Jag stinker. Min lägenhet stinker. Mina tankar stinker. Inget är presentabelt här för fem öre. Jag känner hur likgiltigheten kommer närmre. Orken som försvinner. Men jag ska skingra den. Baka bröd, laga mat, läsa tung litteratur, och helst titta på en film. Helst två. Intala mig att jag är lycklig och att detta är min kvalitetstid. Förtränga smärtan och obehaget. Igår räddade Kristina och Josefine mig, jag vet inte om ni någonsin kommer att läsa detta men jag vet att jag inte vet vad jag skulle göra utan sådana räddningar. Hela jag skulle brytas ner fullständigt. Så jag är tacksam och ni får gärna tycka att jag är fånig. Nu ska jag försöka lysa upp den här dagen med mig själv för det blir bättre, någon gång blir det bättre, hej!
Men att inte kunna ta hand om sig själv, det skrämmer mig. Och tänk om man plötsligt en dag ligger skadad i sin lägenhet utan att kunna röra sig och ingen saknar en. Det är en obehaglig tanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar