hjärnstillestånd

Fredag ack fredag du ljuvliga! Jag förstår inte hur jag klarar det här.. Idag hade vi dugga. Tror att det gick ganska sådär. Med andra ord sämst! Jag pallar inte mycket mer. Idag var det massa sådana där blickar igen. Folk älskar att glo, iaf vill de få mig att känna det som att de glor. Det plågar mig! Obehagligt som stryk är det.. Ändå pallar jag så mycket mer nu än för bara ett par år sen. Men det skrämmer mig så. Är det därför jag undviker att gå på stan? Är det därför det är obehagligt att åka buss? Är det därför man inte får missa "viktiga" grejor (som att gå av bussen vid rätt hållplats) eller att helt enkelt bara palla grejen med att gå förbi värsta folkhopen?
Ibland känner jag mig som en livrädd trettonåring. Eller kanske inte tretton, de ska vara så sjukt coola jämt. Men ändå, när de är rädda, då är det äkta rädsla. Jag har hängt på ett högstadie i ett år. Då ser man saker. Kanske borde jag erkänna att jag själv också varje dag var livrädd, livrädd att gå dit. Livrädd för dom. De små liven. Undra om de någonsin kommer att ana vilken makt de har.

En iskall järnhand med ett krampaktigt tag kring nacken, så känns det!
Hon får elchocker nu.. och besöken är förbjudna. Jag är rädd!


Snart ska Aaron komma hit, och kanske Sofia. Försöka borra lite och kanske fika. Får se vad de hinner på en halvtimme. Haha ^^ Och sen ska jag möta min jess på ICA och handla och kolla film. Me like! Thank you box.

Yey! Jag blev godkänd på tentan.. =)