Hur borta räknas man egentligen vara om man upptäcker att man råkat ställa smöret i skafferiet och inte upptäcker det förns nästan ett dygn senare? Det måste nog sägas vara en bragd att ens lyckas med en sådan företeelse. Antingen är jag redan dement eller så är jag verkligen så trött och disträ som det ibland kan tyckas. Nu återstår det att se huruvida detta smör kommer att kunna ätas eller ej. På tal om mat har jag dessutom idag återigen upptäckt små gröna mögelbaserade prickar. Denna gång i mitt bröd. Jag lyckas alltid! I söndags vågade jag mig dock på att köpa ett mjölkpaket igen. Nu återstår bara att se hur länge den lyckas hålla sig flytande. Håll tummarna!
Min mage är konstig. Kanske beror det på hela den här mystiska mathistorien. Det känns på nått vis som att jag varit konstant hungrig det här senaste dygnet. Inte för att jag ätit varken mer eller mindre än vanligt. Men känslor varar. Som om magen var en gummiboll som töjs ut och in hela tiden. Alldeles tom. Kanske är det ändå bara hunger. Kankse att det ändå får bli lite våfflor nu då.. Jo det får det! Och tv hela kvällen lång. Det är jag värd i all denna ensamhet. En sådan där dag.. Men inlämningsuppgiften befinner sig iaf redan i väskan, utskriven och klar. Tjohoo!
Haha.. Jag tycker att det är lite kul att inte en kotte frågade om något efter det förra inlägget, trots att jag sa det. Det säger ganska mycket om de som läser. Och om mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar