Japp. Sista helgen innan allvaret är över. Fredagens händelse knäckte mig verkligen så jag har praktiskt taget inte lyckats njuta någonting av lugnet före stormen. Jag känner tomhet och överväldigande frustration. Hela helgen har jag känt en stark känsla av något som inte kan kallas för annat än hopplöshet. Har dykt in i plugg som bara misslyckas. Ingenting alls krävs för att tårarna ska dyka upp. Varje motgång reageras i allmän hopplöshet. Är det lönt att försöka?
Som sagt har jag nästan bara pluggat i helgen. Här är resultaten. Uppgiften är att måla som. Först att ta en känd konstnär och måla av så likt som möjligt men i en annan teknik. Jag valde akvarell, tror originalet är typ olja? Hursom, Picassos Woman in a hat ska det föreställa. Och jag tycker fortfarande på allvar att det är ett barn som målat bara. Konst är konstigt!
Det är sjukt inte likt. Jag gjorde två stycken. Båda har massa misstag och jag orkar inte försöka mer. Akvarell är riktigt svårt att jobba med. Funkar det tycker ni, ser det ut som originalet? (Understa bilden är alltså akvarellen. Tror det syns, inte för att den andra känns så avancerad men ja?) Färgerna är lite mer lika i verkligheten, men inte mycket. Vad tycker ni?
Andra bilden ingår också i uppgiften måla som. Denna skulle dock gå ut på att måla en tavla som Picasso (alltså samma konstnär som i första uppgiften) skulle ha kunnat måla. Jag valde ett enklare motiv men det blev ändå fail på den med. Gillade skissen mer. Men inget att göra åt. Kanske petar jag lite i den imorgon. Redovisningen är på tisdag. Men snälla kan någon kommentera de båda tavlorna i uppgiften. Kanske? Liksom vad som är bra och dålig? Skulle behöva lite tips känner jag. Men ja nej jag kanske inte ska fråga om saker jag ändå inte får något gensvar i.
En positiv sak i helgen var iaf lördagens besök på Conventum. Och min Håkan! Trots att jag var lite smått besviken första halvtimmen och folk var galna och höll på med sitt hår hela tiden (sjukt irriterande, vem bryr sig egentligen om sin frisyr när man är på en konsert?) Annat folk var också ganska galna men somliga av dem var jag lite mer avundsjuk på, jag skulle med vilja vara sådär helt galen! Men jag gled ifrån mina fina vänner så kunde inte parta med dem heller. Men ja det slutade helt ljuvligt och jag blev nästan sådär härligt galen mot slutet. Första halvtimmen kan alltså varit ren paralysation av stundens allvar för sedan fylldes jag av varmaste kärleken. Som jag nämnde tidigare är jag sjukt känslig den här helgen så tårarna var nära mer än en gång. Kan man säga. Särskilt mot slutet när typ alla de fina melodierna kom. Men de lyckas aldrig lossna helt i folkmassor. Lycklig eufori med vemod i hjärtat! Så mottaglig för alla ord. Texter. Och fina fina musikmänniskor! Älskar musikspråket, mellansnacken på ren göteborska, kroppsspråk, lyckan i sången, och de djupa och sorgliga undertonerna. Jag blir salig och kommer tänka på de här ögonblicken länge. Tack för en fin kväll fina fina Håkan!
man måste genom skam
man måste genom drömmar
man måste dö några gånger innan man kan leva
man måste genom skam
man måste genom drömmar
man måste dö några gånger innan man kan leva
man måste
man måste
man måste dö några gånger innan man kan leva
innan man kan leva
Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont
Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod
Som ett hjärta som vägrar sluta slå
När varje bön gått åt, fortsätt
När jag fallit tungt
På ditt minnes skrothög
Hitta mig närsomhelst
På samma gator som Cederhök
Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
Fortsätt när de lynchat sista hoppet
Fortsätt när allt du levt för räknats ut som ett skämt
Där under träden, bakom stängslet
Finns en stig för dig, fortsätt
När du blir gammal
Och när du somnar
Med det sista de sa i din dörr
"Håkan, du var bättre förr"
Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Säg det, säg det, säg det igen
Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Ljug för mig, ljug för mig
2 kommentarer:
Looks good juddan!
Nej usch, förlåt, jag kallade dig juddan. I take it back.
Skicka en kommentar