inga ord

Idag är det en sådan där dag då jag inte orkar se åt solen. Då misslyckande efter misslyckande återupplevs och har sin gång. Då alla sinnen fullkomligt skriker självförtroendets värdelösa dom. Pyjamasen får sitta på hela dagen och illamående spykänslor fastslås i både maggrop och svalg. En sådan där dag när jag inte kan skriva. Inte måla. Som om jag någonsin kunnat något? Då sängen har sin plats där tårarna avlöser sömnen och filten försöker värma frusen hud. Reflekterande tankarna. Påminn mig, vad var det egentligen som var bra med den här klumpen, den här tråkiga själen? Varför ska jag alls försöka? Någonsin?