en dröm jag har

Mina tårar tycks inte ha något slut idag. Försöker kväva och dränker mig i vacker musik men ger upp när alla tankar mosar mig där jag ligger på min säng. Blundar och försöker försvinna bort. En gång i mitt liv, bara någon gång, då skulle jag vilja slippa vara ensam vid de här tillfällena. Egentligen överhuvudtaget. Att någon annan fanns bredvid där mitt i natten. På min säng. Någon som precis som jag ligger där, blundar och svävar i vacker musik. Prata djupa tankar kring livets alla frågor. Jag vet att det doftar sjuttiotal och knarkångor men det är en dröm jag har. Precis som jag skulle vilja ligga i gräset, eller på taket och se på stjärnorna, gå på picknick och promenader, fuldansa och sjunga, spela melodier, åka på festivaler, upptäcka världen, nya erfarenheter, busa och uppmuntras. Och slippa göra det själv! Jag har alltid fått göra saker själv. Har alltid varit en ganska ensam människa. Även om jag är allt annat än en idiotisk ensamvarg. En sådan som jag ville vara när jag var liten, eller som jag rättare sagt önskade och sa att jag var. För att utstå ensamheten bara lite mer. Som om det skulle hjälpa. Aldrig har jag gjort en sådan sak, att bara ligga sådär och insupa livet med en riktigt riktigt bra vän. Jag har aldrig ens på riktigt haft en såndär vän. En som man kan prata med om precis allt. Det är något jag saknar otroligt mycket. Det skulle vara bättre än alla killar i världen! Om man nu ska jämföra. Eller ja liksom, visst att den vännen kanske skulle få vara en kille om det nu skulle råka vara så, fine liksom. Men inte på det sättet. Inte en sådan relation! Det är inte det jag vill ha. Men en vän, det är typ min högsta dröm att bara få ha en riktigt riktigt bra vän. Som man kan vända sig till med precis allt. Som man kan göra massor med saker med. Som man kan ventilera sig hos. Så, nu har jag sagt det. Det är vad jag vill. Men ja, shit happens och nej, det är natt och jag tänker för mycket. Och vem i helskotta skulle för övrigt det vara? Som skulle vilja det? Men jag är så trött på att alltid vara ensam. Att tvinga sig på folk som inte ens vill ha med en att göra.

Lite sådana här tankar snurrar just nu. En natt som denna. Och nu känns det som jag utelämnat mig sådär dumt igen. Sådär som jag vet att jag kommer att ångra. Men jag orkar inte bara tänka allt. Själv. Fy vilken tragisk själ jag är! Nu ska jag knipa.