tvspelsdrottning fixar ordträd

Oj, sicken antydan till storrubrik a la newspaper. Men det kanske ligger någon sanning uti denna royala storhet. Det händer ju faktiskt inte alltför ofta att jag hamnar framför tvn med en kontroll i handen. Eller möjligen konsol? Jag blir lika förvirrad vareviga gång. Vad definierar egentligen betydelsen av dessa ord? Det är med en viss oerfarenhet jag sitter där. Så stor koll på en värld av ingenting. Att jag inte direkt är den bästa spelaren är lika pinsamt som det är sant. Men det måste ändå (med viss genans) erkännas att detta fenomen ändå är ganska kul. Tänk att jag för en gångs skull överlever mina misstag och får en ny chans! Tills jag iofs är så irriterad på det faktum att kvalitén på mina tappra (men ack så misslyckade) försök mest visar på den kvantitet som uteblivit. Men övning ger färdighet och hoppet om en ny chans att inte backa för självstyrda spinnande rattar och omöjliga hinderbanor bleknar inte. Än! Det är skönt när man inte kan göra bort sig!

Det är också fint att sitta på en universitetsföreläsning halvt förstörd av rinnande snor och sömnlösa nätter och ändå tycka att den här kursen kan bli riktigt kul för att man faktiskt förstår något av det man gör. Ord i ett ord blir en rot som blir en avledningsmanör. Det är intressant! Och alla dessa nyheter som helt plötsligt slagfärdigt blir kallade för just ord! Nej, jag kanske inte förstår varför man gör det. Jag kanske inte förstår det jag förstår. Men jag kan förstå att jag vill förstå när jag förstår! Intresset vilar på konflikten. Framtiden är suddig men nutiden ljus. Och almanackan fullmaxad. Jag älskar att se hur det sociala sluter sig kring mig och ensamheten tvingas undan i ett hörn. Världen och dess människor. Mina vänner! Och på torsdag blir det Småland och för en gångs skull ser jag fram emot det.


Men trött blir jag på alla mina cykelproblem. Det är som om det vilar en förbannelse över bakgårdens cyklar. Dvs min. Nu är det punka på bakhjulet och bror som precis försökt fixa fram. Jag orkar inte ofunktionabla ting! Särskilt inte när jag äntligen börjar samsas med de funktionabla.

det lilla livet

I sjalen flödar saliven. Han spydde ner sina kläder. Men ack se, inte en droppe på mig. Jag älskar min Ellispojke! Det måste vara det finaste som finns att sitta i en soffa med ett sovande barn på magen och samtidigt mumsa på en alldeles färsk bulle. Eller när han är vaken och liksom nafsar efter bullen och precis som Vilja liksom ser begärligt efter den. Utan att veta vad det faktiskt ens är. Oh det finns vett i denna värld!

Ikväll kommer att bli en ensam kväll. Planerna gick i stöpet. Men av nån anledning känns det ändå okej. Det översociala i mig accepterar ensamheten en lördagskväll? Otroligt.. Det får bli tv, det får bli chips, kanske en film och mysiga små fnysiga utrop i konstaterande faktum. Det blir nog bra. Samtidigt får jag ladda för höstens första gospelgudstjänst. Att sjunga ÄR kul! Personligen ser jag det dock som snäppet roligare då sången hamnar på kvällstid.. Men att sjunga är så kul att det funkar oavsett! Om du vill höra oss nån gång sjunger vi om förmiddagarna, den första söndagen i varje månad i Immanuel. Men riktiga spelningar är alltid lika bäst som de är ogratis.. TJOHOO! ^^

definition höst a la värmeljus

Regnet smattrar mot rutan. Hösten är på allvarligt antågande. Vi kryper in i våra små kyffen. Vänner och filtar. Värmeljus i mängder. Medan mörkret faller och regnet slår sitter vi där. Myser. Mitt i rusket har vi det ändå ganska bra. Och om vi vill (men bara om vi vill) ja då springer vi ut i regnet och dansar runt under den nattsvarta himlen såsom bara själaglada nordbor kan. Sedan rusar vi in, gömmer oss under täcket och dricker varm choklad. Det finns nog ändå en charm med hösten!

Hanna var här i afton och det var fantastiskt! Så länge sen vi sågs. Så länge sen vi pratades. Hela sommarn har hon varit hemma i norrland och planterat skog. I fina skitiga stövlar, stort svart paraply och granskogsluktande jacka stod hon där på farstubron. Men jag tyckte att jackan luktade mer som min morfar än som granskog. Kanske egentligen inte är så konstigt med tanke på att min morfar, som jag minns det, knappt gjorde annat än figuerade i skog. Det var kanske helt enkelt så att det var hela han som doftade granskog och inte alls alternativet Hannas jacka luktar morfar. Kvällen blev lugn och fin, full av värme sammanfnissat i livstankar och inredningsprat. Och lite bröllopsviskningar.. Oktober kommer att bli en fin månad! Och imorgon ska vi inspektera Myrorna, springa i cykelaffär, leta regnponcho och snoka hyllor. Det blir fint det!

njaa.. jo. aa! JA. mmm.. jaha?

Igår började skolan och jag oroar mig alldeles för mycket i onödan. Ändå oroar jag mig. Typiskt! Fick hursomhelst världens flummigaste gruppuppgift. Jag och min nya idrottslärarvän Emma ska skriva tre-fyra sidor om olika sätt som man kan säga ja och nej på. Och sen ska vi redovisa det i typ en kvart. Snacka om högkvalitativ ordbajsning! Men det är ändå ganska intressant för det finns verkligen tusen olika sätt att säga ja och nej på. En del med bara svaga nyanser i uttalet men som ändå säger mer än just tusen ord. I vardagen pratar man dessutom på ett sätt medan man kanske inom formaliteter förväntar sig ett helt annat. Dialekter, telefonsamtal och skriftspråk har också sina sidor. Hur gör man liksom för att den man samtalar med ska förstå vad man vill säga med sitt ja när man skriver? Eller vad skåningen menar med sitt utdragna jaaa. Jag älskar dialekter! Jag skulle nog kunna plugga en hel kurs om bara dialekter bara för att de är så himla kul. Men nej, nu är det svenska som gäller. Med alla dessa idrottslärare och samhällslärare och allt vad det var.

Ikväll blir det tärnis. Ost, kex och kaka! Och jag har vindruvor.. Mums! Hoppas jag. Det kommer att bli konstigt nästa år när de flyttar därifrån. Men det är i framtiden, det är inte än! Tjohoo!! Innan detta ska det dessutom hinnas plugga lite ja och nej genom tankeverksamhet i plural på universitetsbiblioteket. Kan det bli roligare?

vuxen skolstart

Jag är nervös! Rår inte för det. Jag har ju gått på den där skolan ett helt år nu ju! Blir förvånad över den här reaktionen. Eller iofs egentligen inte. Jag är nog den blygaste människan i hela världen! Eller eh säkert inte det heller. Men arg blir jag! Skit! Är så himla typiskt.. Kommer att sakna Elin. Kommer att sakna hela klassen. Jo, den var ganska trevlig tyckte jag. Nu kommer det att bli en helt annan. Konstigt. Knäppt! Jag vet inte om jag vill plugga det här. Måste kolla med syon om lågstadiet och framtiden! Säkert lär det ändå varit bra att ha läst detta oavsett. Eller om man kan använda det som utfyllnad till nått annat trevligt program som man kan bli nått av. Har ju faktiskt läst halva filmvetarprogrammet om jag läser det här med ju. Hah! Ja jag måste se fördelarna i allt och gu vad jag inte är fokuserad just nu. Svenska Akademiens ordlista är iaf beställd och mamma hade bara en enda av alla de böcker vi ska ha. Typiskt!

Nej sömn är viktigt när man inte sovit bra och har många nyheter framför sig. Gonatt älskade piggsvin!


Undra om det kan vara ett sånt där skumt myggbett jag har på benet. Ett sånt som de jag hade i nacken. Svinigt ont gör det iaf. Som om någon sparkat av benet. Men inget syns. Bara en ytterst grann rodnad som känns när man rör vid det. Och en knöl. Cancer tjohoo! Sluta oroa dig din mes!

dåliga vanor

Ibland kan man mycket drastiskt märka hur man faller tillbaka i vissa gamla mönster. Ovanor som man på något sätt tidigare blivit av med. Ett sådant exempel är sår. Det petas och det kletas och argt inser man varje gång att man åter brutit det stabila löfte man en gång gav. Såsom malande tankar i en avlägsen vrå någonstans där i huvudet. Återkommande misstag. Att fenomenen vill påvisa någon slags brusten desperation är ingen tveksamhet. Inre plågor får inte visas inom större utsagor och gör du minsta fel är det kört! Jag önskar det gick att stänga av. Jag önskar att jag fick plats i mina gamla kläder med mitt nya jag. Att det fanns en plats för mig.

Saknar dig så det gör ont.

tomma ord ur en tom hjärna

Nu sitter jag här. Igen. Skriver. Andra gången inom loppet av nio timmar. Det är nog rekord! Iaf för i år.. Jag har helt enkelt inte orkat skriva. Men nu kommer en ny fas. En ny höst med nya dagar. Ändå fastnar jag hela tiden i tankarna bakom den filtrerade dåtiden. Kanske att jag snart ändå orkar skriva om det på riktigt, berätta hur det verkligen var. Men inte idag! Inte nu när syster blivit inlagd på psyk igen. Åh jag förstår inte denna sjukdom!! Det är som en epidemisk eld som fattar eld i allt i dess närhet. Det är som om hela världen är dränkt i bensin och bara väntar på tändstickans explosion. Och jag har konstigt ont i kroppen men tänker att det är datorns fel. Krämpor som kommer av psykiska fenomen eller bara svininfluensan som inte ens lär vara hälften så hemsk som alla så bittert vill påstå.

I bakgrunden står MTV på. En trött hjärna orkar inte hänga med i alla dåliga filmer och gamla serier just nu. Inte inatt. Det är så tomt. Nyss spelades Lady Gagas Love Game och jag tycker det är så pinsamt att man börjat uppskatta somliga av hennes låtar. Särskilt om man gör det genom att samtidigt ha videon på. Åh denna förbannade ytliga sexistiska bajsvärld. Alltid ska alla vara så himla snygga och röra sig som jag vet inte vad. Det irriterar! Vad är det som människor tycker är så himla bra med det? Vad är det killarna tror att de är? Inte konstigt att folk börjar tro att de inte duger. Men hennes hår.. Den där Gaga. Luggen. Frisyren. Åh jag älskar den! Jag kan inte låta bli! Och en annan video var så stört fin trots att låten var kass. Det är tur att det alltid finns bra grejer! Det är så skönt att veta i en värld där man inte förstår. Musik räddar!


Nej den här värken är jag inte van vid, kan det verkligen vara sjukdom? Jag hinner inte vara sjuk nu! Skolan börjar ju på tisdag och på söndag har jag ju bestämt att det ska vara fint väder så vi kan se Slumdog på utomhus. Nej, jag är INTE sjuk!

vilse i en djungel

Jag sitter och lyssnar till tonerna av mitt nya favoritband. Snart har jag trasat ut de tonerna så till den grad att jag inte kommer kunna lyssna på dem på länge länge. Men detta är i framtiden, det är inte än! Tills dess lyssnar jag och ler. The Dresden Dolls heter de. Dresdendockorna! Det får mig obevekligen att tänka på trasdockorna. Dessa stackars små varelser som sjunger att de är trasiga och knasiga. De skulle kunna vara jag!

Som ni kanske märker har jag gjort om lite här. Men jag blir aldrig riktigt nöjd. Som vanligt blir det inte helt perfekt vilket iofs är rätt lätt hänt när man inte fattar hur man ska göra för att det ska bli sådär riktigt fint. Den skicklighet som man ganska ofta ser om man kikar runt lite, den skickligheten skulle man alls inte ha något emot att inneha. Men icke! HTML-koder och bildretuschering är kanske det nya jag borde lära mig. Men hur i fridens namn ska man komma ihåg allt bland alla dessa röriga tecken ihopvirvlade till en enda sörja? Min hjärnkapacitet spelar död på det planet. Redan i gymnasiet på multimedielektionen var jag sämst.. Haha! Min lärare tyckte att jag var ett nöt som aldrig fattade ens färdiga hemsideprogram. Men då fick han väl tycka det då! Så jag ger upp, låter det förbli halvfärdigt, halvsnyggt, halvmatchigt, rörigt.. Tills den dag jag orkar bry mig igen. Just nu har jag bara väldigt väldigt tråkigt.