winter's bone

Ojoj, jag tänkte skriva här i fredags natt men stressade massor på symaskinen då istället. Inte förns nu har jag faktiskt fått, eller ja tagit, mig tid att göra det. Nu när min portfolio äntligen efter mycket om och men är så gott som klar. Resultatet visar egentligen inte alls den bild jag hade i huvudet innan jag började. Men nu orkar jag inte mer, nu får den duga! Någon sa att den ändå inte ens ska betygsättas så mycket. Vilket gör att mitt jobb känns lite ovärt. Men oh vad roligt det har varit att sy på maskin igen! Trots att jag fick sprätta upp typ tusen och åter tusen felsömmar. Men det är det värt. Det gör otroligt mycket att ha en maskin som fungerar. Oh så mycket roligare allt blir då! Men så, det här inlägget var ju egentligen inte ämnat att förtälja mitt pluggarbete utan om fredagskvällen, eller hela helgen som det får bli så här långt efter, en helg fylld av aktivitet. Åh vad jag älskar sådana helger! Jag blir så otroligt glad av att träffa människor, det är ett sjukligt beteende. Tänk om man kunnat bli så glad utan att göra det, så mycket mer glädje jag skulle ha i livet då. Hm. Hursomhelst, tillbaka till fredagen. Jag var ner på stan för att köpa nya symaskinsnålar då den enda jag hade gick av i mitt försök att sy fast tjockt tyg på kartong. Men bara några hundra meter från mitt hus springer jag på Erika (som är på besök från Linköping över helgen) och hennes nyblivna pojkvän Lucas. Ett roligt sammanträffande då de också var på väg upp på stan. För att göra en lång historia kort, det blev några fler timmar på stan än tänkt med lunch och shopping och en hel hög vänner. Underbart! Men så till slut kom jag hem och hann precis göra om min botten till portfolion innan det var dags att ge sig ut igen. Denna gång för mat och bio med kära vännerna Titti (aka Kristin) och Sara. Vi hämtade våra tre biljetter och min bitterhet till trots över utgångna oanvända presentkort hade jag massor med poäng på mitt klubbkort så bion blev gratis ändå. Tjohoo! Men innan bion, som sagt MAT! Vi vandrade runt och drog slutligen till Jensen's där det blev smarrig mat inkluderad kyckling och goda såsen samt fet efterrätt. Mumsigt! Allting dessutom trevligt gratis då inte alla mina rikskuponger var utgångna. Tack och lov, jag höll på att skämmas ihjäl då han sa att de första inte gällde längre. Hursomhelst blev det en måltid med väldigt många skratt, ljuvligt! Sedan blev det då bio, Winter's bone. En ganska djup och lågmäld film men ändå väldigt bra. Om man inte räknar sömnpillret jag onekligen fått i mig då jag höll på att somna ungefär hela tiden. En tydlig bieffekt av tysta filmer. Handlingen var dock intressant och smått konfunderad, jag tror inte det var för intet som halva biosalongen satt kvar under eftertexterna och pratade. Åtminstone var det vad vi gjorde. Veckla ut tankarna kring filmen för att förstå. Jag gillar när det blir så. Man blir fundersam och då hänger filmen kvar ett tag, precis som de kan hänga kvar av andra intryck. En film ur en vardag som definierar specifika drag som ger just vardagen. Men ändå inte. Misär. En oväntad vardag där orden hänger på liv och död i mystiska omständigheter där man ställer frågorna varför och vem. Närvaron blir ett viktigt steg, sida vid sida med den uppgivna och spända atmosfär som förmedlas genom duken då jag insuper verket. Att prata innebär vittnesskap, ett vittnesskap innebär död. JJJJ

Efter filmen tog titti och jag sällskap hem. Fastnade utanför hennes hus och diskuterade kärlekssyndromet. Det är rent otroligt hur de flesta av mina vänner nu är upptagna och hur fort det gått. Då är det skönt med vänner som sitter i samma skit. Eller ja, skit och skit. Jag borde nog definiera mina kärlekstankar i ett inlägg här någon gång. Egentligen. Liksom få saken ur världen. Tankar ur mitt eget hjärta, inte bara alla andras. Det de vill höra. Hela tiden. Mina tankar! Ja det borde jag.

Hmhm. Men jag har ju resten av helgen kvar! Ehum, fast det har kanske inte hänt så mycket mer än att jag sytt och klippt och sprättat och sprättat igen och haft minibesök i min syverkstad och varit på 26+27-årskalas och varit på mycket trevlig matstund och fin dag med underbara vänner i Tybble (samma folk som i övrigt, ungefär, man måste ju passa på när två människor gör finbesök i stan vetja). Men nu är jag trött och nervös för vad de ska säga om min portfolio imorgon. Jag visar bilder på den imorgon för nu måste jag sova. Puss, kram och kärlek!