag får kväljningar av smaken. Kramp. Ljuskänslighet. Värk. Kallsvettningar. Och jag som till slut bestämt mig för att jag skulle joina ikväll, att det faktiskt skulle bli roligt! Jag fattar inte varför det alltid blir så. Idag har istället sängen blivit mitt enda alternativ. Att ligga så stilla jag kan för att slippa spy. För att förtränga den strama outhärdliga smärtan. Sova med min nattlista på lägsta volym i bakgrunden. Jag har inte tid med det här!

Tur att man blir bättre iaf! Eller, blir det mycket bättre när man hör om alla hemska världsliga nyheter? När började barn våldta andra barn på sina fritisgårdar egentligen? Till exempel. Vad är det som håller på att hända egentligen? Med världen? Och med dig? Och mig? Jag vet inte. Jag ska iaf försöka ta hand om mig på mitt vanliga gåneriga vis nu, ikväll. Försöka ta hand om nått som inte borde tas om hand. Mota undan, inte minst detta smärtande illamående.

Människor som Moa räddar mig otroligt mycket, tack finaste Moa! Och Jessica. Ni anar inte vad jag behöver höra alla era ord.