shapeshifter

Jag gillar bra dagar. Och den här veckan har bestått i typ nästan bara bra dagar. Dagar av hjälp. Influerad av hjärtats vänner som till slut dyker upp med fina värmande ord. All tårttröstan till trots. Igår var det min dag och även att jag satt på skolan mellan åtta och fem så kändes det ändå som en bra min dag. Det var ordentligt skönt att slippa vara själv. Faktiskt! Födelsedagar är ett riktigt orosmoment dag i min mage. Jag gillar verkligen inte att fylla år och har varit nervös i veckor. Särskilt när planer ignoreras och kör i botten. Hatar alla mina förväntningar som aldrig vill infrias så mycket att det ibland gör ont på riktigt. Men jag lyckades trotsa de onda orden i tankarna. Överväldigas på riktigt av människors vackra hjärtan som delar fina små ord. Att prata med mamma, systrar och bror-i-annat-land i telefon är ibland det allra finaste man kan göra när man är ensam. Och den där känslan av att vara riktigt riktigt ledig. Att ha tid. Och titta på ljuvligaste Singin' in the rain (en av de där filmerna jag nämnde att jag råkade köpa..). Mums!

Jag satt extra lång dag igår för att hinna klart med min vackra (den blev inte fullt så morbid som jag egentligen ville) svan a la konstnären Magritte. Hans sagolika husdjur. A la mig. Den blev någorlunda bra och jag tänker visa den för er här och nu. Mina material var tidningspapper, tejp, gipsbindor, gammal musmatta, plaskfärg (aka flaskfärg), kartong och pistollim. Och lite pimpande stenar och kärleksfullt oranget trassel. Vingarna blev inte riktigt som tänkt och halsen blev lite osvanig men ja jag är ändå relativt nöjd faktiskt. Skönt att vara för en gångs skull! Och jag skiter i den som tycker motsatsen. Jag är stolt att jag kan åstadkomma saker även om andra är bättre. Sådetså! Imorgon väntar redovisning av resultatet. Hoppas den inte gick sönder igen! Och litteraturseminarium. Hohojaja.

Closeup. Jag ville inte ha några ögon nej. Och huvudet ska vara sådär härligt morbidigt vridet.


Jag älskar gyllenesnittetbilder. Jag vet. Överanvänder detta perspektiv.

Fossingarna var meningen skulle vara människofötter. Det är dock väldigt svårt att göra tår i tidningspapper, kartong och gipsbindor, så jag dolde mina hudfärgade vackra ben en smula i det fina orangea trasslet som Barbro hittade och som Emil gav till mig eftersom han inte ville använda det.

Lite sådär från ett vänsterperspektiv. Den vingen blev klart bäst! Synd att den andra sidan är mer framsida. Undra varför det alltid b-sidan blir bäst?

Så nu vet ni vad jag satt och pysslade med hela dagen igår. Idag har världens absolut bästa Emma varit här. Åh vad jag gillar den människan! Hon har en förmåga att göra alla människor så glada. Det är en fin egenskap det. Vi fikade massa för vi älskar att fika och jag fick fina blommor och en vas och massor med fina ord. Så glad blir jag så jag kan inte förklara alls. Tack emma!!

Och nu ska jag ha en alldeles alldeles skön ledig kväll. Allt är förberett till skolan imorgon. Härliga härliga känsla!