vackra resor

Så var jag i Småland igen. I mitt andra hem. Hemma. Hela kvällen har alltså tillbringats på tåget. Med byte i Falköping. Jag hatar att åka tåg! Eller jag tror rättare sagt alltid att jag hatar att åka tåg. Tills jag väl sitter på tåget och det rullar framåt, då ändrar jag åsikt. Totalt! Ja då tycker jag istället att det är ganska härligt att åka tåg. Skönt till och med. På riktigt. Att bara sitta och fara sådär. Susa fram. Så länge det är i tid åtminstone. Idag var sj riktigt duktiga. De ankom till och med tio minuter tidigare än beräknat till Örebro. Sådant gillar vi! Det är nästan så man inte riktigt tror det är sant när sådant förekommer. Med ljuv musik i öronen sitter jag sedan och tittar ut över landskapet som sveper förbi rutan. Egentligen hade jag tänkt att plugga men det gick inte så bra så jag la ner det och tittade bara ut. Vi bor i ett väldigt vackert land! Det måste jag säga. Jag slås av det varenda gång jag åker tåg (orimligt nog) vilket gör att jag ibland tänker att tåg måste vara det ultimata sättet att se vårt landskap, att på riktigt insupa och uppleva vyerna av det. Ännu mera orimligt nog, för givetvis är det inte alls samma sak som att promenera mitt i naturen och ha härliga våriga picknickar och grejer. Men åh så jag alltid slås av dess vackerhet. Av alla egenheters finesser; skogarnas, blommornas, sjöarnas, ängarnas, åkrarnas, husens, trädens, djurens, hagarnas, bäckarnas, åarnas, hamnarnas, båtarnas, fältens, maskinernas, himlarnas, molnens, solens, månens.. Alltihop i en enda stor härlig familjär sörja. Och emellanåt när jag sitter där spricker ansiktet i ett försök att hålla tillbaka världens leende, ett leende som dyker upp i samband med vissa speciella, somliga tankar. Ohohoh! Och jag nästan riktigt känner hur glittret når mina ögon. En sådan fin känsla som de tankarna frammanar lever djupast i min själ, jag tänker inte säga mer här, inte nu. Puss, kram, kärlek och gonatt på er!