Ibland kan man mycket drastiskt märka hur man faller tillbaka i vissa gamla mönster. Ovanor som man på något sätt tidigare blivit av med. Ett sådant exempel är sår. Det petas och det kletas och argt inser man varje gång att man åter brutit det stabila löfte man en gång gav. Såsom malande tankar i en avlägsen vrå någonstans där i huvudet. Återkommande misstag. Att fenomenen vill påvisa någon slags brusten desperation är ingen tveksamhet. Inre plågor får inte visas inom större utsagor och gör du minsta fel är det kört! Jag önskar det gick att stänga av. Jag önskar att jag fick plats i mina gamla kläder med mitt nya jag. Att det fanns en plats för mig.
Saknar dig så det gör ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar