oh my god

Efter dagar av ytterligare konsthistoria, alltifrån kyrklig konst, renässans och barock till nymodiga moderniteter (som pinsamt nog framkallar lite väl mycket sömn gömd bakom macdatorn längst bak i datarummet) och filmmanusskrivande så blev det då välbehövlig helg. Inte minst med film. Sex stycken har jag hunnit hitintills. Take the lead, L: Change the world, Antz, Crazy Heart, The Wrestler och An Education. Åh vad jag älskar fenomenet film! Och idag har jag hunnit med både en liten promenad i den underbara solen, handla mat, baka bröd, krypa runt i lägenheten och sopa med min minikvast (dammsugarn är ju trasig) samt inte minst kolla på Melodifestivalens andra chans med en hemgjord hamburgare i högsta hugg. Mumma! Utgångsläget för dagens delfinal, eller ja andra chans, hade mycket intressanta inslag. Men aldrig att jag trodde att det skulle gå så bra för de låtar som tilltalade mig. I varenda röstning var det verkligen den bästa låten som gick vidare. Enligt mig vill säga. Om än någon enstaka som stod i val och kval. Men åh vad jag älskar Oh my god! Jag hoppas innerligt och håller tummarna för en framtid i Tyskland. Här. Med denna. Ohja! Kanske är det mitt sinne för äldre musik och dess influenser som så proklamerat indoktrinerar denna uppskattning. De senaste veckorna har förtio-, femtio- och sextiotalets musik växt sig allt starkare i mitt hjärta. Sprudlar och bubblar och maximerar. De svängiga beatsen och kläderna inte minst. Layoutens reflex! Oh du influerade influens. Oh du vackra kärlek! Jag blir riktigt riktigt glad och dansar hjärtat av mig. Så! Då vet ni. Hoho. Jag är mycket lättroad ibland. Kram till er! Från en flummig person.