spirande glädjekällan

Solen skiner. Himlen är blå. Och jag fick precis veta att jag verkar ha fått VG på min hemtenta. Mitt allra första alldeles egna VG på universitetet. Den som kändes som b-uppsatsen. Hemsk och illmarigt ond stirrade den envist på mig i tre veckor. Panik och ångest. Blod svett och tårar. Inget liv. Inget liv alls. Men till slut klarade jag det. Fick ihop ett resultat och lämnade in. Och nu ser jag hur expeditionens betyg på studentforum viskar fram ett VG. Svart mot vitt. Det skriker. Jag kan inte tro det jag ser. Glädjen sprider sig som en varm vårvind. Vill skrika. Vill hoppa. Vill dansa. Allt detta slit. Alla dessa tårar. Nu ska jag försöka bege mig ut i solen. Ensam eftersom alla övergivit staden. Kanske jag till och med orkar plugga lite till omtentan. Jag ska ge det ett försök. Men jag kommer alltid att gilla hemtentor lite mer. Åh vilken lycka!

Men jag litar inte på det helt. Inte förns ladok ankommer. Att man litar mer på ett litet futtigt mail? Sjukt!