förflutet glassplitter

Jag har aldrig direkt varit så mycket för plottriga saker. Porslinsfigurerna skänktes bort för ganska många år sedan för att ge plats åt enkelt stilrena raka rör som har blivit något av min grej. Ändå kommer jag ofta på mig själv med att fastna vid vackert utsirade små saker. Detaljer i lagom dos. Det gamla som möter nyheten. Och jag upptäcker i mitt innersta vem jag verkligen är. Häromdagen fann jag ett gammalt glas. En kamrat till den som så länge stått ensam på byrån i mitt barndomsrum. Glaset som utgör den perfekta lilla ljuslyktan. Som jag så smått glömt bort men återfinner i tanken då jag nu besjälat dess existens och avlägsnat på sitt skira damm. Och jag inser under min fascination av olika färgkombinationer hur dessa vackert skulle utgjutas i en bakgrund av mina orangea och gröna influenser. Eller vad tror ni?


Jag har för övrigt hört att apelsinorange är höstens nya trendfärg. Jag vet inte om det stämmer. Men om så är fallet, ja då kanske man kan hitta något skapligt i detta utbud. För mig och min förkärlek.