ack show me your teeth du dalande blomma

Fuck this shit nu går jag ut och pluggar. Hoppas molnen inte gör det kallt. Byebye me och ja jag gillar Lady Gaga, mycket! Frågor på det?


Överkänslig..
Trött. Irriterad. Frustrerad. Besviken. Arg. Ledsen. Uppgiven. Rädd. Hopplös. Ensam. Osäker. Likgiltig. Livlös.
I'm the pain in your ass


Hopp? Hoppas!

död av fascination

Idag fick jag äntligen träffa Abbe. Eller igår rättare sagt. Och vilken kille, så fin så jag dör! Jag blir helt tagen. Hela jag blir som hypnotiserad när jag sitter med honom i min famn. Riktigt ser livet. Andetagen. Vilken kille, vilken kärlek! Tänk att man bara kan ploppa ut sådär helt plötsligt. Jag dör av fascination! Se bara.


Min kväll har jag sedan ägnat åt att sova ikapp mig lite (onekligen lite för länge eftersom jag inte är särskilt trött nu) och dränka mitt ensamma hemmasittande med tröstande chips, cola och ben and jerry. Välförtjänt lyx. Allvarligt talat var det riktigt länge sedan jag kände sådant fysiskt droppande som under min mest tragiska stund ikväll. Det var oväntat för så särskilt sorgligt var inte ens tvprogrammet jag såg på då. Men det var frigörande, på något sätt. Och nu har jag ryckt upp mig lite. Ser lättare på att se positivt, att se ljust. Och inte dö sådär bara. Plötsligt. Som jag alltid gör. Särskilt efter finigheter. Så nu blir det sömn och imorgon plugg ute i Karlaparken. Hej jag vill ju vara vän med dig! Får jag inte?

Gonattkram.

the mouse and the model

Japp. Jag lovade min tavla från fördjupningen och ett löfte är ett löfte så här är den. Andra individuella fördjupningen i bilden. Var ganska svårt att fota så att färger och grejer blev rätt men ja, skitsamma.

Jag har alltså tolkat en låt (eller snarare låttext) till ett motiv, en tavla. The Dresden Dolls, The Mouse and the Model. Ganska flummigt, ganska svårt och väldigt mycket tolkningsbart. Och jag hade kunnat hålla på i flera år till men jag har ärligt jobbat stört mycket med den. Sedan i fredags. Även om det kanske inte syns. Även om det kanske känns svårt att tro. Ju mer jag tittar på den, desto mer fel ser jag som jag vill peta på. En lagom tid för mig att göra en någorlunda tavla borde vara ett år. Hursomhelst. Ger er här nu också texten eftersom det mest är den jag utgått ifrån.

nothing is certain at this time of day
you could reverberate you could decay
the mouse and the model are laughing at us
we'll risk it we're desperate for someone to trust

let's start a new heart
the new charts are in
we'll take them we'll break them
and make them give in

by counting your blessings you wind up in debt
it starts with your family and ends in your bed
you jekyll and hyded when you could have let
your guard down your dress up you must be upset

let's start a new heart
the new charts are in
we'll take them we'll break them
and make them give in

it's dark over here on the flip side of reason
the teaser could be something easy like
"they did it in a book"
you're a crook
you're a fake
you're committed
if you did it say you did it
if you didn't
suck it up and say you did

let's start a new heart
the new charts are in
we'll tax them relax them
and mate them for fun

the vote by a landslide
for jekyll and hyde
mackenzie macavity
bonnie and clyde

Sådärja. Nu ska jag skämmas en liten stund och diska lite av min senaste veckas enorma diskhög. Prioriterar inte direkt sånt där med städning och disk nuförtiden annars. Ganska mycket annat som behöver göras. Och nu är jag så trött för har inte hunnit sova särskilt mycket heller. Men det löser sig, de brukar säga att allt löser. Tack och lov för det.. Nattis fina!

snabba korta ord

Fina dagar med mycket att göra. Så ser det ut just nu. Egentligen borde jag inte ta och skriva då men jag måste ändå skriva lite kort om allt som händer och har hänt. I tisdags natt föddes exempelvis ett litet gossebarn och jag blev faster för andra gången i mitt liv. Ett litet barn som ska få det underbara namnet Abbe och hela jag är lycklig! Hoppas att jag snart snart hinner träffa det lilla fina pyret! Och idag hade vi så redovisning på vår individuella fördjupning. Dvs min tavla som jag suttit som en idiot med den senaste veckan. Shit jag fattar inte ens själv att jag suttit så mycket med den på så kort tid. Men det får va, det är skönt att det är över nu iaf och jag fick åtminstone ett par positiva kommentarer även om somliga vill framhäva kritiken. Sedan är det idiotläsning som gäller, dvs läsa mycket på kort tid. Fast ja det går ju iofs relativt bra när man saknar två av de viktigaste böckerna. Relativt. Ska läsa en sista text nu och jaga lite sammanfattningar och grejs på nätet. Åh så glad jag är att jag har seminarierna på eftermiddagarna så det funkar bättre med bilden och vilka trevliga klasser jag tycks ha hamnat i. Både i bild och svenska. Men jag tänker då särskilt på svenskan där alla verkar vara typ übertrevliga. Jag börjar tro lite att det bara är bra folk som läser svenska för det var ungefär likadant sist jag läste svenska. Det känns så fint när man kommer in såhär långt i efterhand. Och varenda lektion, varenda schematiska detalj tycks tajma. Det är inte klokt att det faktiskt blivit så. I really like! Och blir rejält lättad. Hoppas bara inte några ändringar sker nu för det skulle fördärva allt. Och så inte minst, The Kills har släppt ny skiva. Bland annat The Kills har gjort det. And I like så det kan ni få checka om ni vill ha ett mycket trevligt litet musiktips. Apropå det drunknar jag just nu i härligt ljuvlig filmmusik medan jag läser. I like a lot där med! Men nej så, det var ungefär lite det jag ville säga. Jag är glad i själen just nu även om det är galet mycket att tänka på. Hoppas bara det ska fortsätta så. Nu hinner jag dock inte skriva mer för nu ska jag läsa, tjohej snyggingar!

Tavlan kommer upp inom kort. Eventuellt i helgen. Tjohej igen! Och kram och kärlek när jag ändå är i farten.

water for elephants

I torsdags var jag på bio med bästa Sandra och Karin. Ett bra tag sedan var det nu så det var ljuvligt att få fira att tentan var över genom att besöka ett av mina favoritställen. Water for elephants (28/4) blev det denna gång. Ett romantiskt drama smockat med sorg, cirkusfascination, kärlek, tragisk komik, djurplågeri och galen svartsjuka. Framsidan och baksidan av ett liv som resande i det vackra 30-talet. Jag älskar den enorma elefanten Rosie som görs till en otroligt trevlig figur i narrativets dramaturgi. Skådespelarna insatser är skapliga. Framför alla strålar Christoph Waltz (som jag av någon anledning alltid vill kalla för Christopher), den mannen är riktigt duktig och jag gillar honom massor! Sedan att han alltid tycks spela smått schizofrena udda typer med stråk av vassaste ironi gör väl inte saken mindre sevärd. Det är dock lite synd att antagonisten nästan aldrig bär huvudrollen så att man håller på dem. Vad gäller de övriga huvudkaraktärerna gör Reese Witherspoon helt okej ifrån sig medan Robert Pattinson ger ett vänligt och smått nerknarkat intryck. Jag kan fortfarande inte bestämma mig för om jag gillar honom eller inte. Om jag tycker att han är duktig eller inte. Han spelar bara samma sorts roller och ser ut att ha dåliga tänder. Men ja, i somliga vinklar är han både trevlig och vacker att se. Remember me fångar charm men här saknas ändå något, av någon anledning. Kanske är det kemi. Kanske krävs det ytterligare några filmers betänketid. Hursomhelst. Water for elephants är i sin helhet otroligt vacker med fint foto och godtagbara händelseförvecklingar. Det måste dock sägas att jag tycker att första halvan av filmen var lite mer intressant än resterande där särskilt sista halvtimmen knuffas på i ultrarapid. Att förlänga med en kvart skulle kanske inte skadat utan snarare resulterat i en minst lika bra slutproduktion. Men jag förstår om de inte ville överstiga de två timmar vi nu ser. När jag nu kommenterar lite nackdelar kan jag då även reagera lite på det som genom filmen egentligen irriterar mig allra mest. Nämligen berättarrösten. Filmen är gjord så att huvudpersonen som gammal berättar tillbaka på de olika händelserna men istället för att låta den gamle Jacob (protagonisten) berätta alltihop slänger man in den unge Jacobs röst vilket gör att hela poängen med berättandet tappar lite av sin trovärdighet. Åtminstone blir det så för mig. När man ändå bygger upp narrationen genom denna struktur, varför då inte gå den vägen fullt ut? Berättelsen förmedlar annars i övrigt både hjärta och själ. Åh vad jag älskar cirkusar, den där spektakulära fascinationen. Jag blir på riktigt kär i elefanten Rosie och hennes roll och det riktigt smärtar och skär i mig då de skadar henne. Så ont det måste göra! Okej ja jag vet att det är film, men tänk om! Och jag älskar den gamle Jacob och hans sista ord vid filmens slut. Det är så oerhört fint. Han är så oerhört fin! En sådan söt liten gubbe. Ytterligare en sak som jag älskar är soundtracket. Det är just precis så som ett soundtrack ska vara, fullt av slingor i symbios med berättandets skeenden. Ska jag vara helt ärlig har jag de senaste dagarna (sedan i torsdags) knappt lyssnat på annat än just detta soundtrack. Ungefär bara The Sounds (som jag just nu också är ganska galet beroende av) och Dresden Dolls (och Maggios nya lite på ett hörn) har annars funkat de här dagarna. Medan jag försöker måla. Det är något som fångar mig så starkt. Så pricksäkert. Och det är som jag alltid säger, filmmusik är sagolik! Den är elementets term i kontexten i vilken hela atmosfären fångas upp och skapar ren skär magi. Så, nu talar allt för det där maxade betyget, det mesta finns ju där och talar för det. Ändå är det något som inte ordentligt klickar till i mig där jag sitter i min biostol. Något fattas mig för att på riktigt fånga mig och även om musikens magi såhär i efterdyningarna får filmen att växa allt mer så kan jag inte bestämma mig. Det blir inte max nu, men när jag ser den igen (för jag kommer att se den igen!), ja då återstår att se om det blir någon ändring på den saken. För ibland är det så. Ja sedär. Tack och hej för mig nu, puss och gonatt! JJJJ

pinsam kreativitet

Jag säger alltid att jag ska lägga upp grejer här och sedan gör jag det inte. Därför tänkte jag lägga upp några av mina senaste alster här. Nu. Ytterst pinsamma, men om man har bestämt sig för att visa allt så har man visst gjort det.


Vi skulle göra en skulptur i valfritt material. Jag tänkte jobba stort men det blev som vanligt ganska litet. Först tänkte jag göra hela stommen i hönsnät. Sedan i ståltråd. Till slut blev det i kartong och ståltråd då jag insåg att detta var enklast. Tack adlibris.

Sedan papier macheade jag min stomme. I två lager.

Och såhär blev till slut resultatet. Med fot och färg och sönderklippt måttband. Och ja nej jag ska väl inte hyckla, lite nöjd är jag. Även om det såklart inte blev helt som tänkt. Juddan vs modelligt samhällsideal.


Skrivbordet när sängen inte duger. Och mitt provisoriska staffli. Jag ÄR så smart. Eh, ja. Precis.

Målning i akryl. Fritt motiv. Oengagerat projekt. Jag kallar den för sagan och nej jag är inte helt nöjd. Bara med ett par detaljer.

Stilleben. I akryl. Resultatet av en och en halv dags arbete i skolan. Sedan gav jag upp. Allt blev fail och jag skäms riktigt ordentligt över den! Man ska för övrigt inte ställa ett staffli så man inte kan sitta ner, fail på det med. Men ja då vet ni.

Allt för nu. Hoppas min fördjupningstavla blir lite bra. Jag hatar att vara dålig när alla andra är bra. Skäms och blir då ännu sämre. Jag borde nog inte bli bildlärare. Den tanken gör mig förkrossad i hjärtat. Även om den från början inte alls varit min grundtanke. Tur att jag har svenska iaf!

eh, hur var det nu?

Det är meningen att jag ska plugga idag. Plugga riktigt mycket och riktigt duktigt. Inför torsdagens tenta. Men tji heller. Har nog bara pluggat några minuter idag. På sin höjd. Inte ens gå och handla orkar jag lägga ner tid på, trots att det är helt öde i kylskåpet. Istället mumsar jag på chokladbollar, halvsover med pluggböckerna på magen till återupptäckta musiken och försöker komma på en ny hotmailadress. En som jag förhoppningsvis skäms lite mindre över i framtida cv'n och som jag kan ha även om jag gifter mig ehum om sisådär tjugo år. Om jag nu gifter mig vill säga. Har ni förslag så säg! Jag sover för lite, vilket gör att jag vaknar med världens huvudvärk och nu vill mina ögon falla ihop ungefär hela tiden. Räknar kolossalt mycket med omtenta för jag är dum och trög och känner lite för mycket med alla människor som av olika anledningar inte mår bra. Men vem bryr sig? Och vem bryr sig om mig? Egentligen. Mer än min familj? Åh vad jag älskar min familj!! Mamma. Pappa. Lillis. Lisa. Esther. Aaron. Jacob. Ellis. Sofia. Nya pyret som snart snart dimper ner. Catrin. Vilja. Och jag har haft en sådan otroligt underbar vecka hemma i bästa sommar-Småland! Fyllt på mig med lyckan och glädjen som bara finns just där. Men ångesten över min pluggdisciplin fördämmer alla glädjens positiva principer, åh vad jag behöver hjälp att plugga. Hej omtenta, här kommer jag!

vackra resor

Så var jag i Småland igen. I mitt andra hem. Hemma. Hela kvällen har alltså tillbringats på tåget. Med byte i Falköping. Jag hatar att åka tåg! Eller jag tror rättare sagt alltid att jag hatar att åka tåg. Tills jag väl sitter på tåget och det rullar framåt, då ändrar jag åsikt. Totalt! Ja då tycker jag istället att det är ganska härligt att åka tåg. Skönt till och med. På riktigt. Att bara sitta och fara sådär. Susa fram. Så länge det är i tid åtminstone. Idag var sj riktigt duktiga. De ankom till och med tio minuter tidigare än beräknat till Örebro. Sådant gillar vi! Det är nästan så man inte riktigt tror det är sant när sådant förekommer. Med ljuv musik i öronen sitter jag sedan och tittar ut över landskapet som sveper förbi rutan. Egentligen hade jag tänkt att plugga men det gick inte så bra så jag la ner det och tittade bara ut. Vi bor i ett väldigt vackert land! Det måste jag säga. Jag slås av det varenda gång jag åker tåg (orimligt nog) vilket gör att jag ibland tänker att tåg måste vara det ultimata sättet att se vårt landskap, att på riktigt insupa och uppleva vyerna av det. Ännu mera orimligt nog, för givetvis är det inte alls samma sak som att promenera mitt i naturen och ha härliga våriga picknickar och grejer. Men åh så jag alltid slås av dess vackerhet. Av alla egenheters finesser; skogarnas, blommornas, sjöarnas, ängarnas, åkrarnas, husens, trädens, djurens, hagarnas, bäckarnas, åarnas, hamnarnas, båtarnas, fältens, maskinernas, himlarnas, molnens, solens, månens.. Alltihop i en enda stor härlig familjär sörja. Och emellanåt när jag sitter där spricker ansiktet i ett försök att hålla tillbaka världens leende, ett leende som dyker upp i samband med vissa speciella, somliga tankar. Ohohoh! Och jag nästan riktigt känner hur glittret når mina ögon. En sådan fin känsla som de tankarna frammanar lever djupast i min själ, jag tänker inte säga mer här, inte nu. Puss, kram, kärlek och gonatt på er!