Igår började skolan och jag oroar mig alldeles för mycket i onödan. Ändå oroar jag mig. Typiskt! Fick hursomhelst världens flummigaste gruppuppgift. Jag och min nya idrottslärarvän Emma ska skriva tre-fyra sidor om olika sätt som man kan säga ja och nej på. Och sen ska vi redovisa det i typ en kvart. Snacka om högkvalitativ ordbajsning! Men det är ändå ganska intressant för det finns verkligen tusen olika sätt att säga ja och nej på. En del med bara svaga nyanser i uttalet men som ändå säger mer än just tusen ord. I vardagen pratar man dessutom på ett sätt medan man kanske inom formaliteter förväntar sig ett helt annat. Dialekter, telefonsamtal och skriftspråk har också sina sidor. Hur gör man liksom för att den man samtalar med ska förstå vad man vill säga med sitt ja när man skriver? Eller vad skåningen menar med sitt utdragna jaaa. Jag älskar dialekter! Jag skulle nog kunna plugga en hel kurs om bara dialekter bara för att de är så himla kul. Men nej, nu är det svenska som gäller. Med alla dessa idrottslärare och samhällslärare och allt vad det var.
Ikväll blir det tärnis. Ost, kex och kaka! Och jag har vindruvor.. Mums! Hoppas jag. Det kommer att bli konstigt nästa år när de flyttar därifrån. Men det är i framtiden, det är inte än! Tjohoo!! Innan detta ska det dessutom hinnas plugga lite ja och nej genom tankeverksamhet i plural på universitetsbiblioteket. Kan det bli roligare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar