Jag tror att jag har en av de bättre veckorna på länge. Älskar den. Det tycks hela tiden hända saker som får det att spritta i själen. Små ord. Små tecken. Små skepnader. Händelser. Okej, måndag och onsdag var tristessens ödeläggelse. Emellanåt slås jag av ensamheten. Och en viss längtan efter Småland. Och mamma. Men denna saknad skjuter jag undan. Tänker hur det faktiskt brukar vara när jag väl är där. Så enkelt. För tredje dagen i rad känner jag något som nog inte kan kallas för annat än ren skär lycka. Jag är lycklig. Ibland slår tanken att det inte kommer att förbli så. Att de svarta dagarna kommer på nytt. I sådana stunder blir jag lite rädd. Men det vill jag inte tänka på just nu. Nej just nu vill jag bara känna glädjen.
Jag hoppas att Sandra hittar en bra. Då kanske de här perioderna blir fler.
Idag ägnade jag en stund åt att gå på stan. Efter en dryg timme var jag hemma igen, över 1000 kronor fattigare. Det är konstigt hur enkelt det är att göra av med pengar. Hur svårt det egentligen är att hålla i de få sedlar man faktiskt har. Men jag tar ett steg tillbaka. Skyller på att jag bara besökt Örebros affärer en enda gång sedan jul. Och skor behövde jag. Eller det kanske är meningen att jag enbart ska ha trasiga skor som knappt går att använda? Sen kan tyckas att det är lite onödigt att köpa två exakt likadana tunikor. Okej det är lite skiftande färg på dem. Men de hade typ exakt samma modell som den tunikan jag redan har. Den som jag överanvänt totalt det senaste året. Nej då kallar jag nog det ett bra köp. Det är nästan så att jag till och med kanske skulle införskaffa ett par färger till. Nu låter det som att jag försöker försvara mina inköp för att istället övertyga er mina kära läsare om vikten av det goda i dem. Och kanske gör jag så. Eller så gör jag det inte. Jag vet bara att allting var välbehövligt. Och att jag fortfarande inte kan gå runt och sluta le sådär fånigt åt allt som händer. Hohojaja.
Imorgon. Tjohoo here I come!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar