Jag fick ett infall att leta upp låten som Alexander och Ida sjöng på bröllopet förra helgen. En låt som jag så fastnade för under alla deras rep. Jag fann den och jag älskar den! Vet inte hur många gånger jag lyssnat på den idag. På nått sätt värmer den ett tragiskt hjärta..
in with the dark nights, in with the weight down clouds
suburbs and stations, longrange trains coming in
how can you manage, how can you bear me now
coming in fast, bringing the lights
keeping me calm
keeping me calm like you do
im tearing us down, how can you do?
keeping me down
in with the trains, rushing through the lands
in with the aeroplanes, breaking through heavy nights
where does it go? when does it sleep again
off with the devils, off with the devils
keeping me calm,
keeping me calm like you do
I love you, I love you
keeping me calm
in with the trains, rushing like blood to my limbs
come over dance with me, come on over dance with me
bring in the warmth, bring in the comfort to me
citadel band play for me, citadel band play for me
keeping me calm
keeping me calm like you do
I love you, I love you
off with the boards
off with whats keeping me down
in with the arms
in with whats keeping me calm
i cannot go, i cannot do
I love you, I love you
in with the arms, in with whats keeping me calm
2009-10-24
ensamhet
våra hjärtans förlorade slag
alla drömmar som aldrig blev av
och dom lögner vi levde och stannade i
dom vi blev och dom vi ville bli
alla tårar som ingen torkar bort
och det underbara så kort
dom som svek oss och dom som vi svek tillbaks
våra hjärtans förlorade slag
alla drömmar som aldrig blev av
och dom lögner vi levde och stannade i
dom vi blev och dom vi ville bli
alla tårar som ingen torkar bort
och det underbara så kort
dom som svek oss och dom som vi svek tillbaks
våra hjärtans förlorade slag
famlande själ i oro
Hela den här veckan är helt grå. Som vattendropparnas molnbetäckta himmel. Och jag är überkänslig och reagerar på minsta vink. Oavsett! Att jag dessutom dör lite inombords i vetskapen över konserten Muse spelar imorrn och som jag inte får gå på gör det inte precis bättre.
Jag är en klagande människa. Jag behöver er!
Oron i mig växer sig allt starkare. Värken i vaden letar sig genom benet upp i ryggen och smärtan stegras. Men jag vågar inte gå till dem för att fråga vad det egentligen är. Rädslan för dem gör smärtan uthärdlig. Uthärdligare! Oroligt vet jag innerst inne att det inte är så. Jag har ont och jag har knölar. Jag är rädd!
Och tänderna är inte som de ska. Men är jag rädd för sjukhus är det INGENTING mot tandläkare.
Och inte blir det bättre av mitt konstanta ätande. Den obligatoriska höstdepressionen tycks vara i antågande. Den som brukar vara sådär värst i februari. Tackla det väl?
Och på måndag ska jag ha redovisning i tre minuter och jag kan knappt stå av nervositet. Redan nu! Min hjärna är nog död på riktigt.
Jag vill vara i min högtalare. Bo där. Gömma mig i musiken. Och aldrig komma ut.
Jag är en klagande människa. Jag behöver er!
Oron i mig växer sig allt starkare. Värken i vaden letar sig genom benet upp i ryggen och smärtan stegras. Men jag vågar inte gå till dem för att fråga vad det egentligen är. Rädslan för dem gör smärtan uthärdlig. Uthärdligare! Oroligt vet jag innerst inne att det inte är så. Jag har ont och jag har knölar. Jag är rädd!
Och tänderna är inte som de ska. Men är jag rädd för sjukhus är det INGENTING mot tandläkare.
Och inte blir det bättre av mitt konstanta ätande. Den obligatoriska höstdepressionen tycks vara i antågande. Den som brukar vara sådär värst i februari. Tackla det väl?
Och på måndag ska jag ha redovisning i tre minuter och jag kan knappt stå av nervositet. Redan nu! Min hjärna är nog död på riktigt.
Jag vill vara i min högtalare. Bo där. Gömma mig i musiken. Och aldrig komma ut.
2009-10-22
vet inte ut, vet inte in
Det har varit en riktigt dålig dag.
En dålig hatad dag.
Judith är ett skämt!
Och tårarna rinner.
Det värsta är att den inte är över än..
Krunegård tröstar!
Men var är alla människor?
Människor man behövde.
Människor man behöver.
En dålig hatad dag.
Judith är ett skämt!
Och tårarna rinner.
Det värsta är att den inte är över än..
Krunegård tröstar!
Men var är alla människor?
Människor man behövde.
Människor man behöver.
2009-10-21
fel på hjärnan
Hur borta räknas man egentligen vara om man upptäcker att man råkat ställa smöret i skafferiet och inte upptäcker det förns nästan ett dygn senare? Det måste nog sägas vara en bragd att ens lyckas med en sådan företeelse. Antingen är jag redan dement eller så är jag verkligen så trött och disträ som det ibland kan tyckas. Nu återstår det att se huruvida detta smör kommer att kunna ätas eller ej. På tal om mat har jag dessutom idag återigen upptäckt små gröna mögelbaserade prickar. Denna gång i mitt bröd. Jag lyckas alltid! I söndags vågade jag mig dock på att köpa ett mjölkpaket igen. Nu återstår bara att se hur länge den lyckas hålla sig flytande. Håll tummarna!
Min mage är konstig. Kanske beror det på hela den här mystiska mathistorien. Det känns på nått vis som att jag varit konstant hungrig det här senaste dygnet. Inte för att jag ätit varken mer eller mindre än vanligt. Men känslor varar. Som om magen var en gummiboll som töjs ut och in hela tiden. Alldeles tom. Kanske är det ändå bara hunger. Kankse att det ändå får bli lite våfflor nu då.. Jo det får det! Och tv hela kvällen lång. Det är jag värd i all denna ensamhet. En sådan där dag.. Men inlämningsuppgiften befinner sig iaf redan i väskan, utskriven och klar. Tjohoo!
Haha.. Jag tycker att det är lite kul att inte en kotte frågade om något efter det förra inlägget, trots att jag sa det. Det säger ganska mycket om de som läser. Och om mig!
Min mage är konstig. Kanske beror det på hela den här mystiska mathistorien. Det känns på nått vis som att jag varit konstant hungrig det här senaste dygnet. Inte för att jag ätit varken mer eller mindre än vanligt. Men känslor varar. Som om magen var en gummiboll som töjs ut och in hela tiden. Alldeles tom. Kanske är det ändå bara hunger. Kankse att det ändå får bli lite våfflor nu då.. Jo det får det! Och tv hela kvällen lång. Det är jag värd i all denna ensamhet. En sådan där dag.. Men inlämningsuppgiften befinner sig iaf redan i väskan, utskriven och klar. Tjohoo!
Haha.. Jag tycker att det är lite kul att inte en kotte frågade om något efter det förra inlägget, trots att jag sa det. Det säger ganska mycket om de som läser. Och om mig!
2009-10-16
isande diskant in the borderline
Jag borde ta det här en gång för alla. Skapa någon slags förståelse. Förklara problematiken kring sällskap i form av killar. Jag har alltid haft en viss svårighet på det här planet. Jag växer, men fortfarande är det svårt. Kanske kan ni som tycker att jag är underlig i sådana här situationer nu förstå underliggande meningar. Jag har aldrig varit särskilt bra på att uttrycka mig och vara social. Inte förns jag hamnade utanför hemmet i Smålands inmurade hjärndödlighet. Oh ack du förskräckliga högland! Inte för att jag heller nu egentligen är så bra på dessa fenomen, men jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv sedan jag slutade gymnasiet och tog avstånd från Smålands skogar. Jag kunde äntligen få en början på den långa vägen av insikt att jag faktiskt duger! Jag mötte vänner och jag utvecklades. Jag blev starkare även i det tunga mörkret som omslöt mig titt som tätt. Det är tre år sedan nu. Jag var inte van vid att människor faktiskt brydde sig och uppskattade att jag var just jag. Men en problematik vilade ändock. Pojkar.. Jag tystnar. Viker av med blicken. Backar. Famlar i ord. Skakar. Alla de nervösa processer som kan möta en människa mötte mig i form av dessa möten. Möten som egentligen inget alls betydde. År av misslyckanden förde mig ändå framåt. Jag kan kalla dem för vänner nu. Vänner utan att nervöst stamma. Anledningen till att jag nu faktiskt överlever dessa möten är till stor del den vetskap av att intresset vilar på någon annan. Jag kan slappna av och missförstånden behöver inte göra sig tydliga. Ett rent faktum är nämligen att det är de upptagna killarna som förmedlar avslappnad trygghet. De kan man prata med utan att de katastrofalt ska tro att jag är upp över öronen. För det tycks vara det jag tror att de alltid tror. Jag kommer aldrig att lära mig förstå detta fenomen! Kan ingen förklara vad det är som är fel på mig? Varför jag inte kan sluta bry mig och bara slappna av, de skiter ju i vilket?! Jag har alltid varit en pojkflicka av något slag, även om somliga har svårt att tro det.. Kanske är det därför jag nu envisas med att bära kjol. Kvinnan i mig skriker. Jag vill vara normal. Jag vill vara accepterad och jag vill ignorera könsrelaterad skit. Gud vad jag är korkad som skriver allt det här. Nu kommer killarna att undvika mig ännu mer, typiskt! Hur ska man öva om man inte har några vänner att öva med? Jag klarar ju inte ens av att erkänna för världen (eller mig själv) om de killkompisar som redan finns och som jag är så tacksam över.
SHIT VAD JAG SKÄMS ÖVER DET HÄR INLÄGGET!
MEN.. Jag har lyckats lyssna igenom Krunegårds två nya skivor nu, nästan helt utan motgångar! Vilket innebär att jag kommer att kunna göra det resten av månaden också, eftersom låtar man lyssnat mycket på fungerar klart bättre gentemot den uppstudsiga tystnaden. Härligt!! Det här är min dag.. Jag känner mig med en gång så stört positiv. Och jag har bestämt mig, jag ska försöka tänka ljusare! Och Krunis kärlek är sådan himla fin musik!
OCH.. Eftersom det tydligen är himla populärt med frågestunder på sådana här bloggeritjafsgrejer så får väl också jag ge er chansen till detta. Så shooot! Vad vill ni veta?
SHIT VAD JAG SKÄMS ÖVER DET HÄR INLÄGGET!
MEN.. Jag har lyckats lyssna igenom Krunegårds två nya skivor nu, nästan helt utan motgångar! Vilket innebär att jag kommer att kunna göra det resten av månaden också, eftersom låtar man lyssnat mycket på fungerar klart bättre gentemot den uppstudsiga tystnaden. Härligt!! Det här är min dag.. Jag känner mig med en gång så stört positiv. Och jag har bestämt mig, jag ska försöka tänka ljusare! Och Krunis kärlek är sådan himla fin musik!
OCH.. Eftersom det tydligen är himla populärt med frågestunder på sådana här bloggeritjafsgrejer så får väl också jag ge er chansen till detta. Så shooot! Vad vill ni veta?
provokatörens belägg
Jag har kommit fram till att ganska mycket av det som jag gör görs i syfte att provocera. Kanske för att visa på att just jag faktiskt också kan ha rätt. Se mig! Se mig för den jag är?
Men jag är så oerhört trött. En vandrande dimma ankommer. Jag bryter ner mig själv, varför egentligen skylla det på nått annat? Tankar. Jag hinner inte med nått annat än tankar. Jag som skulle hinna så mycket!
Idag går musiken som vanligt på högvarv. Men jag saknar Spotify. Snart snart ger jag upp och lyssnar ändå. Trots alla tysta brott. Det är nästan så att jag på allvar börjar fundera på ett premiumabonnemang. Då kan jag lyssna offline och hur jag vill och inga spöken kommer att hacka på mig. Inte ens några reklamspöken! Men pengar? Nej spöken får duga.
Imorrn bär det av till Lidköping och äkta kärlek. Tankar! Jag kommer att tänka. Och det alldeles för mycket.. Men jag kommer att ha kul också! Älskade Liljeholmen.
Ni glömmer väl inte att söka till vårens universitetskurser idag på sista ansökningsdagen?
Men jag är så oerhört trött. En vandrande dimma ankommer. Jag bryter ner mig själv, varför egentligen skylla det på nått annat? Tankar. Jag hinner inte med nått annat än tankar. Jag som skulle hinna så mycket!
Idag går musiken som vanligt på högvarv. Men jag saknar Spotify. Snart snart ger jag upp och lyssnar ändå. Trots alla tysta brott. Det är nästan så att jag på allvar börjar fundera på ett premiumabonnemang. Då kan jag lyssna offline och hur jag vill och inga spöken kommer att hacka på mig. Inte ens några reklamspöken! Men pengar? Nej spöken får duga.
Imorrn bär det av till Lidköping och äkta kärlek. Tankar! Jag kommer att tänka. Och det alldeles för mycket.. Men jag kommer att ha kul också! Älskade Liljeholmen.
Ni glömmer väl inte att söka till vårens universitetskurser idag på sista ansökningsdagen?
2009-10-15
ofrivillig dyrkan i avslagsfenomen
Det är isande kallt i min lägenhet. Åter tycks elementets funktion helt tappat sitt kvalitativa syfte. Iofs brände jag nästan ena foten igår när jag som vanligt slängde upp fötterna på det vid mitt traditionella tisdags-tv-tittande. Men den fysiska värmen sprids inte genom rummet. Och om man verkligen känner efter är det inte ens varmt! Antar att det åter är det såkallade luft-i-element-syndromet. Ska sådant verkligen återkomma vareviga år? Jag får väl ta och fråga den kunnige. Men tills dess får det bli till att springa in på den minimala toaletten där värmen tycks vara konstant. Till och med i golvet! Hipp hipp hurra, jag tror jag ska sova där inatt.
Och mitt mobila bredband tycks hata Spotify! Som tycks hata mig.. Det hackar som ett vidunder nu. Eller hackar är kanske inte det mest korrekta av ord. Snarare så leker hela grejen spöke med mig. Intet ont anande toner trillar vackert ut ur högtalarna. Men bara för ett litet kort ögonblick eftersom de sedan tvärt tar stopp. Tystnaden blir total! Så helt utan förvarning vräks de åter ut och man hoppar till i ren förskräckelse. Jag hatar när det blir så lika mycket som jag älskar musiken som spelas. Och allt detta givetvis lagom till Markus Krunegårds skivsläpp för allmänheten. Jag kvävs för jag vet att jag inte kommer att kunna lyssna på all denna musik (eller någon annan heller för den delen) felfritt förns denna isande månad förbyts till regnets gråa November. Ack vad jag vill ha bättre nymodigheter som faktiskt fungerar!
Idag har jag varit duktig och pluggat med mina klasskamrater. Läste min fantastiska text högt. Den var längst och mycket skrattretande. Bokstavligt talat! Läsa högt är vidrigt. Läsa sin egen text högt är självfallet inte alls vidrigare. Tjohoo jag är så stört positiv och opepp.
Och mitt mobila bredband tycks hata Spotify! Som tycks hata mig.. Det hackar som ett vidunder nu. Eller hackar är kanske inte det mest korrekta av ord. Snarare så leker hela grejen spöke med mig. Intet ont anande toner trillar vackert ut ur högtalarna. Men bara för ett litet kort ögonblick eftersom de sedan tvärt tar stopp. Tystnaden blir total! Så helt utan förvarning vräks de åter ut och man hoppar till i ren förskräckelse. Jag hatar när det blir så lika mycket som jag älskar musiken som spelas. Och allt detta givetvis lagom till Markus Krunegårds skivsläpp för allmänheten. Jag kvävs för jag vet att jag inte kommer att kunna lyssna på all denna musik (eller någon annan heller för den delen) felfritt förns denna isande månad förbyts till regnets gråa November. Ack vad jag vill ha bättre nymodigheter som faktiskt fungerar!
Idag har jag varit duktig och pluggat med mina klasskamrater. Läste min fantastiska text högt. Den var längst och mycket skrattretande. Bokstavligt talat! Läsa högt är vidrigt. Läsa sin egen text högt är självfallet inte alls vidrigare. Tjohoo jag är så stört positiv och opepp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)