black swan

Så såg jag Black Swan (9/3) som jag nu tjatat om ett tag. Det var intressant att se hur pass hög medelåldern i biosalongen faktiskt var vid detta besök. Jag känner varm glädje vid sådana insikter. Bredd som skapar djup. Och oh vilken fruktansvärt välgjord, fängslande, gripande, fascinerande och obehagligt bra film det här är. Spänningen som byggs upp likt tidigare verk signerade Aronofsky. Undra om han någonsin gör dålig film? Enligt mig överträffar han ändå sig själv här och skapar en film med vackra och spännande sekvenser inkluderande pressens kravfyllda prestationer i den hårda kampen efter ren perfektionism. En strävan som sätter psykologiska intellekt i obalans. Det är intressant att följa händelseförlopp likt dessa. Forma spänningen som proklamerar nervkittlande briljans i en människas prestation och paranoida välmående. Man känner igen Aronofskys filmspråk och den genialiska tanke som förmedlas därbakom. Det ultimata om än något förväntade vackra slutet. Jag tycker det är riktigt bra gjort! Sedan att jag emellanåt känner hur jag hoppar till och inte riktigt klarar av att se destruktivitetens psyke ser jag som en del i det fullbordade verk som denna film efterlämnar. Det här är en film som sätter spår. Som väcker tankar och involverar känslor samtidigt som den säger något. Som är vacker och skapar ren och underhållande spänning. Som ger frihet att tolka. Inte minst genom den talande filmpostern med krackelerade ansiktet som viskar kampen att inte visa perfektionens spruckna fasad. Åh så fruktansvärt värd Portman är sin Oscar! Och jag glömmer nästan Kunis hårt fastnaglade röst från That 70's och Family Guy, men ack bara nästan. JJJJJ