magiska stunder, tragiska under

Så har även jag fått ledigt. Äntligen! Ägnar dagen åt att göra ingenting. Åt att låta det feta håret förbli fett. Åt att tillbringa tid genom att bara sitta och insupa sol. Friheten. Plaskande svalkande bad. Hängmattans avslappnande lässtund. Så klyschigt det låter. Men faktum är att det är där vilan sitter. I att bara skita i det där som man bör bry sig om. Jag har påbörjat en ny bok nu. Boken om Momo. Och tiden. Ja för nu är det slut på Harry Potter. Sista boken lästes ut efter mitt arbetspass i lördags. Och nu, nu känns det så konstigt tomt. En känsla som jag aldrig trodde skulle infinna sig då jag satte upp målet för detta sommarprojekt. Aldrig. Men nu alltså en saknad. Tomheten som kommer då man läst ut en riktigt bra bok. I ren protest satte jag mig under gårdagskvällen och såg två av filmerna. Men så mycket som skiljer. Saker jag aldrig brukar tänka på. Jag överväger starkt att faktiskt införskaffa dess bokformer till min alldeles egna hylla. Verklighetsflyktens ljuva källa. Sida vid sida med parallellerna som bryter spår i verklighetens onda och goda sanningar. Eller är jag den enda som förknippar de olika attitydernas drag med en viss förintelse? Allvaret. Förnekandet av det ultimata i olikheterna. Olika tolkningar som för mina ögon spelas upp i en annan syn. Jag vill stanna tiden och fixa allt. Fixa allt nu. Hitta alla, upplysa mig. Dig? Jag är i behov att prata av mig. Detta febriga behov.

Det är nu en gåta hur jag ändå lyckas komma in i nästa värld. Nästa språk. Kanske är jag tillbaka på det plan i vilket jag befann mig för en ungefär tio år sedan. Tiden som söker djupet jag aldrig hann med. Då bredden insöp djupet. Framsidans fascination. Jag älskar att filosofera men inatt ska jag ändå sova. Så nu är det slut på trötta ord, nu är det gonatt mina rara!


Ledig ledig ledig. Bara vara ledig ledig ledig.
Inte göra nånting nånting alls. Bara göra nånting nånting alls.