salta droppar i bulldegen

Min kväll består av att gråta tysta salta tårar och baka bullar. Jag vågar inte säga tårarnas anledning för då lär jag senare få anklagande pikar om allt som jag gör fel bara genom att yttra denna anledning. Har panik för att det gör så ont i mig och för att alla tycks leva i en tunnel där man inte vill se verkligheten. Tunnelseendet. Jag saknar riktigheten, äktheten. Igår bestämde jag mig iaf för att ta en paus från Joybells. På obestämd tid. Det känns så otroligt skönt. Jag orkar inte skuldsättas. Orkar inte alla frågor. Men vad skönt det känns, skönt att slippa allt sånt där just nu. Jag får nog. Har fått nog! Mänskligheten är en gammal plåtburk, vacker på utsidan men ihålig och tom inuti. Jag saknar kakorna i min burk. De som tröstar och finns i alla väder. Ja, det gör jag. Nu ska jag försöka klippa blommor genom mina suddiga ögon. Tack och hej, kärlek till er!